Book of Common Prayer
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!
27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!
28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!
29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.
31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!
32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.
33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.
35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.
36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.
37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.
38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.
39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.
40 Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.
41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.
43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!
44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.
47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!
48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.
Jonatan räddar Davids liv
20 David flydde från Najot vid Rama och sökte upp Jonatan.Vad har jag gjort? undrade han. Varför är din far ute efter mitt liv?
2 Det är inte sant! protesterade Jonatan. Jag är säker på att han inte tänker göra något sådant, för han anförtror mig allt, stort som smått, och jag vet att han inte skulle dölja något sådant för mig. Det kan bara inte vara på det sättet.
3 Det är klart att du inte vet om det! sa David upprörd. Din far känner mycket väl till vår vänskap, och därför har han sagt till sig själv: 'Jag ska inte berätta det för Jonatan. Varför skulle jag göra honom bedrövad?' Men sanningen är att jag bara är ett steg från döden! Jag svär detta vid Herren och vid din egen själ!
4 Vad tycker du att jag ska göra? undrade Jonatan.
5 David svarade: I morgon börjar nymånefesten. Förr har jag alltid varit tillsammans med din far vid det tillfället, men i morgon tänker jag gömma mig på åkrarna och hålla mig där fram till kvällen den tredje dagen.
6 Om din far frågar var jag är, så säg att jag bett om tillåtelse att gå hem till Betlehem för att vara med på min släkts årliga offerfest.
7 Om han säger: 'Jaså, på det sättet
8 Gör detta som min edsvurne bror. Döda mig hellre du, om det nu är så att jag har syndat mot din far, men förråd mig inte för honom!
9 Naturligtvis inte! utbrast Jonatan. Men om jag visste att min far planerade att döda dig, tror du då inte att jag skulle säga det till dig?
10 Då frågade David: Hur ska jag få veta hur din far reagerar på min frånvaro?
11 Kom med mig ut på fälten, svarade Jonatan.
12 De gick ut tillsammans, och Jonatan sa till David: Jag lovar inför Herren, Israels Gud, att jag så här dags i övermorgon ska tala med min far om dig och genast låta dig veta vad han tänker om dig.
13 Om han nu är arg och tänker döda dig, så får Herren ta mitt liv om jag inte berättar det för dig så att du kan fly och överleva. Ja, Herren ska vara med dig på samma sätt som han förr brukade vara med min far!
14 Och kom ihåg att du har lovat att visa Herrens kärlek och godhet inte bara mot mig så länge jag lever,
15 utan också mot mina barn, efter det att Herren har utplånat alla dina fiender.
16 Jonatan ingick ett förbund med Davids familj, och David bekräftade med en ed att olycka skulle drabba honom och hans släkt, om han bröt förbundet.
17 Jonatan fick David att svära eden en andra gång på grund av kärleken mellan dem, för Jonatan älskade David lika mycket som sig själv.
18 Sedan sa Jonatan: Ja, vi kommer att sakna dig i morgon, när din plats vid bordet står tom.
19 I övermorgon kommer alla att fråga efter dig, så håll dig vid gömstället vid stenröset där du var förut.
20 Jag tänker komma dit och skjuta tre pilar framför röset, som om jag sköt mot ett mål.
21 Sedan ska jag be min följeslagare att hämta pilarna, och om du hör mig säga till honom att de är på den här sidan, så vet du att allt är väl och att det inte blir några problem om du återvänder.
22 Men om jag säger till honom att gå längre bort för att pilarna ligger ännu längre fram, så vet du att du måste ge dig av härifrån omedelbart.
23 Och vad gäller löftena vi har gett varandra, så kom ihåg att Herren själv är vårt vittne.
18 På morgonen blev det stor uppståndelse i fängelset. Vad hade hänt med Petrus?
19 När Herodes skickade efter honom och inte fick tag i honom, arresterade han de sexton vakterna och höll krigsrätt och lät sedan avrätta dem. Därefter lämnade Herodes staden för att bo i Caesarea en tid.
Herodes död
20 Medan han var i Caesarea kom en delegation från Tyros och Sidon och ville träffa honom. Det rådde ett mycket spänt förhållande mellan Herodes och dessa båda städer, men delegaterna blev vänner med den kunglige sekreteraren som hette Blastos, och de bad nu om fred. Deras städer var nämligen ekonomiskt beroende av handel med Herodes land.
21 De fick audiens hos Herodes. När dagen för mötet kom tog han på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.
22 När han hade slutat tala, hyllade folket honom och ropade: Det är en Gud som talar och inte en människa!
23 I samma ögonblick slog en Herrens ängel Herodes med en sjukdom, som gjorde att han fylldes av maskar och dog. Det skedde därför att han tog emot människors tillbedjan i stället för att ge äran åt Gud.
24 Men Guds goda nyheter spred sig snabbt, och många människor kom till tro.
25 Barnabas och Saul besökte nu Jerusalem, och så snart de hade avslutat sitt uppdrag där återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.
Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge
13 Sedan vandrade Jesus vidare längs Galileiska sjön och predikade för folkmassorna som följde med honom.
14 När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullkontoret. Kom och bli min lärjunge, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde med honom.
15 Samma kväll ordnade Levi med en fest. Han bjöd inte bara Jesus och hans lärjungar, utan också många av sina gamla kollegor vid tullen och en hel del personer med dåligt rykte. Många av dem hade nämligen blivit vänner till Jesus.
16 Men när några av judarnas religiösa ledare såg Jesus i detta sällskap, sa de till lärjungarna: Hur kan han nedlåta sig till att äta tillsammans med sådant avskum?
17 När Jesus hörde detta sa han till dem: Friska människor behöver ingen läkare, men sjuka gör det. Därför har jag kommit för att kalla syndare till gemenskap med Gud, och inte dem som redan känner honom.
Frågor om fastan och sabbaten
18 Johannes lärjungar och de judiska ledarna fastade regelbundet. En dag kom några av dem till Jesus och frågade varför inte hans lärjungar också fastade.
19 Jesus svarade: Ska bröllopsgästerna fasta under bröllopsmiddagen? Det gör de inte. De är med på festen så länge brudgummen är det.
20 Men en dag kommer han inte längre att vara ibland dem. Då kommer de att fasta.
21 Det är väl heller ingen som lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats. För vad händer då? Jo, det nya tygstycket krymper och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större än det var förut.
22 Och inte heller slår någon nytt vin i gamla vinsäckar. Ni vet ju redan på förhand att vinet jäser och att säckarna därför skulle spricka och bli förstörda och att vinet skulle spillas ut. Nej, nytt vin häller man i nya vinsäckar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®