Book of Common Prayer
Kungen kommer!
24 Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans!
2 Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark.
3 Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren?
4 Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga.
5 De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem.
6 Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud.
7 Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in!
8 Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid.
9 Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in!
10 Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!
När Herrens röst ljuder
29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!
2 Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.
3 Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.
4 Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!
5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!
7 Herrens röst är en ljungande blixt.
8 Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.
9 Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.
10 Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.
11 Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.
Skapelsens krona
1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.
3 Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!
4 När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat
5 då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!
6 Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.
7 Du har satt henne att härska över allt du har skapat,
8 får, oxar, vilda djur,
9 fåglar, fiskar och allt liv i havet.
10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!
Längtan till Guds tempel
1-2 Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel!
3 O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden.
4 Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud!
5 Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig.
6 De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel.
7 När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet.
8 De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud!
10 Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung.
11 En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga.
12 Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.
13 Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!
Nehemja på de fattigas sida
5 Vid den tiden protesterade många mot den ekonomiska orättvisa som rådde i landet, och även kvinnorna engagerade sig.
2 Det var ont om mat. Många saknade helt utsäde för den nödvändiga försörjningen.
3 Andra var tvungna att lämna sin mark och till och med sina barn som säkerhet för att låna till utsäde.
4 Ytterligare andra måste låna för att kunna betala skatten på sina fält och vingårdar.
5 Vi är deras bröder, och våra barn är lika goda som deras, protesterade de behövande. Ändå måste vi sälja våra barn som slavar för att överleva. Vi har redan sålt en del av våra döttrar, och vi har ingen möjlighet att köpa dem tillbaka, för våra åkrar är också belånade.
6 Jag blev mycket upprörd när jag fick höra detta,
7 och sedan jag tänkt på saken tog jag upp den med de rika och välbärgade.Vad gör ni egentligen, undrade jag. Förstår ni inte att ni med ert ocker ruinerar era bröder? Sedan sammankallade jag till ett stormöte.
8 En del av oss gör allt vi kan för att hjälpa våra judiska bröder, som har kommit tillbaka från sin fångenskap i andra länder, sa jag till dem. Nu gör ni dem till slavar på nytt. Ska vi behöva köpa dem fria igen? Men de hade inget att säga till sitt försvar.
9 Då fortsatte jag: Det ni gör är en stor synd. Ni borde ha större respekt för Gud! Har vi inte tillräckligt med fiender bland folken runt omkring, som försöker komma åt oss?
10 Några av oss lånar ut pengar och säd till våra judiska bröder utan att begära ränta. Nu måste ni sluta med detta ocker.
11 Lämna tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hem, och avskriv alla fordringar ni har!
12 De gav efter och lovade att bistå sina landsmän. Sedan sammankallade jag prästerna och fick dessa att avlägga en ed på att de skulle hålla sina löften.
13 Jag påminde dem om allvaret i situationen och sa: Gud kommer att vända sig bort från var och en av er som inte håller dessa löften.Amen, ropade alla de närvarande och prisade Herren. De anklagade höll sitt löfte och gjorde vad som förväntades av dem.
14 Under de tolv år jag var landshövding i Juda, från det tjugonde till det trettioandra året under kung Artasastas regering, tog mina medhjälpare och jag själv varken emot lön eller underhåll från Israels folk.
15 Detta i motsats till de tidigare landshövdingarna, som förutom mat och dryck hade begärt 40 siklar silver. Dessutom hade deras tjänare många gånger tyranniserat folket. Men jag lydde Gud och behandlade dem aldrig på det sättet.
16 Jag ägnade mig åt arbetet på muren, och mina tjänstemän var där av samma skäl. Ingen av oss skaffade sig egen mark.
17 Varje dag åt inte mindre än 150 landsmän som arbetade med mig vid mitt bord, förutom alla besökare från andra länder!
18 För varje dag gick det åt en oxe, sex gödda får och åtskilligt med fågel. Var tionde dag fick jag förnya förråden av vin.
19 Herre, kom ihåg allt jag gjort för detta folk, och låt mig få uppleva välsignelser för det!
7 På söndagen samlades vi för att fira Herrens måltid, och Paulus talade Herrens ord. Och eftersom han skulle resa nästa dag, talade han ända till midnatt.
8 Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många fladdrande oljelampor.
9 En ung man som hette Eutychos somnade när Paulus talade så länge. Han satt på fönsterbrädan och föll ner från tredje våningen och slog ihjäl sig.
10-12 Paulus sprang då ner och tog honom i sina armar: Oroa er inte, sa han, han kommer att klara sig! Och det gjorde han! En känsla av både respekt och glädje fyllde alla de närvarande. De gick sedan allesammans tillbaka upp och åt Herrens måltid tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, och det hann bli morgon innan han slutligen lämnade dem.
Oroa er inte!
22 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,
23 för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.
24 Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!
25 Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.
26 Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?
27 Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.
28 Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?
29 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.
30 För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.
31 Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®