Book of Common Prayer
Herren är min lycka
16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.
2 Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.
3 Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.
4 Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.
5 Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,
6 och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.
8 Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.
9 Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.
10 Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.
11 Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.
Jag är i nöd
17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och
2 frikänn mig! Du vet vad som är sant.
3 Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.
4 Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.
5 Jag har alltid gått dina vägar.
6 Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.
7 Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!
8 Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!
9 Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.
10 De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!
11 Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.
12 De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.
13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.
15 Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.
Nödrop och vånda
1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?
3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,
4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.
6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.
7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.
8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.
9 Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?
10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!
13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.
14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.
15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,
16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.
17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!
19 De kastar tärning om mina kläder.
20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!
22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.
23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.
24 Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,
25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.
26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.
27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.
28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.
29 Herren är kung och regerar över alla folk.
30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.
31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.
32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.
Boas tar Rut till hustru
4 Boas gick till stadsporten och träffade där släktingen han talat om. Kom, sa han till honom. Det är något viktigt jag vill prata med dig om.De slog sig ner tillsammans,
2 och Boas bad tio av de förnämsta männen i staden att komma och vara vittnen till deras samtal.
3 Du känner Noomi, som kom tillbaka till oss från Moab, sa Boas till honom. Hon vill sälja den mark som tillhörde vår bror Elimelek.
4 Jag tyckte jag skulle prata med dig om saken, så att du kan köpa den om du så önskar, med dessa ärade män som vittnen.Låt mig få veta på en gång om du vill ha marken, för om inte du tar den, så gör jag det. Du står först i tur att köpa den, och sedan kommer jag.Jag köper den, svarade mannen.
5 Om du köper marken, innebär det också att du måste gifta dig med Rut, så att hon kan få barn som kan föra hennes förre mans namn vidare och ärva jorden, sa Boas till honom.
6 Då kan jag inte göra någon affär, svarade mannen. I så fall skulle ju hennes son ärva min egendom också. Det är bäst att du köper marken.
7 På den tiden var det sed i Israel att man tog av sig sin sandal och överlämnade den till den andra parten som ett tecken på att man var överens och att överenskommelsen var bindande.
8 När mannen alltså sagt till Boas: Köp du åkern, drog han av sig sin sandal.
9 Då sa Boas till vittnena och alla de andra som stod runt omkring dem: Ni har alla sett att jag i dag har köpt all Elimeleks, Kiljons och Mahelons egendom av Noomi,
10 och att jag också har betalat för moabitiskan Rut, Mahelons änka, så att hon kan bli min hustru och föda en son, som kan föra hennes mans namn vidare.
11 Och allt folket som stod där, och alla vittnena svarade: Vi är vittnen till detta. Måtte Herren göra denna kvinna, som nu kommer in i ditt hus, lika fruktsam som Rakel och Lea, från vilka hela Israels folk härstammar. Vi hoppas att du ska bli en mäktig och framgångsrik man i Betlehem,
12 och att dina ättlingar, som Herren ska ge dig genom denna unga kvinna, blir lika många och högt aktade som de som härstammar från Peres, son till Tamar och Juda.
Boas och Ruts ättlingar
13 Boas gifte sig alltså med Rut, och han låg med henne, och Herren lät henne föda en son.
14 Kvinnorna i staden sa till Noomi: Lovad vare Herren, som har gett dig en arvinge. Måtte han bli berömd i Israel.
15 Han ska få dig att känna dig ung på nytt, och han ska vara ditt stöd på ålderdomen, för han är son till din sonhustru, som älskar dig så mycket och som har gjort mer gott mot dig än sju söner!
16-17 Och Noomi tog hand om barnet, och grannkvinnorna sa: Nu har Noomi äntligen fått en son igen! Pojken fick namnet Obed, och han kom senare att bli far till Isai, Davids far.
17 Församlingsledare, som sköter sitt arbete bra, är värda ordentlig lön, och de bör bemötas med stor respekt, särskilt de som både förkunnar Guds ord och undervisar.
18 Skriften säger ju: Bind inte ihop munnen på oxen när den tröskar säden, låt den äta medan den arbetar. Och på ett annat ställe står det: Arbetaren är värd sin lön.
19 Lyssna inte på klagomål mot en ledare om det inte finns två eller tre vittnen som kan bekräfta dem.
20 Men om han verkligen har felat, bör han bli tillrättavisad inför hela församlingen, så att ingen annan följer hans exempel.
21 Med Gud och Herren Jesus och de heliga änglarna som vittnen befaller jag dig, att du ska göra detta, vare sig en sådan församlingsledare är en god vän till dig eller inte. Alla måste behandlas lika.
22 Ha aldrig bråttom när du ska välja ledare och medhjälpare, för om de inte håller måttet blir du medansvarig i deras synder. Och se till att du själv håller dig borta från all synd.
23 Ta också emot ett personligt råd. Drick inte längre bara vatten. Du är ju sjuk så ofta och då är det bättre för din mage med lite vin.
24 Vissa människors synder är fullt synliga redan här i livet, medan andras kommer att avslöjas först på domens dag.
25 På samma sätt är det med goda gärningar. En del ser man omedelbart, medan andra blir upptäckta långt senare.
Jesus botar en man med vatten i kroppen
14 En sabbat var han hembjuden på middag till en av medlemmarna av det judiska rådet.
2 Då kom en man som led av vatten i kroppen och hade stora svullnader och ställde sig framför Jesus. Och man vaktade som hökar på honom för att se om han skulle bota mannen.
3 Jesus förstod vad man tänkte och frågade de fariseer och lagexperter som stod där: Tillåter lagen att man botar någon på sabbaten?
4 Men de vägrade att svara. Då tog Jesus den sjuke mannen vid handen och botade honom och lät honom sedan gå.
5 Sedan sa han till dem: Vem av er arbetar inte på sabbaten? Om någon av er har en åsna eller en oxe som ramlar i en brunn, drar ni då inte genast upp den?
6 Än en gång blev de helt svarslösa.
Sträva inte efter främsta platsen
7 När han såg att alla som kommit till middagen gärna ville sitta närmast värden, gav han dem detta råd:
8 Om du blir bjuden på bröllop så sträva inte efter att få den främsta platsen. Det kan ju komma någon som är mer ansedd än du,
9 och då kommer värden och säger: 'Den här platsen är reserverad för den här mannen.' Då måste du generad sätta dig längst ner vid bordet.
10 Gör i stället så här. Börja längst ner. När värden ser dig säger han kanske: 'Min vän, det finns en bättre plats här framme för dig!' Då kommer du att bli hedrad inför alla de andra gästerna.
11 För den som gör sig viktig kommer att bli obetydlig, och den som är obetydlig kommer att uppmärksammas.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®