Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
6 Jag såg till att era magar blev tomma, säger Herren, men det hjälpte inte. Ni ville inte vända om till mig.
7 Jag lät skörden bli förstörd genom att hålla regnet borta ända till tre månader före skördetiden. Jag lät det regna i en stad men inte i en annan. När det regnade på ett fält, var det alldeles torrt på ett annat.
8 Folk kom från många håll för att dricka vatten i den stad där det hade regnat, men det fanns aldrig tillräckligt med vatten. Och ändå återvände ni inte till mig, säger Herren.
9 Jag lät det komma mögel och ohyra på säden, och era åkrar och vingårdar torkade sönder. Gräshoppor åt upp era fikon och olivträd. Och ändå ville ni inte vända om till mig, säger Herren.
10 Jag sände samma plågor en gång över Egypten. Jag lät era unga män dö i krig, och jag lät fienden föra bort era hästar som byte. Stanken från de döda var fruktansvärd. Och ändå vägrade ni att omvända er.
11 En del av era städer förstörde jag på samma sätt som jag gjorde med Sodom och Gomorra. De som överlevde är som vedträn ryckta ur elden. Och ändå har ni vägrat att vända om till mig, säger Herren.
12 Därför ska jag låta allt detta onda drabba er. Gör dig därför beredd, Israel, att möta din Guds dom.
13 Den du har att göra med är han som formade bergen, skapade vinden och känner varje tanke. Han vänder dag till natt, och han går fram över jordens höjder. Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
11 Eftersom en så total utplåning väntar vår jord, måste vi leva heligt och gudfruktigt.
12 Ni bör se fram emot den dagen med förväntan och göra ert för att påskynda den. Gud ska låta himlarna brinna upp och himlakropparna smälta och försvinna i flammor.
13 Men i stället för det gamla har han lovat oss nya himlar och en ny jord, där det bara kommer att finnas det som är gott.
14 Kära vänner, medan ni väntar på att detta ska hända, ska ni kämpa för att leva utan att synda, i frid med alla.
15-16 Och kom ihåg varför han dröjer. Det är för att människor ska få möjlighet att bli frälsta. Vår kloke och älskade bror Paulus har talat om samma saker i många av sina brev. En del av hans utläggningar är inte lätta att förstå, och det finns alltid människor som i sin okunnighet förvränger dem precis som de gör med andra delar av Skriften, och följden blir en katastrof för dem. De går mot sin undergång.
17 Jag varnar er i förväg, kära bröder, så att ni kan vara på er vakt och inte bli lurade av dessa gudlösa människors misstag, för då blir ni också inblandade i dem.
18 Väx i stället i andlig styrka och lär känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus mer och mer. Honom tillhör all ära, både nu och i evighet.Farväl!Petrus
Mannen som hyrde ut sin vingård
33 Lyssna nu till denna berättelse: En godsägare planterade en vingård med en häck runt omkring. Han ställde så ut en vinpress och byggde också ett vakttorn. Han arrenderade sedan ut vingården till några lantarbetare på villkor att de skulle dela vinsten lika mellan sig. Sedan reste han utomlands.
34 När det var dags för att skörda skickade han några personer som han hade i sin tjänst för att de skulle hämta hans andel av skörden.
35 Men de som arrenderat vingården överföll männen. En misshandlade de, en annan dödade de och en tredje stenade de.
36 Då skickade han ännu flera män än första gången, men samma sak hände igen.
37 Till slut sände ägaren sin son och tänkte att honom skulle de väl ändå respektera.
38 Men när de såg sonen komma sa de till varandra: 'Här kommer han som ska ärva egendomen. Vi dödar honom och lägger beslag på den själva!'
39 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.
40 Vad tror ni ägaren gör med dessa lantarbetare när han kommer tillbaka? frågade Jesus.
41 De judiska ledarna svarade: Han kommer utan tvivel att avrätta dem, och så arrenderar han ut vingården till andra som vill ge honom hans berättigade del när skördetiden kommer.
42 Då frågade Jesus dem: Har ni aldrig läst Skriften: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade för att den var oanvändbar har blivit själva hörnstenen. Är det inte märkligt? Ja, vad ingen av er trodde var möjligt, gjorde Gud inför ögonen på er!'
43 Vad jag menar är att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som kommer att ge Gud sin del av skörden.
44 Den som inte räknar med Gud går vilse, och den som sätter sig upp mot Gud blir tillintetgjord.
45 När översteprästerna och de andra judiska ledarna förstod att Jesus talade om dem och att de var lantarbetarna i berättelsen,
46 ville de arrestera honom. Men för folkmassornas skull vågade de inte göra det offentligt, för dessa ansåg att Jesus var en profet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®