Book of Common Prayer
Två sätt att leva.
1 Lyckliga är de som inte följer ogudaktiga människors råd eller är tillsammans med syndare som inte bryr sig om Gud.
2 De är i stället glada över att kunna göra det Gud vill. Dag och natt tänker de på hans lag och funderar över hur de bättre ska kunna följa den.
3 De är som träd som växer vid flodstranden. De bär god frukt och deras löv vissnar aldrig. De lyckas med allt de gör.
4 Men så är det inte för syndarna! De skingras som agnar för vinden.
5 De kan inte känna sig säkra på domens dag och ska inte få vara bland de rättfärdiga.
6 Herren vakar ständigt över alla gudfruktiga människors planer och vägar, men de gudlösa är på väg mot domen.
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
På flykt men ändå räddad
1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och
3 många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.
4 Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.
5 Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.
6 Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.
7 Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.
8 Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.
9 Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!
Gud beskyddar mig
1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!
3 Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?
4 Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.
5 Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!
6 Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.
7 Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.
9 När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.
Den som gräver en grop ...
1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!
3 Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,
5 om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.
6 Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.
7 Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.
8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.
10 Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.
11 Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.
12 Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.
13 Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,
14 och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.
15 Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.
16 De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.
17 Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!
18 Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.
Noomi mister både man och söner
1-2 Vid den tid när domare regerade i Israel, lämnade en man som hette Elimelek och var från Betlehem landet på grund av en svår hungersnöd och bosatte sig i Moabs land. Han tog med sig sin hustru Noomi och deras båda söner Mahelon och Kiljon.
3 Men Elimelek dog i Moab, och Noomi blev lämnad ensam med sönerna.
4-5 Dessa gifte sig med moabitiskorna Orpa och Rut. Ungefär tio år senare dog även Mahelon och Kiljon, och Noomi hade nu varken make eller söner.
6-7 Hon beslöt sig då för att återvända till Israel tillsammans med sina sonhustrur, för hon hade hört att Herren hade välsignat sitt folk och gett dem goda skördar igen.
8 Under hemresan kom hon på andra tankar och sa till sina båda sonhustrur: Är det inte bättre att ni vänder tillbaka till era föräldrar och deras hem i stället för att följa med mig? Herren ska belöna er för er godhet mot både mig och era män.
9 Kanske ska han också välsigna er med nya lyckliga äktenskap.Sedan kysste hon dem, och då började de båda att gråta.
10 Nej, snyftade de. Vi vill följa med dig till ditt folk.
11 Det är nog i alla fall bäst för er att återvända till ert eget folk, svarade Noomi. Jag har ju inte några yngre söner som ni kan gifta er med.
12 Nej, mina döttrar, gå tillbaka till era föräldrahem, för jag är alldeles för gammal för att gifta mig. Även om det vore möjligt, och jag skulle bli med barn redan i kväll och få söner,
13 skulle ni då kunna vänta på att de blir giftasvuxna? Nej, naturligtvis inte. Om ni visste hur ledsen jag är! Ni ska inte behöva uppoffra er för att Herren har låtit detta drabba mig!
14 Och så fortsatte de att gråta, och Orpa kysste sin svärmor till farväl och vände tillbaka till sitt barndomshem, men Rut förklarade bestämt att hon tänkte stanna hos Noomi.
Rut bestämmer sig för att gå med Noomi
15 Nu har din svägerska gått hem till sitt folk och sin gud, sa Noomi till henne. Du borde göra likadant.
16 Tvinga mig inte att lämna dig, svarade Rut, för jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk, och din Gud ska vara min Gud.
17 Jag vill dö där du dör och bli begravd där. Måtte Herren straffa mig om jag låter något annat än döden skilja oss åt.
18 När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig och att hon inte kunde övertala henne, slutade hon att diskutera saken.
1 Från Paulus, Jesu Kristi budbärare, utsänd på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och av Jesus Kristus, vår Herre och vårt enda hopp.
2 Till Timotheos, du som är min egen son i tron på Herren. Jag hälsar dig med nåd och barmhärtighet och stor frid från Gud, vår Far, och Jesus Kristus, vår Herre.
Varning för falska läror
3-4 Jag upprepar vad jag sa när jag reste till Makedonien. Stanna i Efesos och försök att stoppa de män som förkunnar falska läror. De måste sluta med att forska i sina meningslösa gudasagor och släktregister. Det leder inte till någonting och skapar bara problem och oenighet som hindrar människor från att acceptera Guds frälsningsplan, som grundar sig på tron.
5 Din undervisning ska leda fram till den sanna kärlek som kommer av ett rent samvete och en uppriktig tro.
6 Men dessa lärare, som uppträder med sådan självsäkerhet, har förlorat allt detta och ägnar sin tid till att prata strunt.
7 De vill bli berömda som lärare i Moses lag, men de har inte den minsta aning om vad den egentligen betyder.
8 Denna lag är god, när den tillämpas så som Gud har menat.
9-11 Den skrevs inte i första hand för dem som rättar sig efter den utan för dem som i sin upproriskhet och i sitt förakt för lag och ordning överträder den. Den gäller kriminella och brottslingar, gudsförnekare och lögnare, dem som lever ut sina perversa drifter, mördare och utpressare och alla andra som handlar tvärtemot den sunda läran och de goda nyheterna från Gud som jag bär med mig.
Paulus uppdrag
12 Jag är så tacksam till vår Herre Jesus Kristus, för att han har valt ut mig som en av sina budbärare och gett mig kraft att vara trogen mot honom,
13 trots att jag tidigare hånade honom och förföljde och angrep hans folk på alla sätt jag kunde. Men Gud var god mot mig, för jag visste inte vad jag gjorde, eftersom jag inte kände Kristus på den tiden.
14 Ja, så mycket kärlek mötte jag att jag började tro på honom och själv fylldes av den kärlek som finns hos Jesus Kristus.
15 Detta är verkligen sant, och jag önskar av hela mitt hjärta att alla ska förstå att Kristus kom hit till världen för att frälsa syndare. Och jag var den värste av dem allesammans!
16 Men Gud var barmhärtig mot mig för att Jesus Kristus som exempel skulle kunna visa alla vilket tålamod han har även med den störste syndare. På så sätt kan också andra förstå att de kan få evigt liv.
17 Äran tillhör Gud nu och i evighet. Han är evighetens kung, den osynlige, som aldrig dör. Han är den ende Guden! Amen.
Omvänd er, eller dö
13 Vid den tiden fick Jesus höra att Pilatus hade dödat några judar från Galileen, när de offrade i templet i Jerusalem, så att deras blod hade blandats med offerdjurens.
2 Tror ni att de var större syndare än de andra människorna i Galileen? frågade han. Var det därför de fick lida?
3 Inte alls! Förstår ni inte att eftersom de blev dödade så kommer ni också att mista livet, om ni inte överger ert ogudaktiga liv och vänder om till Gud?
4 Och hur var det med de arton som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de de värsta syndarna i Jerusalem?
5 Inte alls! Ni ska också dö om ni inte ändrar er.
6 Sedan berättade han denna liknelse: En man planterade ett fikonträd i sin trädgård. Han kom då och då och tittade till det för att se om han kunde hitta någon frukt på det, men han blev alltid besviken.
7 Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner det. 'Jag har väntat i tre år, och det har inte blivit ett enda fikon på det!' sa han. 'Det är ingen idé att hålla på så här! Jag kan använda platsen till något annat.'
8 'Ge det en chans till
9 Kanske det blir fikon på det nästa år. Om inte, så hugger jag ner det.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®