Book of Common Prayer
Lömska fienders angrepp
1-2 Herre, rädda mig från onda människor. Skydda mig från dessa våldsamma män,
3 som dagligen kommer tillsammans för att strida mot mig.
4 Deras elaka ord känns som giftiga ormbett.
5 Tillåt inte att jag hamnar i deras våld. Skydda mig, Herre, för med alla medel försöker de att få mig på fall.
6 I hemlighet har dessa människor, som förhäver sig, lagt ut fällor för att fånga mig. Överallt måste jag räkna med att de gömmer sig med ett nät, som de tänker kasta över mig för att jag ska trassla in mig i dess maskor.
7-9 Herre, min Herre och Frälsare, du är min Gud och min beskyddare! Lyssna till mig när jag ropar på hjälp! Låt inte dessa ogudaktiga människor lyckas! Sätt stopp för deras planer, så att de inte blir högfärdiga!
10 Låt olyckan i stället drabba dem! Låt det onda som de har planerat för mig utplåna dem själva!
11 Låt brinnande kol falla på deras huvuden och kasta ner dem i djupa hålor, från vilka de inte kan ta sig upp och fly sin väg!
12 Låt dem som talar illa om andra inte ha framgång här i landet! Straffa dem snabbt!
13 Herre, jag vet att du ska hjälpa dem som är förtryckta, och att du kommer att försvara de fattigas rättigheter.
14 De rättfärdiga kommer då att tacka dig, och de ska leva i din närhet.
Ingen vill veta av mig
1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!
4 Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.
5 Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.
6 Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.
7 Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.
8 För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.
Frestad till att göra det onda
141 Skynda dig Herre, svara mig, när jag ropar till dig! Lyssna, när jag ber dig om hjälp!
2 Ta emot min bön som ett kvällsoffer, som rök som stiger upp till dig.
3 Herre, hjälp mig att hålla mun när jag ska tiga.
4 Ta bort mitt begär efter allt som är orätt och gör slut på min längtan efter att vara tillsammans med syndare. Den lyx de lever i, och som de med orätt har skaffat sig, bländar mig inte.
5 Om den gör det får du låta de gudfruktiga slå mig! Ja, då gör du mig en tjänst! Om de tillrättavisar mig, är det som den bästa medicin! Se i så fall till att jag inte vägrar att ta den.Ogärningsmännen fortsätter med sin ondska, men jag ber att du ska gripa in mot dem.
6-7 Dessa herrar, som nu har makten, ska snart själva dömas till döden och kastas ut för klippbranten. När deras ben strös ut på marken, kommer man äntligen att lyssna på mig och erkänna att mina ord var till hjälp.
8 Jag ser upp till dig och litar på dig, Herre, min Gud. Du skyddar mig. Låt mig därför inte dö!
9 Skydda mig för deras lömska fällor.
10 Låt dem i stället fastna i sina egna snaror, medan jag kan fly undan!
I livsfara
143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.
2 Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.
3 Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.
4 Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.
5 Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.
6 Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.
7 Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.
8 Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!
9 Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.
10 Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.
11 Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.
12 Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.
Jojakim regerar i Juda
36-37 Jojakim var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sebida och var dotter till Pedaja från Ruma. Jojakim syndade också mot Herren, precis som sina förfäder.
24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylon Jerusalem. Jojakim kapitulerade och betalade skatt i tre år, men sedan gjorde han uppror.
2 Herren skickade då rövarband från kaldeerna, arameerna, moabiterna och Ammons barn mot Juda för att plundra folket, precis som han tidigare förutsagt genom sina profeter.
3-4 Det är tydligt att dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. På grund av Manasses många synder hade Herren beslutat att inte befatta sig med Juda, bland annat för att han hade fyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Herren ville inte förlåta detta.
5 Resten om Jojakims liv finns upptecknat i Juda kungars krönika.
Jojakin regerar i Juda
6 När Jojakim dog blev hans son Jojakin kung.
7 Den egyptiske kungen kom aldrig mer tillbaka, för kungen i Babylon hade intagit ett stort område som tillhört Egypten, från Egyptens bäck till floden Eufrat.
8-9 Jojakin var arton år gammal när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och var dotter till Elnatan från Jerusalem.
10 Under Jojakins regeringstid belägrade den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer Jerusalem.
11 Nebukadnessar kom själv dit under belägringen.
12 Kung Jojakin, alla hans ämbetsmän och drottningmodern kapitulerade för honom. Jojakin fördes fängslad till Babylon. Detta hände under kung Nebukadnessars åttonde regeringsår.
13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från templet och det kungliga palatset, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka, och detta var helt enligt vad Herren tidigare sagt.
14 Nebukadnessar tog sammanlagt 10.000 fångar från Jerusalem, och bland dem fanns alla de styrande, de bästa soldaterna och alla hantverkare och konstnärer. Det var bara de fattigaste och minst ansedda som blev kvar i landet.
15 Nebukadnessar förde bort kung Jojakin, hans hustrur och hans mor och alla ämbetsmän till Babylon.
16 Soldaterna som fördes bort var 7.000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och konstnärerna uppgick till ett tusental.
17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.
Många lemmar, men bara en kropp
12 Våra kroppar har många delar, men tillsammans utgör de bara en kropp. På samma sätt är det med Kristi kropp.
13 Var och en av oss är en del av samma kropp. Några av oss är judar, andra är det inte, några är slavar och andra är fria. Men den helige Ande har fört oss samman till en kropp. Vi har döpts till att höra till en och samma kropp genom en och samme Ande, och vi får alla vår näring från honom.
14 Ja, kroppen består av många delar, inte bara en del.
15 Om foten säger: Jag tillhör inte kroppen, för jag är inte en hand, betyder inte det att den inte är en del av kroppen.
16 Och vad skulle ni tänka om ni hörde ett öra säga: Jag tillhör inte kroppen, för jag är bara ett öra och inte ett öga? Skulle det innebära att det inte är en del av kroppen?
17 Anta att hela kroppen var ett öga, hur skulle du då kunna höra? Om din kropp bara var ett enda öra, hur skulle du då kunna känna någon lukt?
18 Men Gud har inte skapat oss på det sättet. Han har skapat många delar i våra kroppar och satt varje del precis där han vill ha den.
19 Hur skulle en kropp kunna klara alla sina funktioner om den bara bestod av en del?
20 Därför består kroppen av många delar, men det är ändå bara en enda kropp.
21 Ögat kan aldrig säga till handen: Jag behöver dig inte. Huvudet kan inte säga till fötterna: Jag behöver er inte.
22 Och några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är i själva verket de mest nödvändiga.
23 Vissa kroppsdelar skyddar vi noggrant från andras blickar, och vi visar dem särskild omtanke när vi klär oss,
24 medan andra delar inte behöver denna omtanke. Gud har alltså fogat samman kroppen på ett sådant sätt att särskild uppskattning och omsorg ges till delar som annars kunde tyckas vara mindre viktiga.
25 Detta skapar harmoni mellan kroppens olika delar, så att de har samma omtanke om varandra som om sig själva.
26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra med den, och om en kroppsdel visas uppskattning, gläder sig också alla de andra.
Jesus botar blinda och stumma
27 När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: Du som är kung Davids son, hjälp oss.
28 De gick efter honom till det hus där han bodde. Då frågade Jesus dem: Tror ni att jag kan bota er? Ja, Herre, svarade de. Det gör vi.
29 Då rörde han vid deras ögon och sa: Det ni tror ska ske.
30 Och plötsligt kunde de se! Men trots att Jesus varnade dem strängt för att berätta detta för någon,
31 gick snart ryktet om honom över hela staden.
32 När de hade gått kom man till Jesus med en man som inte kunde tala, därför att en ond ande bodde i honom.
33 Men Jesus drev ut anden, och med detsamma kunde mannen tala. Och människorna häpnade. Aldrig förr har vi sett något sådant som detta hända! utropade de.
34 Men fariseerna sa: Varför tror ni att han kan driva ut onda andar? Han är naturligtvis själv besatt av en ond ande, nämligen av Satan, de onda andarnas kung!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®