Book of Common Prayer
Räddning undan förföljare
31 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Till dig, Herre, tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas,
rädda mig i din rättfärdighet.
3 (B) Vänd ditt öra till mig,
skynda till min räddning!
Var min fasta klippa,
en borg till min frälsning,
4 (C) för du är min klippa och min borg.
Du ska leda och föra mig
för ditt namns skull,
5 (D) du ska lossa mig ur nätet
de lagt ut för mig,
för du är mitt beskydd.
6 (E) I din hand[a] överlämnar jag
min ande.
Du har friköpt mig, Herre,
du trofaste Gud.
7 (F) Jag hatar[b] dem som håller fast
vid tomma avgudar,
jag litar på Herren.
8 (G) Jag vill jubla och glädjas
över din nåd,
att du ser mitt lidande
och känner min själ i nöden.
9 (H) Du utlämnar mig inte
i fiendens hand,
du ställer mina fötter
på rymlig plats.
10 (I) Förbarma dig över mig, Herre,
jag är i nöd!
Grämelse förtär mitt öga,
min själ och min kropp.
11 (J) Mitt liv försvinner i sorg,
mina år i suckan.
Min kraft är bruten
genom min synd[c],
mina ben[d] förtärs
12 (K) för alla mina fienders skull.
Jag har blivit en skam
för mina grannar
och en skräck
för dem som känner mig.
De som ser mig på gatan
flyr för mig.
13 Jag är glömd och borta
ur deras hjärtan, som död,
jag har blivit som ett krossat kärl.
14 (L) Jag hör vad många viskar,
skräck från alla håll!
De gaddar ihop sig mot mig,
smider planer för att ta mitt liv.
15 Men jag litar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16 (M) Min tid är i dina händer.
Rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17 (N) Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare,
fräls mig genom din nåd.
18 (O) Herre, låt mig inte
behöva skämmas,
jag ropar till dig!
Låt de gudlösa få skämmas,
låt dem tystna i dödsriket.
19 Låt lögnarnas läppar förstummas,
de som talar fräckhet i högmod
och förakt mot den rättfärdige.
20 (P) Hur stor är inte din godhet,
som du sparar åt dem
som vördar dig
och visar i människors åsyn
mot dem som flyr till dig!
21 (Q) Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
mot människors intriger,
du gömmer dem i din hydda
undan elaka tungor.
Oskyldigt anklagad
35 Av David.
Herre, kämpa mot dem
som kämpar mot mig,
strid mot dem
som strider mot mig!
2 Grip sköld och skydd
och kom till min hjälp,
3 dra fram spjutet
och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
"Jag är din frälsning!"
4 (A) Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som planerar min olycka
tvingas tillbaka med skam.
5 (B) Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 (C) Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 (D) Utan orsak dolde de sin nätgrop
för att fånga mig,
utan orsak grävde de den
för att ta mitt liv.
8 (E) Låt fördärvet drabba dem oväntat,
låt dem fastna i nätet de lagt ut
och falla i gropen
till sitt eget fördärv.
9 (F) Min själ ska jubla i Herren
och glädjas över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp ska säga:
"Herre, vem är som du?
Du räddar den svage
från hans överman,
den svage och fattige
från den som plundrar honom."
11 (G) Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
12 (H) De lönar mig med ont mot gott,
min själ är övergiven.
13 (I) Men jag gick i sorgdräkt
när de var sjuka,
jag späkte min själ med fasta
och bad med böjt huvud[a].
14 Jag gjorde som för min vän,
som för min bror,
jag gick sorgklädd och böjd
som när man sörjer sin mor.
15 (J) Men när jag faller
gläder de sig och gaddar ihop sig,
uslingar jag inte känner
gaddar ihop sig mot mig.
De river i mig utan uppehåll.
16 (K) Bland gudlösa som hånar
för en kaka bröd[b]
gnisslar de tänder mot mig.
17 (L) Herre, hur länge ska du se på?
Befria min själ från deras härjningar,
mitt dyrbara liv från lejonen.
18 (M) Jag ska tacka dig
i den stora församlingen,
prisa dig bland mycket folk.
19 (N) Låt inte mina svekfulla[c] fiender
få triumfera över mig,
låt inte dem som hatar mig
utan orsak
få blinka med ögonen.
20 Det är inte frid de talar,
de tänker ut svekfulla ord
mot de stilla i landet.
21 (O) De spärrar upp sina gap mot mig,
de säger: "Haha, haha!
Vi har sett det med egna ögon!"
22 (P) Du ser det, Herre.
Var inte tyst, Herre,
var inte långt från mig.
23 (Q) Vakna, res dig till mitt försvar,
ta dig an min sak,
min Gud och Herre!
24 (R) Döm mig efter din rättfärdighet,
Herre min Gud!
Låt dem inte triumfera över mig,
25 låt dem inte få säga i sina hjärtan:
"Haha! Precis som vi ville!"
Låt dem inte få säga:
"Vi slukade honom!"
26 (S) Låt alla som gläds åt min olycka
få skämmas och blygas,
låt dem som förhäver sig över mig
kläs i skam och vanära.
Tecknet Immanuel
10 Herren talade till Ahas igen och sade: 11 "Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12 Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren."
13 Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också? 14 (A) Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel[a].[b] 15 Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda.
16 (B) För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet[c]. 17 (C) Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda[d]: Assyriens kung!
18 Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19 De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20 (D) På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden[e] – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget.
21 På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp. 22 Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung. 23 Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver[f], ska det växa tistel och törne. 24 Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne. 25 (E) Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."
Gud har utvalt er
13 (A) Men vi måste alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er[a] till frälsning genom att ni helgas av Anden[b] och tror på sanningen. 14 (B) Till detta har Gud kallat er genom vårt evangelium, för att ni ska vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.
15 (C) Stå därför fasta och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev[c]. 16 (D) Och må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud vår Far, som har älskat oss och gett oss evig tröst och gott hopp i sin nåd, 17 uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord.
Be och arbeta
3 (E) För övrigt, bröder, be för oss. Be att Herrens ord ska spridas snabbt och bli ärat liksom hos er, 2 (F) och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron.
3 (G) Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde[d]. 4 (H) I Herren har vi förtroende för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er. 5 Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.
Den första nattvarden
14 (A) När stunden var inne lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. 15 Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16 (B) För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."
17 Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Ta detta och dela mellan er. 18 För jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer." 19 (C) Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." 20 (D) På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.
21 Men se, den som förråder mig har sin hand med mig på bordet. 22 Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!" 23 Då började de fråga varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra det.
Vem är den störste?
24 (E) Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem. 25 (F) Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare. 26 Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren. 27 (G) För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.
28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 (H) och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. 30 (I) Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation