Book of Common Prayer
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Herrens storhet och nåd
111 [a][b]Halleluja!
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
i de ärligas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar,
de begrundas av alla
som älskar dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 Han gör så att man minns
hans under,
nådig och barmhärtig är Herren.
5 [c]Han ger mat åt dem
som vördar honom,
han minns sitt förbund för evigt.
6 Sina gärningars kraft
visade han sitt folk
när han gav dem
hednafolkens arvedel.
7 [d]Hans händers verk
är sanning och rätt,
alla hans befallningar
är orubbliga[e].
8 De står fasta för alltid
och för evigt,
fullbordade med sanning
och rättvisa.
9 [f]Han har sänt sitt folk befrielse
och grundat sitt förbund
för evig tid.
Heligt och vördat är hans namn.
10 [g]Att vörda Herren
är början till vishet,
gott förstånd får alla
som handlar så.
Hans lov består för evigt.
Salig är den som vördar Herren
112 [h][i]Halleluja!
Salig är den som vördar Herren
och har stor glädje i hans bud.
2 [j]Hans ättlingar
blir mäktiga på jorden,
de ärligas släkte blir välsignat.
3 [k]Rikedom och välstånd
råder i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 [l]För de ärliga går han upp
som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 [m]Det går väl för[n] den
som är barmhärtig och lånar ut,
som sköter sina saker
med rättfärdighet.
6 [o]Han ska aldrig vackla,
den rättfärdige blir ihågkommen
för evigt.
7 [p]Han är inte rädd för olycksbud,
hans hjärta är frimodigt
och litar på Herren.
8 [q]Hans hjärta är tryggt
och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 [r]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet består
för evigt.
Hans horn ska höjas högt med ära.
10 [s]Den gudlöse ser det
och grämer sig,
han gnisslar tänder
och tynar bort.
De gudlösas begär
blir det ingenting av.
Herrens omsorg om den ringe
113 [t][u]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [v]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [w]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [x]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [y]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [z]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[aa]?
7 [ab]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [ac]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [ad]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Josua utses till Moses efterträdare
12 (A) Herren sade till Mose: ”Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har gett åt Israels barn. 13 (B) Men när du har sett det ska också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron, 14 för ni var upproriska mot mitt ord i öknen Zin[a] när församlingen tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Zin.”
15 Mose talade till Herren. Han sade: 16 ”Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över församlingen 17 (C) som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och kommer tillbaka, och som kan vara deras ledare och anförare så att Herrens församling inte blir som får utan herde.” 18 (D) Herren svarade Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden[b], och lägg din hand på honom. 19 Du ska ställa honom inför prästen Eleasar och hela församlingen och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. 20 Ge honom något av din auktoritet så att hela Israels församling lyder honom. 21 (E) Han ska stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom[c] ska hämta svar åt honom inför Herrens ansikte. Efter hans ord ska de dra ut och efter hans ord komma tillbaka, han själv och alla Israels barn med honom, hela församlingen.”
22 Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han tog Josua och förde fram honom inför prästen Eleasar och hela församlingen. 23 Och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som Herren hade sagt genom Mose.
11 (A) Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. 12 (B) Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.
13 (C) Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" 14 Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst[a], som gjorde så. 15 (D) Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" 16 Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla[b] och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga.
17 (E) Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. 18 Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19 Åtskilliga av dem som hade utövat magi[c] samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer[d]. 20 (F) Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.
Jesu första lärjungar
14 (A) Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15 (B) Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!"[a]
16 (C) När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 17 Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 18 Genast lämnade de näten och följde honom.
19 När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. 20 Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation