Book of Common Prayer
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!
74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.
75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.
78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.
79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!
80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.
81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.
82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?
83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.
84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?
85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!
87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!
89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.
90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.
92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.
93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.
94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.
95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.
96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.
4 Innan detta hände hade prästen Eljasib, en god vän till Tobia, blivit utsedd att förestå förråden i templet.
5 Han hade inrett ett av förrådsrummen till Tobia. Tidigare hade rummet använts för att förvara spisoffret, rökelsen och kärlen samt tiondet av säden, det nya vinet och olivoljan. Mose hade föreskrivit att dessa offer skulle tillhöra leviterna, sångarna och dörrvakterna.
6 Jag var inte i Jerusalem vid den tiden, för jag återvände till Babylon under det trettioandra året av kung Artasastas regering, även om jag senare fick tillåtelse att återvända till Jerusalem.
7 När jag kom tillbaka till Jerusalem och fick reda på att Eljasib hade inrett ett rum åt Tobia i själva templet,
8 blev jag mycket upprörd och kastade ut alla hans tillhörigheter därifrån.
9 Sedan befallde jag att man genast skulle rena platsen, och jag hämtade tillbaka tempelkärlen, spisoffren och rökelsen.
Leviterna återinkallas
10 Jag fick också reda på att leviterna inte fått vad de var berättigade till, och därför hade de och sångarna som skulle leda gudstjänsterna tvingats att återvända till sina åkrar.
11 Då kallade jag genast samman ledarna och frågade dem: Varför står Guds hus övergivet? Sedan kallade jag tillbaka leviterna och återinsatte dem i deras tjänster,
12 och än en gång började folket i Juda bära fram tionde av säd, vin och olja till templets förråd.
13 Jag tillsatte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, tillsammans med Pedalja, en av leviterna, till att vara förvaltare över förrådshusen, och till deras assistent utsåg jag Hanan, som var son till Sackur och sonson till Mattanja. Dessa män hade ett gott anseende, och deras uppgift var nu att rättvist ombesörja utdelningen till sina bröder.
14 Herre, kom ihåg allt detta, och glöm inte allt jag har gjort för templet!
Inget arbete på sabbaten
15 En sabbat fick jag i Juda se män som trampade sin vinpress och andra som körde hem säd eller lastade sina åsnor med vin, druvor, fikon och alla slags varor för att frakta detta till Jerusalem. Jag varnade dem offentligt.
16 Det fanns också några där från Tyrus, som förde in fisk och annat till försäljning på sabbaten.
17 Då frågade jag ledarna i Juda: Varför missbrukar ni sabbaten?
18 Är det inte nog att era förfäder gjorde sådana överträdelser och lät olyckan drabba oss och vår stad? Nu drar ni ner ytterligare olyckor över Israels folk genom att missbruka sabbaten på det här sättet.
19 Från den stunden befallde jag att stadsportarna skulle stängas vid mörkrets inbrott när sabbaten började, och att de inte fick öppnas förrän den var över. Jag lät några av mina män vakta portarna så att inte några varor kunde föras in i staden under sabbaten.
20 Två eller tre gånger hände det att köpmän och försäljare slog läger utanför Jerusalem,
21 men jag lät dem förstå att om det hände igen skulle det stå dem dyrt. De respekterade detta och kom aldrig mer på en sabbat.
22 Sedan befallde jag leviterna att rena sig och hålla vakt vid portarna för att bevara sabbaten helig. Kom ihåg detta, Herre! Förbarma dig över mig efter din stora nåd!
Kvinnan och draken
12 Sedan utspelades ett stort skådespel i himlen, och det visade vad som kommer att hända.Jag såg en kvinna, iklädd solen och med månen under sina fötter och med en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.
2 Hon var gravid, och ropade under sina värkar, i väntan på att barnet skulle födas.
3 Plötsligt visade sig en röd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden.
4 Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna, som han slungade ner på jorden. Han ställde sig framför kvinnan just som hon skulle föda sitt barn, för att äta upp det så snart det föddes.
5 Hon födde en son som en gång ska härska över alla folk med järnhand. Han räddades och fördes genast upp till Gud och hans tron.
6 Men kvinnan flydde ut i öknen, där Gud gjort i ordning en plats för henne, där hon skulle tas om hand under 1.260 dagar.
7 Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och de änglar som var under hans befäl stred mot draken och hans skaror av fallna änglar.
8 Och draken förlorade slaget och tvingades ut ur himlen.
9 Han, den stora draken, den gamle ormen, som kallas djävulen eller Satan, och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med hela sin armé.
10 Sedan hörde jag en kraftig röst som ropade från himlen: Äntligen har stunden kommit! Gud har segrat, och frälsningen och kraften och makten tillhör honom och Kristus. Våra bröders anklagare, han som anklagade dem dag och natt inför vår Gud, har kastats ner från himlen till jorden.
11 Våra bröder besegrade honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörd, för de älskade inte sina liv utan var villiga att gå i döden.
12 Gläd dig, himmel! Ni himlens invånare, var glada, ja jubla! Men klaga, ni världens människor, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, och han vet att han bara har en kort tid kvar.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.
55 Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.
56 Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?
57 Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!
58 Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®