Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Mannen bland myrtenträden
7 Den tjugofjärde dagen i elfte månaden samma år kom ett nytt budskap till Sakarja i en syn under natten:
8 Jag såg en man på en röd häst bland myrtenträden vid flodstranden. Bakom honom stod flera röda, bruna och vita hästar med sina ryttare.
9 Bredvid mig stod en ängel, och jag frågade honom: Herre, vad menas med alla dessa hästar? Varför står de här? Det ska jag visa dig, svarade han.
10 Då sa ryttaren på den röda hästen: Herren har sänt dem ut över jorden för hans räkning.
11 Ryttarna på de andra hästarna rapporterade då till Herrens ängel: Vi har besökt hela jorden, och överallt är det lugnt och fridfullt.
12 När han hörde detta bad Herrens ängel: Herre, härskarornas Gud, nu har din vrede mot Jerusalem och Juda städer varat i sjuttio år. Hur länge dröjer det innan du tänker visa barmhärtighet mot dem?
13 Herren svarade ängeln som stod bredvid mig och talade tröstande till honom.
14 Då sa ängeln: Ropa ut detta budskap från Herren: Tror du inte att jag bryr mig om vad som händer med Juda och Jerusalem? Jag har omsorg om Jerusalem, jag älskar min heliga stad.
15 Men jag är verkligen vred på hednafolken som känner sig så säkra, för även om jag bara var missnöjd till en del med mitt folk, så har de plågat mitt folk mer än de borde.
16 Därför säger Herren: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem full av barmhärtighet. Mitt tempel ska byggas upp på nytt, men också hela Jerusalem.
17 Säg det igen: Herren, härskarornas Gud, förklarar att Israels städer på nytt ska få välstånd och överflöd, och Herren ska hjälpa Jerusalem och välsigna det och bo där.
Hälsningar till de sju församlingarna
4 Från Johannes, till de sju församlingarna i Turkiet.Kära vänner!Jag önskar er nåd och frid från Gud, som är och som var och som ska komma, och från de sju andarna framför hans tron,
5 och från Jesus Kristus, Guds uthålliga och trovärdiga vittne. Han var den förste som uppstod från de döda för att aldrig mer dö igen. Han är mycket större än någon kung i hela världen. All äran tillhör honom, som alltid älskar oss och som har gjort oss fria från våra synder genom att offra sitt blod för oss.
6 Han har samlat oss i sitt rike och gjort oss till präster åt Gud, sin Far. Hans är äran för evigt. Han regerar i evighet! Amen.
7 Se! Han kommer, omgiven av moln, och alla människor ska se honom - ja, till och med de som har genomborrat honom, och alla folk ska gråta av sorg och rädsla när han kommer. Ja! Amen. Så ska det ske.
8 Jag är A och Ö, början och slutet på allting, säger Gud, som är Herren, den allsmäktige, som är och som var och som kommer igen!
Johannes får se Jesus i en syn
9 Jag som skriver är Johannes, er bror, som i Jesus Kristus delar lidandet, kungariket och uthålligheten med er.Jag var fängslad på ön Patmos, landsförvisad dit för att jag hade predikat Guds ord och berättat vad jag visste om Jesus Kristus.
10 Det var söndag och jag höll på att be, när jag plötsligt hörde en stark röst bakom mig, en röst som trängde igenom som en trumpetstöt.
11 Och den sa till mig: Skriv ner i en bok allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.
12 När jag vände mig om för att se vem det var som talade, såg jag sju ljusstakar av guld bakom mig.
13 Och mitt ibland dem stod någon som såg ut som Jesus, och som själv kallade sig Människosonen. Han var klädd i en lång mantel och hade ett guldbälte runt bröstet.
14 Hans hår var vitt som ull eller snö, och hans ögon var genomträngande som eldsflammor.
15 Hans fötter liknade guld som glöder i smältugnen, och hans röst dånade som vågorna mot stranden.
16 Han höll sju stjärnor i sin högra hand och ett skarpt dubbelsidigt svärd i sin mun, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner som klarast.
17-18 När jag såg honom föll jag ner vid hans fötter som om jag hade varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sa: Var inte rädd, jag är den förste och den siste, den levande som dog och som nu lever i evighet, och jag har nycklarna till helvetet och döden.
19 Skriv nu ner det du just har sett, och det som snart kommer att visas för dig.
20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min hand, och de sju guldljusstakarna: stjärnorna, det är de sju församlingarnas ledare, och de sju ljusstakarna är själva församlingarna.
43-45 Detta onda folk är likt en man som är besatt av en ond ande. När den onde anden lämnar honom, irrar den oroligt omkring i öknen tills den finner ett nytt offer. Finner den inget säger den: 'Jag återvänder till den man jag kom ifrån.' Den gör det också och finner mannens hjärta rent, men tomt! Då letar den onde anden reda på sju andra andar, ännu ondare än han själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över mannen. Och så får han det värre än han hade det förut. Så kommer det också att gå för detta onda släkte.
Jesus berättar om sin verkliga familj
46-47 Medan Jesus talade i det överfulla huset kom hans mor och bröder dit.När då någon sa till honom att de stod utanför och ville tala med honom
48 frågade han: Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?
49 Han pekade sedan på sina lärjungar och sa: Se, det här är min mor och det här är mina bröder.
50 Sedan tillade han: Den som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mor!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®