Book of Common Prayer
Förlåt mig mina synder
25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.
2 Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!
3 Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.
4 Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!
5 Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!
6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.
8 Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.
9 Han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.
11 Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!
12 Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.
13 Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.
14 Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.
15 Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.
16 Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!
17 Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!
18 Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!
20 Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!
21 Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.
22 O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.
Herren både dömer och räddar
1-2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta och berätta om alla dina under.
3 Jag är glad, och jag jublar inför dig. Jag vill sjunga en lovsång till dig, du den Högste, som är Gud över alla gudar.
4 Mina fiender drar sig tillbaka och faller ner döda när du visar dig.
5 Du har försvarat mig och min sak som en rättvis domare.
6 Du har varnat folken och gjort slut på de ogudaktiga och utplånat deras namn för all framtid.
7 Mina fiender är dömda för evigt. Herren kommer att utplåna deras städer, ja, man ska inte ens komma ihåg dem.
8-9 Men Herren kommer att leva för all framtid. Han sitter på sin tron för att med rättvisa döma folken i världen.
10 Alla som är förtryckta får komma till honom. Han räddar dem i deras svårigheter.
11 Alla som känner ditt namn, Herre, räknar med din hjälp, för du har ännu aldrig övergett dem som litar på dig.
12 Sjung din lovsång till Gud, han som bor i Jerusalem! Berätta för världen vad han har gjort!
13 Han lyssnar noga till dem som ropar till honom om rättvisa, och han hämnas mord. Han bryr sig om människor i svårigheter, när de ropar till honom om hjälp.
14 Herre, förbarma dig över mig! Se hur jag får lida, därför att mina fiender hatar mig! Herre, rädda mig från döden
15 så att jag kan prisa dig öppet inför allt folk i Jerusalem och vara glad över att du har räddat mig!
16 Folken faller i de gravar de grävt åt andra, och den fälla de har gillrat slår igen över dem själva.
17 Herren är känd för att han fångar de ogudaktiga i deras egna snaror!
18 De ogudaktiga ska skickas bort till dödsriket. Detta öde väntar alla som har glömt Herren.
19 De fattiga ska inte glömmas bort, och de förtrycktas hopp ska inte grusas.
20 Grip in, Herre! Döm och straffa folken! Låt dem inte triumfera!
21 Sätt folken på plats, och låt dem darra av fruktan tills de förstår att de inte är något annat än maktlösa människor!
Vem får komma till Gud
15 Herre, vem får fly till ditt tempel uppe på ditt heliga berg?
2 Jo, den som lever ett oklanderligt liv och alltid är uppriktig och talar sanning.
3 Den som vägrar att förtala andra, den som inte lyssnar till skvaller och aldrig skadar sin medmänniska.
4 Den som inte är vän med dem som Gud hatar. Den som håller sina löften även om det skulle ruinera honom.
5 Den som inte lånar ut pengar till ockerränta och vägrar att vittna mot de oskyldiga, trots de mutor som erbjuds honom. Den som lever så kommer inte att falla.
En svärm av gräshoppor
7 Detta är vad Herren Gud visade mig i en syn: Han höll på att sända en stor svärm gräshoppor att förstöra den andra skörden - den första tillföll alltid kungen.
2 De åt upp allt i sin väg. Då sa jag: Herre, min Gud, förlåt ditt folk! Sänd inte denna plåga över dem. Om du vänder dig mot Israel, vad finns det då för hopp för dem? Israel är ju så litet!
3 Herren veknade då och fullföljde inte det jag sett i synen. Jag ska inte låta det ske, sa han till mig.
En stor eld
4 Sedan visade Herren Gud mig en stor eld som var en del av straffdomen över folket. Den hade torkat upp allt vatten och spred sig över hela landet och förtärde allt.
5 Då sa jag: Herre, låt inte detta ske. Om du vänder dig emot dem, vad finns det då för hopp? Israel är ju så litet!
6 Då övergav han också denna plan och sa: Jag ska inte göra detta heller.
Ett lod
7 Sedan visade han mig detta: Herren stod bredvid en mur som var byggd efter en lodlina, och han kontrollerade den med lodet för att se om den lutade.
8 Och Herren sa till mig: Amos, vad är det du ser? Jag svarade: Ett lod. Och han svarade: Jag ska pröva mitt folk med ett lod. Nu ska jag inte längre hålla tillbaka min dom.
9 Alla tempel och altaren i Israel för avgudar ska förstöras, och jag ska döda kung Jerobeam och hans familj med svärd.
1 Denna bok avslöjar några av de kommande händelser, som Jesus Kristus snart ska låta ske. Gud tillät honom att uppenbara dessa ting för sin tjänare Johannes i en syn, och han sände en ängel från himlen för att förklara vad synen betydde.
2 Johannes skrev ner alltsammans - Guds och Jesu Kristi ord, allt som han hörde och såg.
3 Om du läser dessa profetiska ord högt för församlingen, kommer du att bli särskilt välsignad av Herren. De som lyssnar till dem när de blir upplästa och gör som de säger, ska också bli välsignade, för tiden är nära när allt detta ska ske.
Hälsningar till de sju församlingarna
4 Från Johannes, till de sju församlingarna i Turkiet.Kära vänner!Jag önskar er nåd och frid från Gud, som är och som var och som ska komma, och från de sju andarna framför hans tron,
5 och från Jesus Kristus, Guds uthålliga och trovärdiga vittne. Han var den förste som uppstod från de döda för att aldrig mer dö igen. Han är mycket större än någon kung i hela världen. All äran tillhör honom, som alltid älskar oss och som har gjort oss fria från våra synder genom att offra sitt blod för oss.
6 Han har samlat oss i sitt rike och gjort oss till präster åt Gud, sin Far. Hans är äran för evigt. Han regerar i evighet! Amen.
7 Se! Han kommer, omgiven av moln, och alla människor ska se honom - ja, till och med de som har genomborrat honom, och alla folk ska gråta av sorg och rädsla när han kommer. Ja! Amen. Så ska det ske.
8 Jag är A och Ö, början och slutet på allting, säger Gud, som är Herren, den allsmäktige, som är och som var och som kommer igen!
Frågan om uppståndelsen
23 Men samma dag kom några av saddukeerna till Jesus. De påstår nämligen att det inte finns någon uppståndelse från de döda, och därför frågade de honom:
24 Herre, Mose har sagt, att om en man dör barnlös så skall hans bror gifta sig med änkan, så att den dödes släkt kan leva vidare genom deras barn.
25 Vi hade faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den förste av dessa män gifte sig och dog sedan barnlös, och därför gifte sig den andre brodern med hans fru.
26 Denne broder dog också barnlös, och då gifte sig näste broder med kvinnan. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem allesammans.
27 Sedan dog hon också.
28 Vems fru kommer hon att vara vid uppståndelsen, eftersom hon ju varit gift med alla sju?
29 Men Jesus svarade: Ni har kommit alldeles fel. Och ni förstår varken Guds ord eller Guds kraft.
30 Efter uppståndelsen kommer det inte att finnas några äktenskap i jordisk mening. Alla kommer att vara som änglarna.
31 Men när det gäller uppståndelsen från de döda, ja, läser ni aldrig Skriften? Förstår ni inte att Gud talade direkt till er, när han sa:
32 'Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'? Gud är inte en gud för de döda, utan för de levande.
Frågan om det viktigaste budet
33 Alla blev djupt imponerade av hans svar -
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®