Book of Common Prayer
En bröllopssång för kungen
1-2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar! Jag ska skriva en sång till kungen. Jag har så mycket att säga. Ja, min tunga är som pennan hos den mest inspirerade diktare.
3 Du är den skönaste av alla.Du har verkligen talets gåva.Gud kommer alltid att välsigna dig.
4 Rusta dig, du mäktige kung,i din majestätiska glans.
5 Dra ut i triumf,försvara sanningen, ödmjukheten och rättvisan!Ja, gå framåt till stora segrar!
6 Dina pilar är vassa,de träffar dina fiender mitt i hjärtat.Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din makt kommer att bestå i evighet.Du regerar över ditt folk med rättvisa.
8 Du älskar det som är gottoch hatar det onda.Därför har Gud, din Gud,gett dig mer glädjeän någon annan.
9 Alla dina kläder doftar av dyrbar parfym. I dina palats, dekorerade med elfenben, spelas skön musik.
10 Kungadöttrar finns bland kvinnorna vid ditt hov. Och till höger om din tron står drottningen som bär juveler av finaste guld.
11-12 Du kungadotter, lyssna nu till vad jag säger. Tänk inte mer på ditt folk och din släkt. Du är vacker och kungen gläder sig åt din skönhet. Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Invånarna i staden Tyrus, de rikaste människorna i vår tid, kommer att överösa dig med gåvor och försöka skaffa sig förmåner hos dig.
14 Bruden, kungens dotter, väntar i sin kammare, klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 Hon är strålande vacker och går fram till kungen med sina bröllopstärnor i släptåg!
16 Under glädje och jubel går de i procession in genom palatsportarna!
17 Även dina söner kommer en dag att bli kungar och regera som dina förfäder. Och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska se till att ditt namn äras från generation till generation. Ja, jordens folk ska prisa dig i all framtid!
Gud är vår kung
1-2 Kom allesammans, gläd er och klappa i händerna! Ropa högt och jubla inför Herren!
3 Herren är en Gud över alla gudar. Han är hela jordens kung som människorna darrar inför.
4 Han lät oss segra över andra folk för att vi skulle lägga dem under oss.
5 Han utvalde det land i vilket vi lever. Vi är stolta över det. Vi är hans folk och han älskar oss.
6 Gud stiger upp på sin tron under mäktiga rop och trumpetstötar.
7-8 Sjung din lovsång till Gud. Ja, sjung ut din lovsång till vår kung, hela jordens kung!
9 Han sitter på sin heliga tron och regerar över folken.
10 De som styr över folken förenar sig med dem som bekänner Abrahams Gud. Han är mäktigare än alla kungar, och han ensam blir upphöjd och ärad över allt.
Gud älskar Jerusalem
1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.
3 Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.
4 Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.
5 Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.
6 Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.
7 De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.
8 Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.
9 Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.
10 Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.
11 Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa
12 och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.
13 Gå runt staden och räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.
15 Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.
Man börjar bygga igen
1-2 Men profeterna Haggai och Sakarja, Iddos son, fanns i Jerusalem och Juda vid denna tid. De bar fram budskap från Israels Gud till Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och uppmuntrade dem att börja bygga igen. Styrkta av profeternas budskap upptog man arbetet.
3 Men landshövdingen över länderna väster om Eufrat, en man som hette Tattenai, och Setar-Bosenai och anhängare till dessa båda, kom snart till Jerusalem och frågade: Vem gav er tillstånd att bygga upp templet igen och göra murarna färdiga?
4 De bad också om namnen på alla dem som arbetade med templet.
5 Men Herren vakade över situationen och lät oss fortsätta att bygga, medan kung Darejaves fick en rapport om saken för att kunna fatta sitt beslut.
Fienden underrättar kung Darejaves
6 Det brev som landshövding Tattenai, Setar-Bosenai och de andra makthavarna sände till kung Darejaves hade denna lydelse:
7 Till kung Darejaves!
8 Vi vill informera om att vi varit på platsen där den store Gudens tempel byggs i Juda. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång.
9 Vi har frågat ledarna vem som har gett tillstånd till projektet.
10 Vi har också bett om namnen på dem som arbetar för att kunna meddela dig dem.
11 De svarade: 'Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många hundra år sedan av en stor kung i Israel.
12 Men när det var färdigt drog våra förfäder ner Guds vrede över sig, så att han övergav dem och lät kung Nebukadnessar förstöra templet och föra bort folket i fångenskap till Babylon.'
13 Men de hävdar att kung Kores i Babylon gett en befallning under sitt första regeringsår om att templet skulle återuppbyggas.
14 De påstår också att kung Kores gav tillbaka guld- och silverskålarna, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till sitt eget tempel i Babylon. Dessa föremål ska ha lämnats i förvar åt en man som hette Sesbassar, tillsatt av kung Kores som landshövding i Juda.
15 Kung Kores bad honom att ta med sig skålarna till Jerusalem och att se till att Guds tempel byggdes upp där på sin tidigare plats.
16 Därför kom Sesbassar och lade grunden till Jerusalems tempel, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.
17 Vi ber, att du genomsöker det kungliga arkivet i Babylon, för att se om kung Kores verkligen har utfärdat en sådan befallning, och sedan meddelar oss vad du anser om saken.
Guds underbara tron
4 När jag sedan tittade upp, såg jag en dörr som var öppen i himlen. Och samma röst som jag hade hört förut, som lät som en kraftig trumpetstöt, talade till mig och sa: Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som ska hända i framtiden!
2 Guds Ande grep mig och i samma ögonblick befann jag mig i himlen och såg en tron och någon som satt på den.
3 Väldiga ljusknippen sköt ut från honom, som från en blixtrande diamant eller en gnistrande rubin. Och omkring tronen glimmade en regnbåge, som var som smaragd.
4 Runt tronen stod tjugofyra mindre troner, och på dem satt tjugofyra äldste. Alla var klädda i vita kläder, och hade segerkransar på sina huvuden.
5 Från tronen kom blixtar och dunder, och inne i åskmullret hördes röster. Alldeles framför tronen brann sju facklor, som representerade Guds sju andar.
6 Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor.
7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.
8 Varje varelse hade sex vingar, och mittpartierna av deras vingar var övertäckta av ögon. Dag och natt sa de utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig - han som var och som är och som ska komma.
9 Och när varelserna ger ära och pris och tack till honom som sitter på tronen, han som lever i evighet,
10 faller de tjugofyra äldste ner framför honom och tillber honom, och kastar sina segerkransar framför honom och sjunger:
11 Herre, du är värdig att ta emot äran och lovet och makten, för du har skapat allting. Eftersom du ville det, blev det skapat och kom till.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,
2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.
4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,
6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
9 Lägg märke till vad jag säger!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®