Book of Common Prayer
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
18 (A) Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud.
Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud. 20 (B) Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud. 21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. 22 (C) Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron. 23 (D) Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25 Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. 26 Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 27 För du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag ska bygga dig ett hus. Därför har din tjänare funnit frimodighet att be denna bön till dig.
28 Och nu, Herre Gud, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. 29 Var nu god och välsigna din tjänares hus så att det blir kvar inför dig för evigt. För du, Herre Gud, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”
De som har tron är Abrahams barn
3 (A) Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. 2 (B) En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet[a]? 4 Har ni lidit[b] så mycket förgäves, om det nu var förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.[c] 7 (C) Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.
8 Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. [d] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.[e] 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.[f] 12 Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.[g] 13 (D) Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.[h] 14 (E) Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Johannes Döparens födelse
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (A) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation