Book of Common Prayer
Klagan i djupaste nöd
88 (A) En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót[a]. En vishetspsalm av esraiten Heman.[b]
2 (B) Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma
inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
4 för min själ är mättad med lidanden
och mitt liv närmar sig dödsriket.
5 (C) Jag räknas bland dem
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 (D) Jag är övergiven bland de döda,
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
och som inte mer
är i dina händer.
7 (E) Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 (F) Din vrede vilar tung över mig,
alla dina böljor låter du
skölja över mig. Sela
9 (G) Du har fjärmat mina förtrogna
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 (H) Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer
mot dig.
11 (I) Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig
och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 (J) Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 (K) Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen möter dig min bön.
15 (L) Varför, Herre,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
och förtvivlar.
17 (M) Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 (N) Mina nära och kära
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
har jag bara mörker.
Under den Högstes beskydd
91 (A) Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
2 (B) han säger till Herren:
"Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på."
3 (C) Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.
4 (D) Med sina fjädrar täcker han dig,
under hans vingar
finner du tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 (E) Du ska inte frukta nattens fasor,
inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som smyger i mörkret
eller sjukdomen som härjar
mitt på dagen.
7 Tusen kan falla vid din sida,
tiotusen vid din högra sida,
men dig drabbar det inte.
8 (F) Du ska bara se det med egna ögon,
bevittna hur de gudlösa
får sitt straff.
9 (G) Du har sagt att Herren
är ditt skydd,
du har gjort den Högste
till din tillflykt.
10 (H) Inget ont ska drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda,
11 (I) för han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
12 (J) De ska bära dig på sina händer
så att du inte stöter din fot
mot någon sten.
13 (K) Du ska gå fram
över lejon och huggormar,
trampa på unga lejon
och drakar[a].
14 "Han älskar[b] mig,
därför ska jag befria honom,
och jag ska beskydda honom
eftersom han känner mitt namn.
15 (L) Han ropar till mig
och jag svarar honom.
Jag är med honom i nöden,
jag ska rädda honom
och ge honom ära.
16 (M) Jag ska mätta honom med långt liv
och låta honom se min frälsning."
Glädje över Herrens gärningar
92 [c]En psalm, en sång för sabbatsdagen.
2 (N) Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn,
du den Högste,
3 (O) att på morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet,
4 (P) med tiosträngad lyra och luta,
med klingande[d] toner på harpan.
5 (Q) Du gläder mig, Herre,
med dina gärningar,
jag jublar över dina händers verk.
6 (R) Hur stora är inte dina verk, Herre,
hur djupa dina tankar!
7 (S) En oförnuftig man förstår det inte,
dåren fattar det inte.
8 (T) När de gudlösa grönskar som gräs
och alla förbrytare blomstrar,
går de ändå mot evig
undergång.
9 (U) Men du, Herre,
är den Högste för evigt.
10 (V) Se dina fiender, Herre,
se, dina fiender ska förgås,
alla förbrytare skingras!
11 (W) Men mitt horn höjer du
som vildoxens,
jag är överöst med frisk olja.
12 (X) Mina ögon får se
mina förföljare falla,
mina öron får höra om de onda
som reste sig mot mig.
Abimeleks sammansvärjning
9 (A) Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Shekem[a] och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: 2 ”Säg så här till Shekems alla män: Vad är bäst för er, att Jerubbaals alla sjuttio söner råder över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg att jag är ert kött och blod.” 3 Då lade hans morbröder fram allt detta till hans förmån inför Shekems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, för de tänkte: ”Han är ju vår bror.” 4 (B) De gav honom sjuttio siklar silver[b] ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. 5 (C) Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten.
Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. 6 (D) Sedan samlades Shekems alla män och alla i Bet-Millo[c] och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Shekem.
Liknelsen om träden
7 (E) När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: ”Hör på mig, ni Shekems män, så att Gud också ska höra er!
8 En gång gick träden
för att smörja en kung över sig.
De sade till olivträdet:
Bli du kung över oss!
9 Men olivträdet svarade:
Skulle jag avstå från min olja,
som man ärar Gud[d]
och människor med,[e]
och gå för att svaja
över de andra träden?
10 Då sade träden till fikonträdet:
Kom, bli du kung över oss!
11 Men fikonträdet svarade:
Skulle jag avstå från min sötma
och min goda frukt
och gå för att svaja
över de andra träden?
12 Då sade träden till vinstocken:
Kom, bli du kung över oss!
13 (F) Men vinstocken svarade:
Skulle jag avstå från min vinmust,
som gläder Gud och människor,
och gå för att svaja
över de andra träden?
14 Då sade alla träden till törnbusken:
Kom, bli du kung över oss!
15 Törnbusken svarade träden:
Om ni verkligen vill smörja mig
till kung över er,
kom då och ta er tillflykt
under min skugga.
Om inte,
ska eld gå ut från törnbusken
och förtära cedrarna på Libanon.
16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni gjort rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar?
19 Om ni då denna dag har handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek och han må glädja sig över er. 20 Om inte, låt då eld gå ut från Abimelek och förtära Shekems män och Bet-Millo, och låt eld gå ut från Shekems män och Bet-Millo och förtära Abimelek.”
21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.
13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. 14 Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15 De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. 16 De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. 17 (A) Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
18 (B) De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. 20 Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." 21 Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.
Bön i förföljelsetid
23 När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 (C) När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,[a] 25 du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:
Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken tomma tankar?[b]
26 Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde[c].
27 (D) Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar 28 (E) för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.
29 (F) Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, 30 genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
31 När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.
Jesus förvandlar vatten till vin
2 På tredje dagen[a] var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. 3 Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." 4 Jesus svarade henne: "Kvinna[b], vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." 5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."
6 Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter[c] var. 7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. 8 Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.
9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10 och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."
11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12 Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation