Book of Common Prayer
Tacksamhet för seger över fiender
118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.
2 Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!
3 Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!
4 Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!
5 När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.
6 Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?
7 Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!
8 Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.
9 Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.
10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.
11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.
12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.
13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!
14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.
15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!
17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.
18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!
20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.
21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.
24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.
25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!
26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.
27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.
29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
Samuel smörjer Saul till kung
10 Samuel tog fram en flaska med olivolja. Han hällde ut oljan över Sauls huvud, kysste honom och sa:Jag gör detta därför att Herren har utvalt dig till att leda hans folk.
2 När du lämnar mig, kommer du att träffa två män bredvid Rakels grav i Selsa, i Benjamins land. De kommer att tala om för dig att åsnorna har återfunnits, men att din far i stället är orolig för dig och frågar: 'Hur ska jag hitta min son?'
3 När du kommer till eken vid Tabor, kommer du att möta tre män som är på väg för att tillbe Gud vid altaret i Betel. En av dem bär på tre unga getter, en annan har tre brödkakor och den tredje en flaska vin.
4 De kommer att hälsa dig och erbjuda dig två av kakorna, som du ska ta emot.
5 Efter det kommer du till Gibea, där filisteernas trupper är förlagda. När du kommer dit, möter du en grupp profeter på väg ner från offerplatsen. De spelar på psaltare, tamburin, flöjt och harpa och profeterar medan de går vägen fram.
6 Då ska Herrens Ande komma över dig på ett mäktigt sätt, och du ska profetera tillsammans med dem. Du ska bli förvandlad och handla på ett nytt sätt.
7 Från och med den stunden ska du fatta beslut efter din övertygelse, för Herren ska leda dig.
8 Gå nu före mig till Gilgal och vänta där på mig i sju dagar. Jag ska komma dit och offra brännoffer och tackoffer, och då ska jag tala om för dig vad du ska göra.
9 När Saul vände sig om och började gå därifrån, förvandlade Gud hans sinne och gav honom en ny inställning till saker och ting, och den dagen slog alla Samuels profetior in.
10 När Saul och hans tjänare kom till Gibea såg de profeterna komma emot dem, och Guds Ande kom över Saul så att han också profeterade.
11 När de som tidigare känt Saul såg detta utropade de: Vad nu då? Är Saul en profet?
12 Och en av hans grannar tillade: Med en sådan far som hans? På så sätt tillkom ordspråket: Är också Saul en profet?
13 När Saul hade slutat att profetera gick han upp till altaret.
14 Men var har du egentligen hållit hus? frågade Sauls farbror. Vi gick för att leta reda på åsnorna, men vi kunde inte hitta dem, svarade Saul. Därför gick vi till profeten Samuel, för att få reda på var de fanns.
15 Jaså? Och vad sa han då? undrade farbrodern.
16 Han sa att man hade hittat åsnorna! svarade Saul, men han lät medvetet bli att berätta att han hade blivit smord till kung.
13 Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.
14 Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.
15 Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!
16 Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.
17 Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.
18 När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.
19 Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.
20 Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.
21 Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.
22 Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.
23 Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.
24 Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.
25 Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
23 När han hade kommit tillbaka till templet och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för fullmakt att kasta ut köpmännen, som han gjort dagen innan.
24 Det ska jag säga er om ni svarar på en annan fråga först, sa Jesus.
25 Kom Johannes döparen från Gud eller inte? De samtalade med varandra om det och sa: Om vi säger: 'Från Gud
26 Och om vi nekar till att Gud har sänt honom kommer vi att bli överfallna, för hela folket tror att han var en profet.
27 Därför svarade de till slut: Det vet vi inte.Jesus sa: Då svarar inte jag heller på er fråga.
Liknelsen om de två sönerna
28 Men vad säger ni om detta? En man som hade två söner sa en dag till den äldste: 'Gå ut och arbeta på gården.'
29 'Det vill jag inte
30 Så sa fadern till den yngre: 'Gå ut, du också
31 Vilken av de två lydde sin far? De svarade: Den förste naturligtvis.Då förklarade Jesus vad han menade: Jag säger er att kriminella och prostituerade ska komma in i Guds rike innan ni gör det.
32 För Johannes döparen uppmanade er att omvända er till Gud, men det ville ni inte. Kriminella och prostituerade däremot gjorde det. Och fastän ni såg detta vägrade ni att tro, och lät inte omvända er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®