Book of Common Prayer
Skapelsens lovsång
148 [a]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [b]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [c]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [d]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [e]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[f].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [g]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [h]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[i] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
13 [j]De ska prisa Herrens namn,
för endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord
och himmel.
14 [k]Han har rest ett horn[l] för sitt folk
till lovsång för alla sina trogna,
för Israels barn,
det folk som står honom nära.
Halleluja!
Glädje i Herren
149 [m]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [n]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [o]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [p]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [q]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [r]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [s]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [t]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [u]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Halleluja!
150 [v]Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans mäktiga valv.
2 [w]Prisa honom för hans mäktiga
gärningar,
prisa honom för hans väldiga
storhet.
3 [x]Prisa honom med basunklang,
prisa honom med lyra och harpa.
4 [y]Prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängar och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande
cymbaler.
6 [z]Allt som andas ska prisa Herren!
Halleluja!
Guds under vid uttåget ur Egypten
114 [a]När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med
främmande språk,
2 [b]då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 [c]Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 [d]Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du, hav?
Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Bäva inför Herren, du jord,
inför Jakobs Gud
8 [e]som gör klippan till vattenrik sjö,
den hårda stenen[f] till vattenkälla.
All ära åt Herren
115 [g][h]Inte oss, Herre, inte oss
utan ditt namn ska du ge ära,
för din nåds
och din sannings skull.
2 [i]Varför ska hednafolken få säga:
"Var är deras Gud?"
3 [j]Vår Gud är i himlen,
han gör allt han vill.
4 [k]Men deras avgudar
är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa men kan inte lukta,
7 händer men kan inte känna,
fötter men kan inte gå.
I sin strupe har de inget ljud.
8 [l]De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
9 [m]Israel, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons hus, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som vördar Herren,
lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
12 [n]Herren tänker på oss,
han välsignar –
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem
som vördar Herren,
både små och stora.
14 [o]Herren ska föröka er,
er och era barn.
15 [p]Ni är välsignade av Herren
som har gjort himmel och jord.
16 [q]Himlen är Herrens himmel,
och jorden har han gett
åt människors barn.
17 [r]De döda prisar inte Herren,
ingen som gått ner i det tysta.
18 [s]Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Befallning att inta landet
1 (A) När Herrens tjänare Mose var död sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: 2 (B) ”Min tjänare Mose är död. Bryt nu upp och gå över Jordan, du och hela folket, in i det land som jag ska ge åt Israels barn. 3 (C) Varje plats där ni sätter er fot har jag gett er, som jag lovade Mose. 4 (D) Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land[a] och till Stora havet[b] västerut ska ert område sträcka sig.
5 (E) Ingen ska kunna stå emot dig under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig. Jag ska inte lämna dig eller överge dig. 6 (F) Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. 7 (G) Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går. 8 (H) Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den[c] både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång. 9 Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”
Josua ger befallningar till folket
10 Josua befallde folkets förmän och sade: 11 (I) ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. För om tre dagar ska ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.”
12 Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: 13 (J) ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sade: Herren er Gud ska låta er komma till ro och ge er detta land. 14 Era hustrur, era små barn och er boskap ska stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni, alla tappra stridsmän, ska beväpnade[d] gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem 15 tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren er Gud ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som ska vara er besittning. Ni ska då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan.”
16 De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss ska vi gå. 17 Så som vi lytt Mose i allt ska vi också lyda dig. Må bara Herren din Gud vara med dig, så som han var med Mose. 18 Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord i allt du befaller honom ska dödas. Var stark och frimodig!”
3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 (A) Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.
7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais[a] där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 (B) Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus[b], som var en av de sju[c], och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.
10 (C) När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. 11 (D) Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." 12 (E) När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." 14 (F) När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem.
Jesus i Kapernaums synagoga
21 (A) De kom till Kapernaum, och på sabbaten gick han genast till synagogan och undervisade. 22 (B) Folk blev överväldigade av hans lära, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda[a].
23 (C) Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: 24 (D) "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 25 Men Jesus talade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" 26 (E) Den orena anden ryckte i mannen och skrek högt och for ut ur honom. 27 Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära, med sådan makt! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation