Book of Common Prayer
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (B) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[a]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (C) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (D) Vissa prisar[b] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[c]
när vi ropar.
Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 (E) Herre, kungen gläds
över din makt,
hur högt jublar han inte
över din frälsning!
3 (F) Du ger honom
vad hans hjärta begär,
du nekar honom inte
vad hans läppar ber om. Sela
4 (G) Du möter honom
med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld
på hans huvud.
5 (H) Han bad dig om liv
och du gav honom det,
långt liv i evigheters evighet.
6 Stor blir hans ära
genom din frälsning,
majestät och härlighet
skänker du honom.
7 (I) Du gör honom till välsignelse
för evigt,
du fyller honom med glädje
inför ditt ansikte,
8 (J) för kungen litar på Herren.
Genom den Högstes nåd
ska han inte vackla.
9 Din hand ska nå alla dina fiender,
din högra hand ska nå
dem som hatar dig.
10 (K) Du ska sätta dem
som i en glödande ugn
när du visar ditt ansikte.
Herren ska sluka dem i sin vrede,
eld ska förtära dem.
11 (L) Du ska utrota deras livsfrukt
från jorden,
deras avkomma
från människors barn,
12 för de ville dra ondska över dig,
de smidde listiga planer
men förmår ingenting.
13 (M) Du ska driva dem tillbaka,
du ska sikta med din båge
mot deras ansikten.
14 Res dig[d], Herre, i din makt!
Vi vill spela och sjunga
om din väldiga kraft.
Den evige Kungen och Prästen
110 [a]En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter."[b]
2 [c]Din makts spira
ska Herren sträcka ut från Sion.
Härska mitt bland dina fiender!
3 [d]Villigt kommer ditt folk
när du samlar din här.
I helig skrud[e] kommer din ungdom
till dig,[f]
som dagg ur morgonrodnadens
sköte.
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
"Alla människor sviker[h]."
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Lova Herren, alla folk
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
10 (A) Jag är trött på livet,
jag vill släppa fram
min klagan,
jag talar i min själs bitterhet.
2 Jag vill säga till Gud:
Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina
över de gudlösas rådslag?
4 (B) Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar
som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min skuld
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
16 (A) Och höjde jag huvudet
skulle du jaga mig som ett lejon
och åter visa din förunderliga
makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
nya vittnen mot mig
och låta mig känna
din vrede mer och mer,
du skulle sända här efter här
mot mig.
18 (B) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
utan förts från moderlivet
till graven!
20 (C) Min tid är kort.
Låt mig vara, lämna mig i fred
så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
för att aldrig komma tillbaka,
till mörkrets
och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring
där ljuset är som djupaste natt.
Petrus rapport om hedningarna
11 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom 3 (A) och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"
4 Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: 5 (B) "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6 När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! 8 Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
11 Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12 och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka[a]. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. 13 (C) Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. 14 Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj[b].
15 (D) Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. 16 (E) Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt[c]: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro[d] på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?"
18 (F) När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
Jesus är världens ljus
12 Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14 (A) Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 (B) Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen. 16 (C) Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17 Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.[a] 18 (D) Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig."
19 (E) Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far." 20 (F) Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation