Book of Common Prayer
Herren är min lycka
16 Skydda mig, Gud, för du är min räddning och min tillflykt.
2 Jag sa till Herren: Du är min Herre, och allt gott kommer från dig.
3 Min största lycka är att vara tillsammans med människor som gör din vilja, för de är de verkligt ädla människorna i landet.
4 Alla som väljer andra gudar kommer att dra olycka över sig. Jag tänker inte offra tillsammans med dem, och jag vill inte ens uttala deras gudars namn.
5 Herren själv är mitt arv, ja, mitt allt. Han ger mig allt jag behöver,
6 och min framtid ligger i hans händer. Vilket underbart arv!
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd och under natten talar till mitt samvete. Det är då Herren säger till mig vad jag ska göra.
8 Jag tänker alltid på honom, och eftersom han är så nära, behöver jag aldrig snubbla eller falla.
9 Mitt hjärta är fyllt av glädje, och jag får bo i trygghet, för du kommer inte att lämna mig bland de döda.
10 Du tänker inte tillåta att den som du älskar får ruttna i graven.
11 Du har låtit mig uppleva livets glädje och din egen underbara, eviga närvaro.
Jag är i nöd
17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och
2 frikänn mig! Du vet vad som är sant.
3 Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.
4 Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.
5 Jag har alltid gått dina vägar.
6 Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.
7 Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!
8 Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!
9 Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.
10 De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!
11 Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.
12 De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.
13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.
15 Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.
Nödrop och vånda
1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?
3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,
4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.
6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.
7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.
8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.
9 Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?
10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!
13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.
14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.
15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,
16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.
17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!
19 De kastar tärning om mina kläder.
20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!
22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.
23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.
24 Prisa Herren, alla ni som fruktar honom, kommer jag att säga. Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,
25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig.
26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.
27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.
28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.
29 Herren är kung och regerar över alla folk.
30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.
31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.
32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.
Amos sörjer över Israel
5 Med sorg sjunger jag denna klagosång för dig, Israel:
2 Det vackra Israel ligger slaget till marken och kan inte resa sig. Ingen vill hjälpa henne. Hon är lämnad ensam att dö.
3 Herren Gud säger: Den stad som sänder ut tusen man i strid ska bara få tillbaka hundra av dem. Och den stad som sänder ut hundra ska bara få tillbaka tio.
4 Herren säger till folket i Israel: Sök mig, så ska ni få leva.
5 Sök inte avgudarna i Betel, Gilgal eller Beer-Seba. Folket i Gilgal ska drivas i landsflykt, och över dem som bor i Betel ska det komma fördärv.
6 Sök Herren och förbli vid liv, annars ska han gå fram som en eld över Israel och bränna ner hela Betel. Ingen ska kunna släcka elden!
7 Ni onda människor! Ni låter rättvisan bli en besk medicin för den fattige och förtryckte. Rättfärdighet och rättvisa är meningslösa uttryck för er!
8 Sök honom som skapade Karlavagnen och Orion, som låter mörkret övergå i ljusan dag och gör dagen till natt, han som låter vattnet från havet falla ner som regn över jorden! Herren är hans namn.
9 Snabbt som blixten slår han ner på de starka och bryter ner allt motstånd.
10 Ni hatar rättvisa domare och ser med förakt på den som talar sanning!
11 Ni trampar på de fattiga och stjäl det sista de har med era många skatter och böter. Därför ska ni aldrig få bo i de vackra stenhus ni bygger åt er och inte dricka vinet från de underbara vingårdar ni planterar.
12 Era synder är så många och så stora. Jag känner så väl till dem allesammans. Ni är fiender till allt som är gott. Ni tar mutor och vägrar den fattige rättvisa.
13 Därför kommer de förståndiga inte att försöka hindra Herren på straffets fruktansvärda dag.
14 Fly det onda och gör det goda, så ska ni få leva! Då ska Herren, härskarornas Gud, verkligen vara er hjälpare, som ni har sagt att han är.
15 Hata det onda och älska det goda! Se till att rättvisan segrar i domstolen! Då kanske Herren, härskarornas Gud, ska ha förbarmande med det som återstår av hans folk.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Man ska höra dödsklagan och rop på varje gata och väg. Bönder ska gråta med gråterskor.
17 Det kommer att vara sorg och klagan i varje vingård, när jag går fram bland er.
Se upp med falska lärare
1 Från Judas, Jesu Kristi tjänare och bror till Jakob.Till de kristna överallt, utvalda av Gud, Fadern, och bevarade genom Jesus Kristus.
2 Välsignelse, frid och kärlek önskar jag er i allt rikare mått.
3 Älskade vänner, jag hade tänkt skriva ner några tankar till er om den frälsning som Gud har gett oss. Men nu känner jag att mitt brev i stället bör bli en uppmaning till er att med all er kraft kämpa för den sanning som Gud en gång för alla har gett till sitt folk.
4 Jag säger detta, eftersom några gudlösa män har smugit sig in bland er och påstår att man när man väl blivit kristen kan handla precis som man vill utan att behöva riskera Guds straff. Det öde som väntar dessa män har för länge sedan fastställts, för de har vänt sig mot vår ende Mästare och Herre, Jesus Kristus.
5 Jag vill påminna er om vad ni redan känner till, nämligen att Herren först räddade ett helt folk ut ur Egyptens land men sedan dödade dem som inte trodde på honom och lydde honom.
6 Jag vill också påminna er om de änglar som en gång var heliga och rena, men frivilligt började leva i synd. Gud har låst in dem i mörker i väntan på domens dag.
7 Och glöm inte Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som var fyllda av all slags ondska och där männen hade begär till andra män. De här städerna förstördes genom eld och är på det sättet en ständig påminnelse för oss om att det finns ett helvete, där syndare kommer att få sitt straff.
8 Ändå fortsätter dessa gudlösa drömmare på samma väg. De förnedrar sina egna kroppar och drar sig inte ens för att håna änglarnas makt.
9 Inte ens Mikael, en av de mäktigaste änglarna, vågade anklaga Satan eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: Det är Herrens sak att tillrättavisa dig.
10 Men dessa män hånar och förbannar sådant som de inte förstår. De bär sig åt som djur som gör precis vad de har lust till. De förstör sig själva.
11 Ve dem! De följer Kains exempel och går i Bileams fotspår. Kain mördade sin bror och Bileam gjorde vad som helst för pengar. Och liksom Kora gör de uppror mot Gud. Men precis som han kommer de också att gå under.
12 De är farliga för er, när de deltar i församlingens kärleksmåltider. De går på och stoppar i sig utan att tänka på andra. De är som moln över torra marker som lovar regn utan att ge något. De är som fruktträd utan frukt vid skördetiden, ja, de är dubbelt döda, för de är uppryckta med rötterna och väntar bara på att brännas upp.
13 Allt de lämnar efter sig är skam och vanära. De liknar det smutsiga skum som havets vilda vågor kastar upp på stränderna. De går omkring och strålar som stjärnor, men framför dem väntar det eviga mörker som Gud har förberett för dem.
14 Henok, som levde för länge sedan, en tid efter Adam, kände till dessa människor och sa om dem: Se, Herren kommer tillsammans med miljoner av sina heliga.
15 Alla människor ska föras inför honom för att dömas, och han ska ge dem en rättfärdig dom. Han ska avslöja allt det fruktansvärda som de har gjort i sitt uppror mot Gud och straffa dem.
16 Dessa människor går ständigt omkring och klagar. De är aldrig nöjda, och de gör allt möjligt ont som faller dem in. De sätter sig själva högst, och om de visar respekt för andra, är det bara för att själva dra fördel av det.
Liknelsen om bröllopsfesten
1-2 Jesus berättade många liknelser för att förklara vad himmelriket är.Han sa: Himmelriket kan till exempel liknas vid en stor bröllopsmiddag som en kung förberedde för sin son.
3 Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: 'Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!'
5 Men gästerna, som han hade bjudit, var inte intresserade, utan fortsatte med sitt, den ene på sin lantgård, den andre i sin affär.
6 Några misshandlade tjänarna och behandlade dem skamligt och dödade till och med en del av dem.
7 Då sände den uppretade kungen ut sin armé och grep mördarna och avrättade dem och brände ner deras stad.
8 Och han sa till sina tjänare: 'Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag inbjöd är inte värda äran att delta i denna fest.
9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser.'
10 Tjänarna gjorde det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man, som inte hade några bröllopskläder på sig.
12 'Min vän
13 Då sa kungen till sina medhjälpare: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret, där man gråter och skär tänder.
14 För många är inbjudna, men få är utvalda.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®