Book of Common Prayer
Gud är en evig gud
93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.
2 Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.
3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!
5 Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Alla ska veta att bara Herren är kung
96 Sjung en ny sång till Herren alla jordens innevånare!
2 Sjung ut hans lov! Välsigna hans namn! Berätta varje dag om hans makt att frälsa!
3 Berätta om hans väldiga gärningar för alla som inte känner honom. Låt dem få veta om de häpnadsväckande under han gjort.
4 För Herren är stor, ja, han kan knappast beskrivas med ord. Ära honom! Tillbe endast honom!
5 Folkens alla avgudar är maktlösa, men vår Gud har skapat himlen!
6 Ära och majestät omger honom, och hans styrka och skönhet uppfyller hans tempel.
7 Alla ni folk, träd fram inför honom med vördnad!
8 Ge honom den ära han förtjänar! Kom med era offer och tillbe honom i hans tempel!
9 Tillbe Herren med renhet, med liv som är heliga. Hela jorden darrar inför honom!
10 Berätta för folken att Herren regerar. Han har skapat världen och den står fast. Han kommer att döma alla folk med fullkomlig rättvisa.
11 Låt himlen vara glad, och låt jorden glädja sig. Låt de rytande haven återspegla hans härlighet!
12 De grönskande fälten prisar honom och vittnar om hans storhet! Låt skogens träd susa av lovsånger.
13 Herren kommer för att döma jorden och han ska döma folken med absolut rättvisa.
Ingen behöver leva i fruktan
1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.
3 Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.
4 Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.
5 Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.
7 Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,
8 för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.
9 Pröva Herren, och upplev själv hur god han är! Se hur han slösar sin barmhärtighet på alla dem som litar på honom!
10 Frukta Herren, alla ni som tillhör honom, för alla som gör det har allt de behöver.
11 Ibland finner inte ens unga, starka lejon något byte, men de som söker Herren behöver aldrig sakna någonting.
12 Barn, kom och lyssna, och låt mig få undervisa er om hur viktigt det är att lyda Herren och leva för honom!
13 Vill ni få ett långt, innehållsrikt liv?
14 Tänk då på vad ni säger! Ljug aldrig!
15 Vänd er bort från all ondska, och ställ era liv i det godas tjänst! Försök att leva i frid med alla! Ansträng er verkligen för att göra det!
16 Herrens ögon vakar intensivt över alla dem som lever så, och hans öron uppfattar när de ropar till honom.
17 Men alla ogudaktiga människor ska Herren utplåna från jorden. När de dött ska man inte ens komma ihåg dem.
18 Ja, Herren lyssnar när uppriktiga människor ropar till honom om hjälp och han räddar dem ur alla deras svårigheter.
19 Herren är nära dem som är förtvivlade och han räddar dem som förlorat allt hopp.
20 En god man får också uppleva lidande och smärta, han kommer inte undan det. Men Herren hjälper honom
21 och skyddar honom och hans ben ska inte krossas.
22 Ondskan ska själv döda dem som är onda. Stränga straff är utmätta för dem som hatar det goda.
23 Men de som uppriktigt tjänar Herren kommer att bli befriade, och alla som tar sin tillflykt till honom får utan undantag förlåtelse.
Folket bekänner sin synd
10 Medan Esra låg på marken framför templet och grät och bad och bekände detta, samlades många män, kvinnor och barn, och de grät också.
2 Då sa Sekanja, Jehiels son, och en ättling till Ulam, till Esra: Vi har syndat mot Gud genom att gifta oss med dessa främmande kvinnor från andra folk. Men trots detta finns det hopp för Israel,
3 för vi lovar inför Gud att skilja oss från dem och sända bort dem och deras barn, för det är det enda rätta enligt lagen. Detta ska vi göra eftersom du och de rättfärdiga männen har beslutat så.
4 Esra, fatta mod och tala om för oss hur vi ska göra. Hela saken ligger i dina händer. Vi ska inte lägga hinder i vägen.
5 Då reste Esra sig upp och krävde att ledarna för prästerna och leviterna och hela Israels folk skulle göra som Sekanja hade sagt. Alla gick med på detta.
6 Sedan gick Esra in i Johanans rum i templet, och han varken åt eller drack medan han fortsatte att sörja över de återvändande flyktingarnas synd.
7-8 Ett meddelande skickades sedan ut i Juda och Jerusalem med befallning att alla skulle samlas i Jerusalem inom tre dagar. Ledarna hade beslutat att den som vägrade komma skulle gå miste om all sin egendom och inte längre tillhöra Israel.
9 Inom tre dagar, den tjugonde dagen i nionde månaden, hade alla män från Juda och Benjamin kommit till Jerusalem och stod på den öppna platsen framför templet. Det regnade häftigt, och både vädret och den allvarsamma situationen gjorde att alla skälvde.
10 Då reste Esra sig upp och talade till dem:Ni har syndat genom att gifta er med hedniska kvinnor och därmed ökat på Israels skuld inför Herren.
11 Bekänn er synd inför Herren, era fäders Gud, och skilj er från det hedniska folket runt omkring er och från dessa kvinnor!
12 Då samtyckte alla männen på en gång och svarade högt: Vi ska göra som du har sagt.
13 Men detta är inte något som kan klaras av på en eller två dagar, för det är många av oss som är inblandade. Dessutom regnar det så kraftigt att vi inte kan stanna kvar här ute mycket längre.
14 Låt i stället våra ledare ordna rättegångar åt oss på vår hemort, så att var och en som har en hednisk hustru kan sammanträffa med de äldste och domarna i staden. Sedan kan det fattas beslut i varje enskilt fall och situationen klaras upp, så att vår Guds fruktansvärda vrede kommer att vändas bort ifrån oss.
15 Endast Jonatan, Asaels son, Jaseja, Tikvas son, Mesullam och leviten Sabbetai, opponerade sig mot detta.
16-19 Man gjorde som det föreslagits. Esra valde ut män som var betrodda i sina respektive familjer. Den första dagen i nionde månaden började de genomgången av alla som gift sig med kvinnor från andra folk, och tre månader senare hade de avslutat sitt uppdrag.Här följer en förteckning över de präster som hade tagit sig hustrur utanför Israel. De lovade att skilja sig från dem och att offra en bagge för att sona sin skuld till Herren:Jesuas släkt:Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja.
10 Så blev det Paulus tur. Landshövdingen gjorde tecken åt honom att resa sig upp och tala.Paulus började: Jag vet att du, Felix, varit domare för detta folk i många år, och det känns tryggt för mig när jag nu försvarar mig.
11 Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att be i templet.
12 Du kan också få det bekräftat att jag aldrig har hetsat upp folk i någon synagoga eller på gatorna i någon stad.
13 Dessa män kan absolut inte bevisa de saker som de anklagar mig för.
14 Men en sak bekänner jag, och det är att jag tror på den frälsningsväg som de anser vara en sekt. Jag följer våra förfäders sätt att tjäna Gud. Jag tror fullt och fast på den judiska lagen och allt som är skrivet i profeternas böcker.
15 Och jag tror precis som de här männen att både de rättfärdiga och de ogudaktiga ska uppstå från de döda.
16 Därför försöker jag alltid att efter bästa förmåga ha ett rent samvete inför Gud och människor.
17 Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att ge ett offer till Gud.
18 Mina åklagare såg mig i templet när jag kom med mitt tackoffer. Jag hade rakat mitt huvud som lagen kräver, och det fanns ingen folkskara omkring mig och inte en tillstymmelse till något upplopp.
19 Men några judar från Turkiet var där, och de borde vara här nu, om de har något emot mig.
20 Nu ber jag dig att fråga dessa män här vilka brott deras råd fann mig skyldig till,
21 utom det jag sa, när jag ropade: 'Jag är här inför rådet för att försvara min tro att de döda kommer att uppstå igen!'
12 Sedan vände han sig till värden och sa: När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar för de kommer att bjuda igen.
13 Bjud i stället fattiga och handikappade, lama och blinda.
14 Vid de gudfruktigas uppståndelse ska Gud belöna dig för att du bjöd dem som inte kunde bjuda tillbaka.
Liknelsen om den stora festen
15 En man som satt vid bordet och hörde detta utropade: Vilken förmån det måste vara att komma till festen i Guds rike!
16 Jesus svarade då med att berätta denna liknelse: En man ordnade en stor fest och skickade ut många inbjudningskort.
17 När allt var färdigt sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga att det var dags för dem att komma.
18 Men alla kom med ursäkter. En sa: 'Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!'
19 En annan sa: 'Det går tyvärr inte. Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till.'
20 En tredje bad om ursäkt och sa: 'Jag har just gift mig. Du förstår säkert att jag inte kan komma.'
21 Tjänaren återvände och berättade vad de hade sagt. Då blev hans arbetsgivare arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta tiggare och handikappade, lama och blinda.
22 Och när han hade gjort det fanns det fortfarande platser över i festsalen.
23 Då sa mannen till sin tjänare: 'Gå ut på vägar och stigar överallt och uppmana alla att komma så att huset blir fullt.
24 Och ingen av dem jag bjöd först kommer att få ens den minsta smakbit av allt jag gjort i ordning.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®