Book of Common Prayer
97 Vad jag älskar ditt ord! Jag tänker på det hela dagen.
98 Det gör mig klokare än mina fiender.
99 Ja, när jag tänker på dina bud gör de mig visare än mina lärare.
100 De gör mig till och med visare än gamla människor med sin livserfarenhet.
101 Jag har inte lyssnat till orättfärdiga förslag, för jag vill fortsätta att vara lydig mot ditt ord.
102-103 Jag kan inte vända mig bort från vad du har lärt mig. Smaken av dina ord är sötare än honung.
104 Eftersom bara dina lagar kan ge mig vishet och förstånd, är det inte att undra på att jag avskyr all slags falskhet.
105 Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla.
106 Jag har lovat att göra allt det som du fastställt i ditt ord.
107 Jag är plågad till det yttersta, men låt mig behålla livet, som du har lovat!
108 Ta emot mitt tack som ett offer och tala om din vilja för mig!
109 Mitt liv hänger på en skör tråd, men trots det tänker jag inte sluta upp att följa dina lagar.
110 De ogudaktiga har satt ut sina fällor för mig längs vägen, men jag tänker inte gå några omvägar.
111 Dina lagar är en skatt, som jag kommer att vara glad över i all framtid.
112 Jag har bestämt mig för att följa dem tills jag dör.
113 Herre, jag avskyr dem som inte vet om de ska lyda dig eller inte. Men jag älskar din lag.
114 Du är den som beskyddar mig och försvarar mig, och dina löften är mitt enda hopp.
115 Försvinn, ni människor som vill göra mig illa! Försök inte hindra mig från att lyda Guds befallningar!
116 Herre, du har lovat att låta mig leva! Låt det aldrig få sägas att Gud svek mig!
117 För mig i säkerhet för mina fiender. Då kan jag fortsätta att följa dina lagar.
118 Men du förkastar alla som förkastar dina lagar. Och den som vill föra dig bakom ljuset bedrar sig bara själv.
119 De ogudaktiga är som slagg, som man kastar bort. Inte undra på att det bästa jag vet är att följa dina lagar!
120 Hela jag ryser av fruktan inför dig. Jag är rädd för dina domar.
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
Samuel i tjänst för Herren
12 Elis söner var onda män, som inte älskade Herren.
13-14 När någon offrade ett djur brukade de skicka ut en tjänare med en treuddig köttgaffel. Den stötte han ner i grytan medan köttet från det offrade djuret kokades, och krävde sedan att den bit som kom upp skulle tillhöra Elis söner. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Silo för att tillbe.
15 Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet på altaret, och sa: Ge mig det råa köttet, inte det kokta, så att jag kan steka det åt prästen.
16 Om då mannen som offrade köttet svarade: Du får så mycket du vill ha, men först måste fettet brännas som lagen kräver, brukade tjänaren säga:Nej, ge det till mig nu, annars tar jag det med våld.
17 Denna synd var mycket stor i Herrens ögon. Den visade att man behandlade folkets offer utan respekt.
18 Samuel var Herrens tjänare, trots att han bara var ett barn, och han bar en linnemantel precis som prästen.
19 Varje år sydde hans mor en liten rock åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin make för att offra.
20 Innan de återvände hem, brukade Eli välsigna Elkana och Hanna och be att Gud skulle ge dem flera barn som kunde ta platsen efter den son de hade gett till Herren.
21 Och Herren gav Hanna tre söner och två döttrar, medan Samuel växte upp i Herrens tjänst.
22 Eli hade nu blivit mycket gammal men var ändå uppmärksam på vad som hände runt omkring honom. Han fick till och med veta att hans söner förförde de unga kvinnorna som assisterade vid ingången till tabernaklet.
23-25 Jag har fått dåliga nyheter om vad ni gör, sa Eli till sina söner. Det är fruktansvärt att förleda Herrens folk till synd. Synd mot människor bestraffas strängt, men hur mycket mer kommer inte ni att straffas för den synd ni har begått mot Herren? Men de ville inte lyssna till sin far, och Herren hade redan planerat att döda dem.
26 Men den lille Samuel växte upp och var till glädje för både Gud och människor.En profet besöker Eli
Den helige Ande kommer
2 Sju veckor hade nu gått sedan Jesus dog och uppstod, och pingstdagen kom. När de troende hade samlats den dagen,
2 hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en våldsam storm, och det fyllde huset där de var samlade.
3 Sedan visade sig något som såg ut som flammor eller eldstungor, och dessa stannade över deras huvuden.
4 Och allesammans blev fyllda av den helige Ande och började tala språk som de i vanliga fall inte kunde, men som den helige Ande inspirerade dem till.
5 Många fromma judar från olika länder var i Jerusalem den dagen för att vara med och fira pingsthögtiden.
6 När de hörde dånet i skyn ovanför huset, kom många springande för att se vad som stod på. När de nu hörde lärjungarna tala deras egna språk, blev de alldeles förbluffade.
7 Hur kan det komma sig? ropade de. De här männen kommer ju alla från Galileen,
8 och ändå hör vi dem tala på våra egna språk.
9 Här är vi, parter, meder, elamiter. Vi är från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien,
10 Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi kommer från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen,
11 vi är kreter och araber. Och ändå hör vi dessa män tala om Guds mäktiga under på vårt eget språk!
12 De stod där förvånade och häpna. Vad kan det här betyda? frågade de sig.
13 Men andra i folkskaran hånade dem: De är berusade, det är ju självklart! sa de.
Petrus tal på pingstdagen
14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva apostlarna och ropade till folket: Hör på allesammans, både jerusalemsbor och ni som är här på besök!
15 Några av er säger att de här männen är berusade. Det är inte sant. Det är alldeles för tidigt på dagen för det. Människor dricker sig inte berusade klockan nio på morgonen!
16 Nej, vad ni är vittnen till den här morgonen förutsas för flera hundra år sedan av profeten Joel:
17 'I de sista dagarna
18 Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.
19 Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.
21 Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'
Frågan om uppståndelsen
27 Sedan kom några saddukeer - män som trodde att döden är slutet på vår existens och att det inte finns någon uppståndelse -
28 och frågade:I Moses lag står det att om en man dör barnlös, så ska mannens bror gifta sig med änkan, och deras barn ska enligt lagen tillhöra den avlidne mannen och föra hans namn vidare.
29 Vi känner en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog sedan barnlös.
30 Hans bror gifte sig med änkan men de fick inte heller några barn.
31 Så höll det på, tills alla sju hade gift sig med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.
32 Till slut dog också kvinnan.
33 Och nu är frågan: Vems hustru kommer hon att bli vid uppståndelsen? Alla sju har ju varit gifta med henne!
34-35 Jesus svarade saddukeerna: Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig, men de som är värdiga att få del i den kommande världen och i uppståndelsen från de döda, tänker inte mer på äktenskap, för de kan inte längre dö.
36 De är nämligen som änglarna, och dessutom är de Guds barn, för de har uppstått till nytt liv från de döda.
37-38 Det ni egentligen vill fråga om är ju om det finns någon uppståndelse eller inte, och då bevisar Mose själv att döda uppstår, för när Gud visade sig för honom i den brinnande busken, talar han om Gud som 'Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'. Att säga att Herren är någons Gud betyder att den personen lever och inte är död, och inför Gud är alla människor levande.
39 Det var bra svarat, Herre, sa några av de judiska lagexperter som stod där,
40 och ingen vågade ställa fler frågor till honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®