Book of Common Prayer
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [a]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [b]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [c]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
4 [d]Herre, jordens alla kungar
ska tacka dig
när de hör din muns ord.
5 [e]De ska sjunga om Herrens vägar,
för Herrens härlighet är stor.
6 [f]Herren är upphöjd
men ser till den ringe.
Den högmodige känner han
fjärran ifrån.
7 [g]När jag går genom nöd
håller du mig vid liv,
du sträcker ut din hand
mot mina fienders vrede,
din högra hand frälser mig.
8 [h]Herren ska fullborda sitt
verk för mig.
Herre, evig är din nåd.
Överge inte[i] dina händers verk!
Herren känner mig
139 [j]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [k]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [l]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
7 [m]Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 [n]Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
"Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 [o]så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
13 [p]Du har skapat mina njurar[q],
du vävde mig i moderlivet.
14 [r]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[s].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [t]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
17 [u]Hur ofattbara[v] är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
18 Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.
19 Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet[w].
21 [x]Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
mina fiender har de blivit.
23 [y]Rannsaka mig, Gud,
och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
Herrens välgärningar
147 [a]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [b]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [c]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [d]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [e]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [f]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [g]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [h]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [i]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[j].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [k]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [l]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Dom och frälsning
65 (A) Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."[a]
2 (B) Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 (C) ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld[b]
på tegelaltaren,
4 (D) de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött[c]
och har oren mat[d] i sina kärl.
5 (E) De säger: "Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 (F) Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 (G) för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 (H) Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
"Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den."
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 (I) Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
Brevet till Sardes
3 (A) Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes:
Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namn om dig att du lever, men du är död. 2 (B) Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför min Gud.
3 (C) Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om. Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig. 4 (D) Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga.
5 (E) Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. 6 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Jesus mättar fem tusen män
6 (A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. 2 Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" 6 Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" 8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: 9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"
10 Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.
14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation