Book of Common Prayer
Tacksamhet för räddning
30 En psalm, en sång för tempelinvigningen[a]. Av David.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
för du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender
triumfera över mig.
3 (A) Herre min Gud,
jag ropade till dig
och du helade mig.
4 (B) Herre, du förde min själ
upp ur dödsriket,
du tog mig levande bort
från dem som går[b] ner
i graven.
5 (C) Lovsjung Herren, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
6 (D) Hans vrede varar ett ögonblick,
hans nåd hela livet.[c]
På kvällen gästar gråt,
på morgonen kommer jubel.
7 Jag sade i min trygghet:
"Jag ska aldrig vackla."
8 (E) Herre, i din nåd gav du
styrka åt mitt berg,
men du dolde ditt ansikte
och jag blev förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 Vad vinner du på mitt blod,
på att jag går ner i graven?
Kan stoftet tacka dig?
Kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre,
och förbarma dig över mig!
Herre, var min hjälpare!
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
ANDRA BOKEN
Själens längtan efter Gud
42 (A) För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.[a]
2 Som hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
3 (B) Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?
4 (C) Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
"Var är din Gud?"
5 Jag utgjuter min själ
och minns hur jag gick
bland folket,
hur jag vandrade med dem
till Guds hus,
med jubelrop och tacksägelse
i skaran av högtidsfirare.
6 (D) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
7 (E) Min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land
och på Hermons höjder,
på Misars berg[b].[c]
8 (F) Djup ropar till djup
i dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
sköljer över mig.
9 (G) Om dagen sänder Herren sin nåd,
och om natten
är hans sång hos mig,
en bön till mitt livs Gud.
10 (H) Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
trängd av fiender?"
11 (I) Det är som att man krossar mina ben
när mina fiender hånar mig
och ständigt frågar mig:
"Var är din Gud?"
12 (J) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Fortsättning av föregående psalm
43 (K) Döm mig rättvist, Gud,
ta dig an min sak
mot ett kärlekslöst[d] folk!
Rädda mig från falska
och onda människor,
2 (L) för du, Gud, är min styrka.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sorgsen,
trängd av fiender?
3 (M) Sänd ditt ljus och din sanning.
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig
till ditt heliga berg
och dina boningar,
4 (N) så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud som är min glädje
och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 (O) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Jerikos fall
6 Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. 2 Och Herren sade till Josua: ”Se, jag har gett Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand. 3 Tåga runt staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så ska du göra i sex dagar. 4 Sju präster ska bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen ska ni tåga runt staden sju gånger, och prästerna ska blåsa i basunerna. 5 När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör basunljudet ska hela folket höja ett kraftigt härskri. Då ska stadsmuren störta samman[a] och folket ska storma in över den, var och en rakt fram.”
6 Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade till dem: ”Ta förbundsarken och låt sju präster bära sju basuner av bagghorn framför Herrens ark.” 7 Till folket sade han: ”Dra ut och tåga runt staden. Den beväpnade styrkan ska gå framför Herrens ark.”
8 När Josua hade sagt detta till folket, gick de sju prästerna som bar de sju basunerna av bagghorn i väg framför Herren och blåste i basunerna medan Herrens förbundsark följde efter dem. 9 Och den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i basunerna, och eftertruppen följde arken medan de blåste i basunerna. 10 Men Josua hade sagt till folket: ”Höj inget härskri, ge inget ljud ifrån er och säg inte ett ord förrän den dag jag säger till er att ropa. Då ska ni höja härskri.” 11 Han lät Herrens ark föras runt staden en gång. Sedan gick de in i lägret och stannade där över natten.
12 Nästa morgon steg Josua upp tidigt, och prästerna lyfte upp Herrens ark. 13 De sju prästerna som bar de sju basunerna av bagghorn framför Herrens ark gick hela tiden och blåste i basunerna. Den beväpnade styrkan gick framför dem, och eftertruppen följde Herrens ark medan man blåste i basunerna. 14 De tågade också andra dagen en gång runt staden och återvände sedan till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
Den kristne och överheten
13 (A) Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. 2 (B) Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.
3 De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. 4 (C) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.
6 Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. 7 (D) Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.
Den första nattvarden
26 (A) Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 (B) Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 (C) Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."
30 När de sedan hade sjungit lovsången[a], gick de ut till Olivberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 (D) Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.[b] 32 (E) Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
33 (F) Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." 34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." 35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation