Book of Common Prayer
Bön om ledning och nåd
25 [a]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (A) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[b],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (D) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
8 (F) Herren är god och rättfärdig,
därför undervisar han syndare
om vägen.
9 (G) Han leder de ödmjuka rätt,
han lär de ödmjuka sin väg.
10 (H) Alla Herrens vägar
är nåd och sanning
för dem som håller hans förbund
och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, Herre,
förlåt min synd,
för den är stor.
12 (I) Den som vördar[c] Herren
undervisar han om vägen
han ska välja.
13 (J) Hans själ ska vila i det goda,
och hans ättlingar ska ärva landet.
14 (K) Herren är förtrolig
med dem som vördar honom,
sitt förbund gör han känt för dem[d].
15 (L) Mina ögon ser alltid
upp till Herren,
för han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
för jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor.
För mig ut ur min nöd!
18 (M) Se hur plågad och trött jag är,
förlåt mig alla mina synder.
19 (N) Se mina fiender,
de är många och hatar mig
med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig,
låt mig inte behöva skämmas,
för jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig,
för jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel
ur all dess nöd.
Tacksamhet för seger över fiender
9 [a]För körledaren, till "Sonens död".[b] En psalm av David.
2 (A) Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
3 Jag vill glädja mig och jubla i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender viker tillbaka,
de faller och förgås
inför ditt ansikte,
5 (B) för du har hävdat min rätt
och fört min talan.
Du sitter på din tron
som en rättfärdig domare.
6 (C) Du har straffat hedningarna
och förgjort de gudlösa,
utplånat deras namn
för alltid och för evigt.
7 (D) Fienden är borta,
utrotad för alltid.
Du har ödelagt deras städer,
minnet av dem är utplånat.
8 (E) Herren regerar för evigt,
han har rest sin tron till dom.
9 (F) Han ska döma världen
med rättfärdighet,
hålla dom bland folken
med rättvisa.
10 (G) Herren är en borg
för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
11 De som känner ditt namn
litar på dig,
för du överger inte dem
som söker dig, Herre.
12 (H) Lovsjung Herren som bor i Sion,
förkunna hans gärningar
bland folken,
13 (I) för han som straffar blodsdåd
kommer ihåg dem,
han glömmer inte
de svagas rop.
14 (J) Förbarma dig över mig, Herre!
Se hur jag plågas
av dem som hatar mig,
du som lyfter mig
från dödens portar
15 för att förkunna allt ditt lov
och jubla över din frälsning
i dottern Sions portar.
16 (K) Hedningarna sjönk
i den grav som de grävde,
deras fot fastnade
i nätet de lade ut.
17 (L) Herren har gjort sig känd,
han har skipat rätt.
Den gudlöse snärjs
av sin egen gärning.
Higgajón[c], Sela
18 De gudlösa ska vika tillbaka
ner i dödsriket,
alla hedningar som glömmer Gud.
19 (M) Men den fattige ska inte
vara glömd för alltid,
de svagas hopp ska inte
försvinna för evigt.
Herrens krav på rättfärdighet
15 (A) En psalm av David.
Herre, vem får vara i ditt tält?
Vem får bo på ditt heliga berg?
2 (B) Den som lever rent
och handlar rätt
och talar sanning av hjärtat –
3 (C) den som inte förtalar
med sin tunga,
som inte gör sin nästa illa
och inte drar skam över
sin granne,
4 (D) den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som
vördar Herren,
som inte bryter sin ed
även om det smärtar,
5 (E) som inte ockrar med sina pengar
eller tar mutor mot den oskyldige.
Den som handlar så
ska aldrig någonsin vackla.
Josua sänder spejare till Jeriko
2 (A) Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: ”Gå och undersök landet och särskilt Jeriko[a].” De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab[b] och där lade de sig att vila. 2 Men det berättades för kungen i Jeriko: ”I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet.” 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: ”Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet.”
4 Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: ”Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem.” 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar[c] som hon hade utbredda på taket. 7 Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.
8 Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket 9 (B) och sade: ”Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. 10 (C) Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde[d] dem åt förintelse. 11 (D) När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
12 Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. 13 Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv[e] från döden.”
14 Männen sade till henne: ”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig.”
En utvald rest ur Israel
11 (A) Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 (B) Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.
Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 3 Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.[a] 4 Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. 5 (C) På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 (D) Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
7 (E) Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8 (F) Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.[b] 9 Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. 10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.[c]
Frälsning för hedningarna
11 (G) Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. 12 (H) Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal[d] bli det?
Liknelsen om de tio jungfrurna
25 (A) Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, 4 medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.
6 (B) Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 9 De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
10 Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 11 (C) Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 (D) Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. 13 (E) Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation