Book of Common Prayer
Den trognes underbara arv
Bevara mig, Gud,
för jag flyr till dig.
2 (B) Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
jag har inget gott utom dig.
3 De heliga i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 (C) De som jagar efter andra gudar
får många sorger.
Jag offrar inte deras
dryckesoffer[b] av blod,
jag tar inte deras namn
på mina läppar.
5 (D) Herren är min lott
och min bägare,
du tryggar min arvedel.
6 (E) En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ett underbart arv har jag fått.
7 Jag prisar Herren som ger mig råd.
Även mitt inre förmanar mig
om natten.
8 (F) Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida,
jag vacklar inte.[c]
9 (G) Därför gläds mitt hjärta
och jublar min ära.[d]
Även min kropp får vila trygg,
10 (H) för du lämnar inte
min själ åt dödsriket,
du låter inte din Helige
se förgängelsen.
11 (I) Du visar mig livets väg.
Jag mättas av glädje
inför ditt ansikte,
av ljuvlighet på din högra sida
för evigt.
Oskyldigt förföljd
17 (J) En bön av David.
Herre, hör en rättfärdig sak!
Lyssna till mitt rop,
vänd ditt öra till min bön.
Den kommer inte
från falska läppar.
2 (K) Från dig kommer min dom,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 (L) Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du rannsakar mig
men finner inget.
Ingen ond tanke
går ut ur min mun.[e]
4 Vad människor än gör
aktar jag mig för
de våldsammas vägar
genom dina läppars ord.
5 (M) Mina steg går stadigt
på dina stigar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, för du, Gud,
kommer att svara mig.
Vänd ditt öra till mig
och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälser dem som flyr till dig
från sina förföljare.
8 (N) Bevara mig som din ögonsten,
beskydda mig
i dina vingars skugga
9 från de gudlösa
som vill förgöra mig,
från mina dödsfiender
som omringar mig.
10 (O) De stänger sitt förhärdade hjärta,
de tar stora ord i sin mun.
11 (P) Nu är de runt mig var vi än går,
de siktar med sina ögon
för att slå mig till marken.
12 (Q) De liknar ett rovlystet lejon,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Res dig, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda min själ med ditt svärd
från den gudlöse,
14 (R) med din hand från människorna,
Herre,
från denna världens människor
som har sin del i detta livet.
Du fyller deras buk
med dina gåvor,
de har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd
till sina barn.
15 (S) Men jag ska få se ditt ansikte
i rättfärdighet,
jag ska mättas av din åsyn
när jag vaknar.
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
En sorgesång
5 (A) Hör dessa ord som jag tar upp som en sorgesång över er, ni av Israels hus:
2 ”Fallen är hon och reser inte sig mer,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin mark.
Ingen finns
som hjälper henne upp.”
3 För så säger Herren Gud:
Den stad där tusen brukade dra ut
ska ha hundra kvar,
och den där hundra brukade dra ut
ska ha tio kvar för Israels hus.
Kallelse till omvändelse
4 (B) Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig så ska ni leva.
5 (C) Men sök inte Betel,
gå inte till Gilgal
och dra inte bort till Beer-Sheba[a],
för Gilgal ska föras bort
i fångenskap
och av Betel ska inget bli kvar.
6 (D) Sök Herren så ska ni leva.
Annars ska han drabba Josefs hus[b]
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 (E) Ni förvandlar rätten till malört
och slår rättfärdigheten
till marken.
8 (F) Han som har gjort
Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar
det djupa mörkret[c] till morgon
och gör dagen mörk
som natten,
han som kallar på havets vatten
och öser ut det över jorden –
Herren är hans namn.
9 Han låter fördärv blixtra över
starka fästen[d],
fördärv drabba befästa borgar.
10 (G) De hatar den som försvarar det rätta
i porten
och avskyr den som talar sanning.
11 (H) Hör därför,
ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd
som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men ska inte bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men ska inte dricka deras vin,
12 (I) för jag vet att era brott är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och hindrar de fattiga
att få rätt i porten.[e]
13 Därför tiger den förståndige
i denna tid,
för det är en ond tid.
Hälsning
1 (A) Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade och älskade i Gud Fadern och bevarade i Jesus Kristus[a]. 2 (B) Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått.
Maning till kamp för tron
3 (C) Mina älskade, trots[b] min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 4 (D) Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
Varning för falska lärare
5 (E) Även om ni redan känner till allt, vill jag påminna er om hur Herren[c] först frälste sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 (F) Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 (G) Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
8 (H) Ändå skändar dessa drömmare på samma sätt sin kropp. De föraktar Herren[d] och hånar höga makter. 9 (I) Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." 10 (J) Dessa däremot hånar vad de inte känner till, och vad de likt oförnuftiga djur förstår av naturen, det fördärvar de sig själva med.
11 (K) Ve dem! De har gått in på Kains väg,[e] de har kastat sig ut i Bileams villfarelse[f] mot betalning, de har gjort uppror som Kora[g] och gått under. 12 (L) De är skamfläckar[h] vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig[i]. De är moln utan regn[j] som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna. 13 (M) De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
14 (N) Henok,[k] i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 15 (O) för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." 16 (P) De klagar missnöjt över sitt öde och följer sina begär, de är stora i orden och smickrar dem som de har nytta av.
Liknelsen om kungasonens bröllop
22 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 (A) "Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.
4 (B) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade[a] och dödade dem.
7 (C) Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 (D) Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.
11 (E) När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 (F) Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation