Book of Common Prayer
Räddad från en säker död
1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.
4 Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.
5 Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.
7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.
9 Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:
10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?
11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!
12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.
13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!
2 Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?
3 Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!
4 Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.
5 Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!
7 och man gjorde på samma sätt under Artasastas tid. Bislam, Mitredat, Tabeel och deras medbröder skrev ett brev till den persiske kungen på arameiska som översattes för honom.
11 Brevet de sände till kung Artasasta hade följande lydelse:Till kung Artasasta, från hans lojala undersåtar, väster om floden Eufrat.
12 Vi vill informera om att de judar som sänts från Babylon till Jerusalem håller på att bygga upp denna upproriska och onda stad på nytt. De är redan klara med delar av stadsmuren och grunden till templet.
13 Om staden tillåts bli uppbyggd igen kommer judarna att upphöra med att betala tull och skatt till dig.
14 Vi är tacksamma för att du beskyddar oss, och vill inte se att man drar nytta av dig eller vanhedrar dig. Därför har vi bestämt oss för att låta dig få veta detta.
15 Vi föreslår att de gamla arkiven genomsöks, så att det blir klarlagt att Jerusalem i alla tider har varit en stad i uppror. Det är också skälet till att den blev lagd i ruiner.
16 Om denna stad blir uppbyggd igen och om dess murar blir resta på nytt är det detsamma som att avstå från den del av ditt rike som ligger bortom Eufrat. Då kommer du att förlora detta område.
17 Kungen sände följande svar till rådgivaren Rehum, sekreteraren Simsai och till deras medbröder som bodde i Samaria och i området väster om floden Eufrat:
18 Brevet ni skickade har översatts och blivit uppläst för mig.
19 Jag har gett order om en genomsökning av de gamla arkiven, och jag har funnit att Jerusalem under långa tider har varit ett fäste för revolutioner mot många kungar.
20 Jag har också noterat att det har funnits några stora kungar i Jerusalem, som har regerat över hela området bortom floden Eufrat och som har tagit emot rikedomar i form av skatt och tull.
21 Därför befaller jag dessa män att de måste sluta bygga på staden, tills jag har undersökt saken ytterligare.
22 Vänta inte med att stoppa dem, för det får inte gå så långt att vi förlorar kontrollen över utvecklingen!
23 När brevet från kung Artasasta lästes upp för Rehum och Simsai, skyndade de till Jerusalem och tvingade judarna att sluta bygga.
24 Därför avstannade arbetet på templet och låg nere fram till den persiske kungen Darejaves andra regeringsår.
1 Från Paulus, som sitter i fängelse därför att jag har predikat de goda nyheterna om Jesus Kristus, och från broder Timotheos.Till vår älskade medarbetare Filemon, och till den församling som samlas i ditt hem,
2 och till vår syster Apfia och till Archippos, som i likhet med mig kämpar för evangeliet med full kraft.
3 Jag önskar er välsignelse och frid från Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus.
4 Jag tackar alltid Gud när jag ber för dig, käre Filemon,
5 eftersom jag ständigt hör om din tro på Herren Jesus Kristus och om din kärlek till honom och hans folk.
6 Det är min bön att den tro du delar med dig till andra ska sätta spår också i deras liv, när de hos dig ser det goda som kommer från Jesus Kristus.
7 Jag har själv fått mycket uppmuntran och glädje av din kärlek, min bror. Du har ofta inspirerat dina kristna medsyskon och givit dem nytt mod.
Paulus vädjan för Onesimos
8-9 Nu vill jag be dig om en tjänst. Ja, jag skulle faktiskt kunna kräva det av dig i Kristi namn, för det är något du bör göra. Jag är nu en gammal man och sitter dessutom i fängelse för Jesu Kristi skull, men föredrar ändå att fråga dig, eftersom jag älskar dig.
10 Min bön är att du visar vänlighet mot mitt barn Onesimos, som jag har vunnit för Herren under min fångenskap.
11 Hans namn betyder ju den som är till nytta, men trots det så har han väl inte varit till någon större glädje för dig tidigare. Nu däremot kommer han att bli till verklig nytta för oss båda två.
12 När jag nu sänder honom tillbaka till dig är det som om jag sände en del av mig själv.
13 Jag skulle helst velat ha honom kvar här, där jag nu sitter fängslad för att ha predikat de goda nyheterna. På så sätt skulle du ha varit mig till hjälp genom att han tjänade mig i ditt ställe.
14 Men jag ville inte göra det utan ditt medgivande. Det goda du gör ska inte ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kan du inte se på det som att han rymde från dig för en kort tid, för att sedan komma tillbaka till dig för alltid?
16 Nu är han inte längre bara en slav, utan någonting mycket mer. Han är en älskad bror, särskilt för mig. Och hur mycket mer kommer han inte att betyda också för dig, för han är inte bara din tjänare, utan också din bror i Kristus.
17 Om jag verkligen är din vän, så ge Onesimos samma välkomnande som du skulle ha gett mig.
18 Om han har skadat dig på något sätt genom sin flykt eller stulit från dig, så skriv upp det på min räkning.
19 Jag ska betala tillbaka det, och som du ser garanterar jag, Paulus, personligen detta genom min underskrift. Vad du, som har funnit tron på Jesus Kristus genom mig, å din sida är skyldig mig ska jag inte nämna.
20 Käre Filemon, låt nu mig få nytta av dig! Om du gör mig denna tjänst för Kristi skull blir jag verkligen glad.
21 Jag har skrivit det här brevet till dig eftersom jag är övertygad om att du kommer att göra vad jag än ber dig om och till och med mer än så!
22 Så ber jag dig om en sak till: Ha ett rum i ordning åt mig, för jag hoppas att Gud ska svara på dina böner och låta mig komma till dig snart.
23 Min medfånge Epafras, som också sitter här för att han har predikat om Jesus Kristus, skickar sina hälsningar.
24 Det gör också mina medarbetare, Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.
25 Herrens, Jesu Kristi, nåd ska vara med er och leda er.Paulus
33 Ett träd känns igen på sin frukt. Ett gott träd bär god frukt. Dåliga arter gör det inte.
34 Ni huggormsyngel! Hur kan onda män som ni tala om vad som är gott och rätt? Det är människans hjärta som bestämmer vad hon säger.
35 En god människas ord avslöjar de rika skatterna inom henne. En ondsint människa är fylld av gift, och man märker det när hon talar.
36 Och jag säger er att på domens dag kommer ni att få stå till svars för varje tomt ord ni talar.
37 Era ord nu avgör ert öde då. Antingen kommer ni att frias genom vad ni sagt, eller också kommer ni att dömas av det.
Religiösa ledare ber Jesus om ett under
38 En dag kom några av de judiska ledarna, tillsammans med fariseerna och bad att få se ett under, som skulle bevisa att han verkligen var Messias.
39-40 Men Jesus svarade: Det är bara onda människor utan tro som kräver bevis för det. Men de kommer inte att få se något annat än det som hände med profeten Jona! På samma sätt som Jona var i den stora fisken tre dagar och tre nätter, så kommer Människosonen att vara i jordens inre tre dagar och tre nätter.
41 Invånarna i Nineve ska på domens dag döma er, för de ändrade sig. När Jona predikade för dem övergav de nämligen sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.
42 Drottningen av Söderlandet ska på domens dag träda fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos visdom. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®