Book of Common Prayer
49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!
51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.
52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.
53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,
54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.
55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.
56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!
57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill!
58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser.
59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud.
61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar.
62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud.
63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän.
64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra!
65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat.
66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare.
67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger.
68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag!
69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta.
70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag.
71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld!
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
Herren försvarar sin överstepräst
3 Sedan visade ängeln mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och Satan var också där vid ängelns högra sida med anklagelser mot Josua.
2 Herren sa till Satan: Jag förkastar dina anklagelser, Satan. Ja, jag, Herren, gör det, för jag ska vara barmhärtig mot Jerusalem. Jag har bestämt mig för att visa barmhärtighet mot Josua och hans folk. Han är som ett brinnande vedträ ryckt ur elden.
3 Men Josuas kläder var orena, då han stod inför Herrens ängel.
4 Då sa ängeln till de övriga som stod där: Ta av honom hans kläder. Sedan vände han sig till Josua och sa: Jag har tagit bort din synd, och nu ska jag klä dig i högtidskläder.
5-6 Kan ni inte ge honom en ren turban också att sätta på huvudet? sa jag. Då satte de en turban på hans huvud. Herrens ängel gav sedan Josua denna uppmaning:
7 Herren, härskarornas Gud, säger: 'Om du följer de stigar som jag visar dig och gör allt som jag säger åt dig, då ska du få tjäna i mitt tempel och vakta det, så att det förblir heligt. Du ska få vara i min närhet tillsammans med dessa änglar.
8 Lyssna på mig, Josua, du överstepräst, och alla ni andra präster, för ni är förebilder på det goda som ska komma. Josua representerar min tjänare, den nya gren som ska växa ut.
9 All makt ska ges åt honom, och han ska bli hörnstenen i templet som Josua står bredvid. På stenen ska jag skriva: Jag ska förlåta detta lands synd på en enda dag.
10 Efter den dagen ska ni leva i frid och trygghet, och var och en av er ska ha sitt eget hem dit ni kan inbjuda era grannar.'
Guds underbara tron
4 När jag sedan tittade upp, såg jag en dörr som var öppen i himlen. Och samma röst som jag hade hört förut, som lät som en kraftig trumpetstöt, talade till mig och sa: Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som ska hända i framtiden!
2 Guds Ande grep mig och i samma ögonblick befann jag mig i himlen och såg en tron och någon som satt på den.
3 Väldiga ljusknippen sköt ut från honom, som från en blixtrande diamant eller en gnistrande rubin. Och omkring tronen glimmade en regnbåge, som var som smaragd.
4 Runt tronen stod tjugofyra mindre troner, och på dem satt tjugofyra äldste. Alla var klädda i vita kläder, och hade segerkransar på sina huvuden.
5 Från tronen kom blixtar och dunder, och inne i åskmullret hördes röster. Alldeles framför tronen brann sju facklor, som representerade Guds sju andar.
6 Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor.
7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.
8 Varje varelse hade sex vingar, och mittpartierna av deras vingar var övertäckta av ögon. Dag och natt sa de utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig - han som var och som är och som ska komma.
45 Är du en klok och pålitlig Herrens tjänare? Har jag inte gett dig i uppgift att ta hand om min familj och att ge mina barn mat varje dag?
46 Välsignad är du om jag finner att du troget utfört ditt arbete när jag kommer tillbaka.
47 Åt sådana trogna tjänare ska jag överlåta ansvaret för allt jag äger.
48 Men om du är en opålitlig tjänare som säger till dig själv: 'Min herre kommer inte än på ett tag' och sedan
49 börjar att misshandla de andra tjänarna och samtidigt leva livets glada dagar och dricka dig berusad,
50 så kommer din herre att återvända oanmäld och oväntat.
51 Du kommer då att bli straffad för ditt hyckleri, och han kommer att sända dig till den plats där bedragarna finns. Där ska man gråta och skära tänder.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®