Book of Common Prayer
Omgiven av lögnare
120 I mina svårigheter ropade jag till Gud om hjälp, och han hjälpte mig!
2 Herre, befria mig från alla lögnare och bedragare!
3 Ni lögnare, hur tror ni att ni ska kunna undgå Guds straff?
4 Nej, han ska straffa er med skarpa pilar och bränna er med glödande kol.
5-6 Att bo bland er är värre än att bo bland Meseks och Kedars folk. Alltför länge har jag bott bland folk som hatar fred.
7 Jag, däremot älskar freden, men så fort jag talar om den börjar ni strida.
Herren beskyddar oss
121 Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?
2 Min hjälp kommer ifrån Herren, som har skapat himmel och jord.
3-4 Han kommer aldrig att tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.
5 Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig.
6 Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.
7 Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.
8 Han vakar över dig när du kommer och när du går. Ja, han ska bevara dig för evigt.
Fred för Jerusalem
122 Jag blev glad när man sa till mig: Kom, så går vi till Herrens tempel.
2 Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.
3 Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.
4 Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.
5 Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.
8 Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.
9 Må det också bli fred för Herrens tempels skull!
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
Vi är fria!
124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,
2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.
4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.
6 Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!
8 Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 De som litar på Herren står fasta som berget Sion och kan aldrig rubbas.
2 Liksom bergen omger och skyddar Jerusalem, så omsluter och beskyddar Herren sitt folk.
3 Ogudaktiga härskare ska inte längre regera över vårt land, det land som Gud gav till våra förfäder. Då kunde det gå så illa att de lockade de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda, mot alla som är uppriktiga och ärliga.
5 Men de som viker av från den rätta vägen ska du förgöra tillsammans med alla andra förbrytare. Låt Israel få leva i stillhet och fred!
Herren befriade oss
126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!
3 Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.
4 Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!
5 De som sår med tårar ska få skörda med glädje.
6 Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.
Herren välsignar alla
127 Om inte Herren bygger huset, är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta. Om inte Herren skyddar staden, står vaktposten förgäves på sin plats!
2 Det är meningslöst att släpa och slita från tidiga morgonen till sena kvällen, för Gud ger dem som älskar honom vad de behöver, också när de sover.
3 Också barn är en gåva från Gud. Med dem belönar han alla som älskar honom.
4 En ung mans söner är som skarpa pilar i händerna på en krigare.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med sådana pilar. När fienderna anklagar honom och drar honom inför rätta står hans söner upp för honom.
Josia regerar i Juda
22 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung. Han regerade i Jerusalem i trettiotvå år. Hans mot hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.
2 Josia följde i sin förfader Davids spår och var i allt lydig mot Herren.
3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.
5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.
7 Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.
En bokrulle med Guds lag hittas
8 En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.
9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.
11 När kungen hörde vad som stod skrivet i rullen, rev han sönder sina kläder i ren förskräckelse.
12-13 Han uppmanade prästen Hilkia, Safan och sin assistent Asaja samt Safans son Ahikam och Mikajas son Akbor att fråga Herren vad de skulle göra. Herren måste vara mycket vred på oss eftersom våra förfäder inte har lytt hans lag och handlat efter hans föreskrifter, sa Josia.
Råd för gudstjänsten
1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.
Herrens måltid
17 Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.
18 Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.
19 Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.
20 På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter
21 utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.
22 Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.
Jesus botar en lam man
9 Sedan steg Jesus i en båt och for över till sin hemstad Kafarnaum.
2 Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!
3 Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.
4 Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?
5 Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:
6 Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!
7 Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.
8 När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®