Book of Common Prayer
En bön för Herrens smorde
20 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Må Herren svara dig
på nödens dag,
må Jakobs Guds namn
bevara dig.
3 Må han sända dig hjälp
från helgedomen
och stödja dig från Sion.
4 Må han minnas alla dina offer
och ta emot dina brännoffer
med välbehag. Sela
5 (B) Må han ge dig
vad ditt hjärta önskar[a]
och fullborda alla dina planer.
6 Vi ska jubla över din frälsning
och lyfta baneret
i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla
alla dina böner!
7 (C) Nu vet jag att Herren frälser
sin smorde.
Han svarar honom
från sin heliga himmel
med sin högra hands
frälsande storverk.
8 (D) Vissa prisar[b] vagnar
och andra hästar,
men vi prisar
Herren vår Guds namn.
9 De sjunker ner och faller,
men vi reser oss och står raka.
10 Herre, fräls!
Må kungen svara oss[c]
när vi ropar.
Herrens hjälp till kungen
21 För körledaren. En psalm av David.
2 (E) Herre, kungen gläds
över din makt,
hur högt jublar han inte
över din frälsning!
3 (F) Du ger honom
vad hans hjärta begär,
du nekar honom inte
vad hans läppar ber om. Sela
4 (G) Du möter honom
med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld
på hans huvud.
5 (H) Han bad dig om liv
och du gav honom det,
långt liv i evigheters evighet.
6 Stor blir hans ära
genom din frälsning,
majestät och härlighet
skänker du honom.
7 (I) Du gör honom till välsignelse
för evigt,
du fyller honom med glädje
inför ditt ansikte,
8 (J) för kungen litar på Herren.
Genom den Högstes nåd
ska han inte vackla.
9 Din hand ska nå alla dina fiender,
din högra hand ska nå
dem som hatar dig.
10 (K) Du ska sätta dem
som i en glödande ugn
när du visar ditt ansikte.
Herren ska sluka dem i sin vrede,
eld ska förtära dem.
11 (L) Du ska utrota deras livsfrukt
från jorden,
deras avkomma
från människors barn,
12 för de ville dra ondska över dig,
de smidde listiga planer
men förmår ingenting.
13 (M) Du ska driva dem tillbaka,
du ska sikta med din båge
mot deras ansikten.
14 Res dig[d], Herre, i din makt!
Vi vill spela och sjunga
om din väldiga kraft.
Den evige Kungen och Prästen
110 [a]En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter."[b]
2 [c]Din makts spira
ska Herren sträcka ut från Sion.
Härska mitt bland dina fiender!
3 [d]Villigt kommer ditt folk
när du samlar din här.
I helig skrud[e] kommer din ungdom
till dig,[f]
som dagg ur morgonrodnadens
sköte.
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
3 [b]Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4 Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
5 [c]Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6 Herren bevarar de enkla,
jag var i nöd och han frälste mig.
7 [d]Vänd om till din ro, min själ,
för Herren har varit god mot dig.
8 [e]Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag ska vandra inför Herren
i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
"Alla människor sviker[h]."
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Lova Herren, alla folk
Moses död
34 (A) Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet[a], från Gilead ända till Dan 2 och hela Naftali och Efraims och Manasses land och hela Juda land ända till Västra havet, 3 (B) och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. 4 (C) Och Herren sade till honom: ”Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob när jag sade: Åt dina efterkommande ska jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in ska du inte komma.”
5 Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. 6 (D) Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. 7 (E) Mose var hundratjugo år när han dog[b]. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. 8 (F) Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.
9 (G) Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 (H) I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte – 11 inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land, 12 och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.
14 (A) Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet![a]
16 (B) Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?[b] 17 (C) Alltså kommer tron av predikan[c] och predikan genom Kristi ord.
18 (D) Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar.[d]
19 Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.[e] 20 Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. 21 Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk[f].
32 (A) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33 På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. 34 Jag säger er sanningen: Det här släktet[a] ska inte förgå förrän allt detta sker. 35 (B) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. 36 (C) Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37 (D) Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 38 Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. 40 Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala vid kvarnen[b]. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar.
42 (E) Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 (F) Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten[c] tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 44 Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
45 (G) Vem är den trogne och kloke tjänaren vars herre har satt honom över sina andra tjänare för att ge dem mat i rätt tid? 46 Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. 47 (H) Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger. 48 (I) Men om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade, 50 då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och i en stund när han inte anar det, 51 (J) och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland hycklarna. Där ska man gråta och gnissla tänder.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation