Book of Common Prayer
Lömska fienders angrepp
1-2 Herre, rädda mig från onda människor. Skydda mig från dessa våldsamma män,
3 som dagligen kommer tillsammans för att strida mot mig.
4 Deras elaka ord känns som giftiga ormbett.
5 Tillåt inte att jag hamnar i deras våld. Skydda mig, Herre, för med alla medel försöker de att få mig på fall.
6 I hemlighet har dessa människor, som förhäver sig, lagt ut fällor för att fånga mig. Överallt måste jag räkna med att de gömmer sig med ett nät, som de tänker kasta över mig för att jag ska trassla in mig i dess maskor.
7-9 Herre, min Herre och Frälsare, du är min Gud och min beskyddare! Lyssna till mig när jag ropar på hjälp! Låt inte dessa ogudaktiga människor lyckas! Sätt stopp för deras planer, så att de inte blir högfärdiga!
10 Låt olyckan i stället drabba dem! Låt det onda som de har planerat för mig utplåna dem själva!
11 Låt brinnande kol falla på deras huvuden och kasta ner dem i djupa hålor, från vilka de inte kan ta sig upp och fly sin väg!
12 Låt dem som talar illa om andra inte ha framgång här i landet! Straffa dem snabbt!
13 Herre, jag vet att du ska hjälpa dem som är förtryckta, och att du kommer att försvara de fattigas rättigheter.
14 De rättfärdiga kommer då att tacka dig, och de ska leva i din närhet.
Ingen vill veta av mig
1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!
4 Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.
5 Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.
6 Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.
7 Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.
8 För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.
Frestad till att göra det onda
141 Skynda dig Herre, svara mig, när jag ropar till dig! Lyssna, när jag ber dig om hjälp!
2 Ta emot min bön som ett kvällsoffer, som rök som stiger upp till dig.
3 Herre, hjälp mig att hålla mun när jag ska tiga.
4 Ta bort mitt begär efter allt som är orätt och gör slut på min längtan efter att vara tillsammans med syndare. Den lyx de lever i, och som de med orätt har skaffat sig, bländar mig inte.
5 Om den gör det får du låta de gudfruktiga slå mig! Ja, då gör du mig en tjänst! Om de tillrättavisar mig, är det som den bästa medicin! Se i så fall till att jag inte vägrar att ta den.Ogärningsmännen fortsätter med sin ondska, men jag ber att du ska gripa in mot dem.
6-7 Dessa herrar, som nu har makten, ska snart själva dömas till döden och kastas ut för klippbranten. När deras ben strös ut på marken, kommer man äntligen att lyssna på mig och erkänna att mina ord var till hjälp.
8 Jag ser upp till dig och litar på dig, Herre, min Gud. Du skyddar mig. Låt mig därför inte dö!
9 Skydda mig för deras lömska fällor.
10 Låt dem i stället fastna i sina egna snaror, medan jag kan fly undan!
I livsfara
143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.
2 Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.
3 Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.
4 Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.
5 Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.
6 Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.
7 Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.
8 Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!
9 Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.
10 Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.
11 Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.
12 Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.
14 Men det fåtal som finns kvar ska ropa och sjunga av glädje. De som bor i väster ska prisa Guds majestät,
15-16 och de som bor i öster ska svara med lovsång. Hör hur de sjunger till Herrens ära från jordens alla hörn! De prisar den Rättfärdige!Men mitt hjärta är tyngt av sorg, för fortfarande finns det ondska och förräderi överallt.
17 Förtryck och fångenskap är fortfarande er lott, ni alla jordens människor!
18 När ni flyr i ångest kommer ni att falla i en grop, och när ni klättrar ut ur gropen fastnar ni i en fälla. Himlen håller inget tillbaka, och hela världen ska darra av förskräckelse.
19 Jorden skakar och rämnar. Allt kommer att vara förlorat.
20 Världen ska ragla som en drucken och svaja som en hydda i storm. Den ska falla och inte resa sig igen, för dess synd är stor.
21 På den dagen ska Herren straffa de fallna änglarna i himlen och jordens kungar.
22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och dömas.
23 Sedan ska härskarornas Herre bestiga sin tron på Sion och i härlighet regera i Jerusalem, inför alla de äldste bland hans folk. Det kommer att råda en sådan härlighet att solen och månen förbleknar.
13 I allmänhet är det ingen som gör er illa för att ni vill göra gott.
14 Men även om någon skulle göra det så ska ni inte bli rädda eller oroliga.
15 Håll fast vid er tro på Kristus, er Herre, och om någon frågar er varför ni tror som ni gör, så ska ni vara beredda att berätta det för honom på ett mjukt och respektfullt sätt och med övertygelse.
16 Gör det som är rätt. Om människor sedan säger emot er och kallar er för allt möjligt, kommer de att skämmas över sig själva, eftersom de helt falskt har anklagat er när ni bara har gjort vad som är gott.
17 Kom ihåg, att om Gud vill att ni ska lida, så är det bättre att lida för att ni gör gott än för att ni gör ont.
Kristus led för oss
18 Kristus fick också möta lidande. Trots att han själv var fullständigt oskyldig och inte hade gjort någon som helst synd, fick han dö för oss och våra synders skull. Han gjorde det för att föra oss hem till Gud. Men trots att hans kropp dog fortsatte hans ande att leva,
19 och han besökte de dödas andar som var i fångenskap i dödsriket och predikade för dem.
20 De hade långt före Noas dagar vägrat att lyssna till Gud, fast han tålmodigt väntade på dem medan Noa byggde arken. Bara åtta personer blev räddade från att drunkna i den fruktansvärda översvämningen.
21 Detta är en förebild för dopet. I dopet vittnar vi om att vi har blivit räddade från döden och domen genom Kristi uppståndelse, inte därför att våra kroppar tvättas rena av vattnet, utan därför att vi i dopet vänder oss till Gud och ber honom rena oss från synden.
22 Och nu är Kristus i himlen och sitter på hedersplatsen bredvid Gud, och alla himlens änglar och makter böjer sig inför honom och lyder honom.
4 Eftersom Kristus har gått igenom lidande och smärta måste ni vara inställda på det också. Kom ihåg att synden förlorar sin dragningskraft när er kropp lider.
2 Ni ska inte tillbringa resten av ert liv med att jaga efter ogudaktiga njutningar utan i stället vara ivriga att göra Guds vilja.
3 Det räcker med vad ni tidigare har upplevt av sexuella utsvävningar och begär, dryckenskap och festande och den förnedring som ligger i att tillbe andra gudar.
4 Naturligtvis blir era gamla vänner förvånade när ni inte längre med förtjusning delar deras liv i utsvävningar, och de kommer att skratta åt er och både förakta och håna er.
5 Men kom ihåg att också de en dag måste möta allas domare, han som dömer både levande och döda. De kommer att straffas för sitt sätt att leva.
6 Därför predikades de goda nyheterna till och med för dem som var döda, dränkta i översvämningen, så att de ändå skulle kunna leva i anden, som Gud lever, även om de var fysiskt döda.
Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö
(177/Mark 10:32-34; Luk 18:31-34)17 När Jesus nu var på väg till Jerusalem samlade han de tolv lärjungarna
18 och samtalade med dem om vad som skulle hända när de kom dit.Jag kommer att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna, och de kommer att döma mig till döden.
19 De kommer att överlämna mig till de romerska myndigheterna, och jag kommer att bli hånad och korsfäst. Men på den tredje dagen ska jag stå upp från de döda.
Jesus talar om att tjäna andra
20 Sedan kom Sebedaios söner, Jakob och Johannes, tillsammans med sin mor till Jesus. Hon föll på knä för att be om något.
21 Vad vill du? frågade han.Hon svarade: Kan du inte låta mina söner sitta på hedersplats närmast dig i ditt rike?
22 Men Jesus sa till henne: Du vet inte vad du ber om! Sedan vände han sig till Jakob och Johannes och frågade dem: Kan ni utstå de fruktansvärda lidanden som jag måste utstå? Ja, svarade de. Det kan vi!
23 Ni ska verkligen få göra det, sa han till dem. Men jag har ingen rättighet att säga vem som ska sitta närmast mig. De platserna är reserverade för dem min Far väljer ut.
24 De andra lärjungarna blev upprörda när de hörde vad Jakob och Johannes krävde.
25 Men Jesus samlade dem och sa: Här i världen uppträder kungarna som tyranner, och de som har makt trycker ner dem som står under dem.
26 Men så får det inte lov att vara bland er. Den som vill vara ledare måste vara de andras tjänare.
27 Och den som vill vara störst måste tjäna som slav.
28 Ni måste ha samma inställning som jag har, för Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att själv tjäna. Ja, jag har kommit för att ge mitt liv och på så sätt göra många fria.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®