Book of Common Prayer
Vad Gud förväntar sig av mig
101 Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre. Jag vill sjunga en lovsång till dig!
2 Jag vill leva ett felfritt liv, men jag behöver all din hjälp. Hjälp mig, inte minst i mitt eget hem, att vara så som du vill att jag ska vara.
3 Hjälp mig att säga nej till allt som är lågt och skamligt. Jag avskyr ohederlighet av alla slag, och jag vill inte bli inblandad i något som inte behagar dig.
4 Jag vill inte ha något att göra med människor som har något ont i sinnet.
5 Jag tänker inte tolerera att någon i hemlighet förtalar sina medmänniskor. Jag tänker inte tillåta högfärd och stolthet.
6 Jag ska göra de gudfruktiga i landet till mina hjältar och låta dem bo hos mig. Bara de som är verkligt goda människor ska få vara i min tjänst.
7 Men lögnare och bedragare har ingenting i mitt hus att göra.
8 Och varje morgon kommer jag att kasta ut dessa brottslingar från Guds stad.
Herre, bestraffa mina fiender
109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.
2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.
3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!
4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.
5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.
6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.
7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.
8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.
9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.
12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.
14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.
15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.
16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.
17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!
18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.
19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.
20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.
21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.
22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.
23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.
24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.
25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.
27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.
28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.
29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!
30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.
121 Överlämna mig inte i mina fienders händer, för jag har gjort vad som är gott och rätt.
122 Lova att du välsignar mig! Låt inte de högfärdiga förtrycka mig!
123 Mina ögon har blivit utmattade av att spana efter hur du ska uppfylla ditt underbara löfte att befria mig.
124 Herre, behandla mig efter din godhet och lär mig dina föreskrifter,
125 för jag är din tjänare! Ge mig därför sunt förnuft, så att jag kan tillämpa dina bud i allt jag gör.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in, för dessa okunniga människor fördärvar dina lagar,
127 men jag älskar dina befallningar mer än renaste guld.
128 Jag hatar all slags falskhet, och därför låter jag dina befallningar få styra mina steg.
129 Dina lagar är underbara och därför håller jag dem.
130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det.
131 Min längtan efter dina befallningar är starkare än törsten hos den som flämtar i hettan.
132 Vänd dig till mig och visa mig barmhärtighet! Det har du lovat alla dem som älskar dig.
133 Beskydda mig och gör mig stark, så att jag inte bryts ner av det onda!
134 Rädda mig från dessa människor som så våldsamt förtrycker mig. Annars kan jag inte leva efter dina bud.
135 Låt mig få uppleva hur god du är, och lär mig alla dina lagar.
136 Jag gråter när jag ser att man inte följer dem.
137 Herre, du är rättvis och allt vad du beslutar är rätt.
138 Dina lagar är rätta och pålitliga.
139 Jag blir utom mig av vrede över mina fienders sätt att nonchalera dem.
140 Jag har verkligen prövat dina löften, och det är därför jag älskar dem så mycket.
141 Själv är jag värdelös och obetydlig, men jag glömmer inte dina lagar.
142 Din rättvisa är evig, och dina ord kan man alltid lita på.
143 I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar.
144 Dina lagar är rätta och oföränderliga. Hjälp mig att förstå dem, så att jag får leva.
14 Än en gång kom ett budskap från Herren:
15 Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'
16 Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,
17 och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.
18 När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.
19 Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,
20 så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.
21 Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder, säger Herren Gud.
22 Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.
23 Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.
24 Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.
25 Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.
Melkisedek - kung och präst
7 Denne Melkisedek var kung i staden Salem och samtidigt den högste Gudens präst. När Abraham kom tillbaka hem efter att ha vunnit ett stort slag mot flera kungar, mötte Melkisedek honom och välsignade honom.
2 Abraham tog då en tiondel av allt det han hade vunnit i kriget och gav det till Melkisedek.Namnet Melkisedek betyder rättfärdighetens kung, men också fridens och fredens kung efter betydelsen av Salem, som betyder fred.
3 Melkisedek hade ingen far eller mor, och det finns inget upptecknat om någon av hans förfäder. Precis som Guds Son är hans liv utan början och utan slut, och han är en präst i evighet.
4 Lägg nu märke till hur stor Melkisedek är.För det första: Till och med Abraham, stamfar för Guds utvalda folk, gav Melkisedek en tiondel av det krigsbyte som han tog från de besegrade kungarna.
5 Om Melkisedek hade varit en judisk präst hade Abrahams handlande varit begripligt. Senare krävde man nämligen genom lag att Guds folk skulle ge tionde till prästerna som de ju också var släkt med.
6 Men Melkisedek hörde inte till Abrahams släkt och ändå gav Abraham honom tionde av bytet.För det andra: Melkisedek välsignade också den mäktige Abraham,
7 och som alla vet är den person som välsignar alltid större än den som tar emot välsignelsen.
8 För det tredje: De judiska prästerna, som tog emot tionde, var vanliga, dödliga människor. Men det sägs om Melkisedek att han fortfarande lever.
9 För det fjärde: Man skulle kunna säga att Levi, förfadern till alla judiska präster, och som själv tog emot tionde, också gav tionde till Melkisedek genom Abraham.
10 För även om Levi ännu inte var född, när Abraham gav tionde till Melkisedek, så är han för Gud en av Abrahams efterkommande.
11 För det femte: Om de judiska prästerna och deras lagar hade kunnat frälsa oss hade inte Gud behövt sända Kristus som en präst med Melkisedeks ställning. I stället kunde han ha sänt någon med Arons ställning, samma ställning som alla andra präster hade.
12-14 Men när Gud beslutade om en ny ordning för prästerna, måste också hans lag ändras. Som vi alla vet tillhörde inte Kristus Levis präststam, utan han kom från Judas stam, som inte var utvald till prästtjänst. Mose hade aldrig gett dem den uppgiften.
Kristus påminner om Melkisedek
15 Det framstod som ännu tydligare då Kristus kom som en annan Melkisedek.
16 Han blev inte präst genom att uppfylla det gamla kravet på att tillhöra Levis stam utan på grund av den kraft som flödade från ett evigt liv.
17 Och psalmförfattaren visar på detta när han säger om Kristus: Du är en präst i evighet, på samma sätt som Melkisedek.
De sjuttio återvänder
17 När de sjuttio lärjungarna återvände rapporterade de glädjestrålande: Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi använder ditt namn.
18 Ja, sa han till dem, jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!
19 Och jag har gett er makt över fiendens alla styrkor, och makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem. Inget ska skada er.
20 Men det viktiga är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.
21 Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.
22 Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.
23 Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.
24 Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®