Book of Common Prayer
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.
33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.
34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.
35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk
36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.
37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.
39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.
40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.
41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.
43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.
45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.
46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.
47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.
48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!
Manasse regerar i Juda
21 Manasse var tolv år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i femtiofem år. Hans mor hette Hefsi-Ba.
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, samma avskyvärda handlingar som de folk ägnade sig åt som bodde i landet tidigare och som Herren fördrev för att ge plats åt Israel.
3-5 Manasse byggde upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade rivit ner. Han byggde nya altaren till Baal och gjorde en oanständig avgudabild som föreställde Aseran, precis som Ahab, kungen i Israel, hade gjort. Han tillbad solguden, månguden och stjärngudarna och placerade till och med altaren inne i Herrens tempel, i den stad och den byggnad som Herren hade valt för att ära sitt eget namn.
6 Han offrade en av sina egna söner i eld, han sysslade med svart magi och spådomar och konsulterade medier och trollkarlar. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon och orsakade Herrens vrede.
7 Manasse satte också upp i templet den avskyvärda aserapåle han hade gjort på just den plats som Herren hade talat med David och Salomo om när han sa: Jag ska för alltid fästa mitt namn vid det här templet och vid Jerusalem, den stad jag har utvalt framför alla andra städer bland Israels stammar.
8 Om Israels folk bara vill följa de föreskrifter jag gav genom Mose, ska jag aldrig mer fördriva dem ur deras förfäders land.
9 Men folket lyssnade inte till Herren, och Manasse förledde dem att göra till och med mer ont än de tidigare invånarna, som Herren hade drivit bort därifrån för Israels skull.
10 Då förklarade Herren genom profeterna:
11 Eftersom kung Manasse har gjort allt detta onda, och till och med mer ont än amoreerna, som bodde i landet för länge sedan, och eftersom han har förlett Juda folk till avgudadyrkan,
12 ska jag låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda, att de som får höra det inte kommer att tro sina öron.
13 Jag ska skölja bort Jerusalem som man torkar bort vattnet från en nydiskad tallrik, först den ena sidan och sedan den andra.
14 Jag ska till och med överge den kvarleva som återstår av mitt folk och överlämna dem åt deras fiender,
15 för de har gjort så mycket ont och orsakat min vrede, ända sedan jag förde deras förfäder ut ur Egypten.
16 Förutom att Manasse ledde in Juda folk i all denna avgudadyrkan som Gud hatade, avrättade han en mängd oskyldiga människor, och Jerusalem fylldes med kropparna från offren för hans grymhet.
17 Allt övrigt om Manasses regeringstid finns att läsa i Juda kungars krönika.
18 När Manasse hade dött blev han begraven i Ussas trädgård utanför sitt palats, och hans son Amon blev kung efter honom.
14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.
15 Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.
16 När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?
17 Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.
18 Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.
19 Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.
20 Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.
21 Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!
22 Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?
23 Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?
24 Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.
25 Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.
26 Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.
27 Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.
28 Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.
29 I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?
30 Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?
31 Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.
32 Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.
33 Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.
Råd för gudstjänsten
1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
28 När Jesus och hans lärjungar hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område, kom två män som var besatta av onda andar emot dem. De bodde på gravplatsen och var så våldsamma att ingen vågade gå igenom hela det området.
29 De började ropa till Jesus: Vad vill du oss, Guds Son? Du har ingen rätt att plåga oss än.
30 En svinhjord gick och betade ett stycke därifrån,
31 och andarna tiggde och bad: Om du driver ut oss, så skicka då åtminstone in oss i den där svinhjorden.
32 Jesus sa till dem: Som ni vill, ge er iväg!Och de lämnade männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade över klippkanten och drunknade i sjön.
33 Då flydde herdarna till närmaste stad och berättade där om vad som hänt.
34 Och hela befolkningen kom springande för att få se Jesus, och de bad honom gå därifrån och lämna dem ifred.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®