Book of Common Prayer
Räddad från en säker död
1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.
4 Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.
5 Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.
7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.
9 Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:
10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?
11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!
12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.
13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!
2 Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?
3 Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!
4 Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.
5 Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!
16 Till slut gav kungen med sig och befallde att Daniel skulle gripas och kastas i lejongropen. Kungen sa till honom: Måtte din Gud som du ständigt tillber hjälpa dig nu! Sedan kastade man ner honom i gropen.
17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och regeringens sigill, så att ingen skulle våga sig på att rädda Daniel.
18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta. Han unnade sig inga nöjen den kvällen, och under natten sov han inte en blund.
19 Mycket tidigt följande morgon skyndade han sig ut till lejongropen
20 och ropade i sin förtvivlan: Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?
21 Då hörde han en röst: Måtte Ers Majestät leva i evighet! Det var Daniel!
22 Min Gud sände sin ängel, sa Daniel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig. Jag är oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort orätt mot Ers Majestät.
23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. Det fanns inte minsta lilla skråma på honom. Han hade litat på sin Guds beskydd.
24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras hustrur och barn. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.
25-26 Efter denna händelse skrev kung Darejaves följande budskap, som han sände ut över hela riket:Jag hälsar er och önskar er välgång! Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud, för hans Gud är en levande, oföränderlig Gud, vars rike aldrig ska gå under och vars makt aldrig ska ta slut.
27 Han hjälper sitt folk och bevarar dem från varje olycka. Han gör stora under i himmel och på jord, och det är han som har räddat Daniel från lejonen.
28 Och Daniel hade framgång och hans anseende växte, både under Darejaves och perserkungen Kores regeringar.
Guds barn ska leva enligt de riktlinjer evangelierna ger
1 Från er äldste, Johannes, till min käre vän Gaius, som jag älskar av hela mitt hjärta.
2 Käre vän, min bön är att allt står väl till med dig och att din kropp är lika frisk som jag vet att din själ är.
3 Några av bröderna, som varit på genomresa, har glatt mig genom att berätta att du lever efter den sanning som du har tagit emot.
4 Inget ger mig större glädje än att höra sådant om mina barn.
5 Käre vän, du gör en god gärning inför Gud när du tar hand om de bröder som är på genomresa, trots att en del av dem är främlingar för dig.
6 De har berättat för församlingen här om din vänskap och dina kärleksfulla gärningar. Det gläder mig om du också kan utrusta dem för deras vidare färd.
7 De reser ju för Herren och tar varken emot kläder, mat, husrum eller pengar från dem som inte känner honom.
8 Därför ska vi stödja dem, och på det sättet bli deras medarbetare i Herrens verk.
9 Jag skickade ett kort brev till församlingen om detta, men Diotrefes, som älskar att se sig som er ledare, vill inte ha något med oss att göra.
10 När jag kommer, ska jag berätta för dig vilket elakt skvaller han sprider om mig. Inte nog med att han själv vägrar att ta emot bröderna och förbjuder andra att göra det. Han försöker dessutom utesluta de hjälpsamma ur församlingen.
11 Käre vän, låt inte detta dåliga exempel påverka dig. Gör bara det som är gott. Kom ihåg att de som gör det som är rätt bevisar att de är Guds barn, och att alla som fortsätter med sin ondska, bevisar att de är långt borta från Gud.
12 Men alla talar gott om Demetrios, också sanningen själv. Så vill också jag göra, och du vet att jag talar sanning.
Slutord
13 Jag har mycket att säga, men jag vill inte skriva ner det.
14 Jag hoppas att snart få träffa dig, och då kommer vi att ha mycket att tala om.
15 Frid önskar jag dig! Vännerna här sänder sina hälsningar tillsammans med mig. Var snäll och ge var och en av vännerna hos dig en särskild hälsning.Johannes
Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge
27 När Jesus senare lämnade staden fick han se en tullindrivare - med det vanliga ryktet om sig att vara en bedragare - sitta vid tullkontoret. Mannen hette Levi, och Jesus sa till honom: Kom och bli en av mina lärjungar.
28 Utan att tveka lämnade Levi allt, reste sig och följde med honom.
29 Strax därpå höll Levi en fest i sitt hem med Jesus som hedersgäst. Bland gästerna var också många av hans arbetskamrater på tullkontoret.
30 Men fariseerna och laglärarna kom med fräna anklagelser mot Jesu lärjungar, därför att de åt med så ökända syndare.
31 Då svarade Jesus: Det är de sjuka som behöver läkare, inte de friska.
32 Min uppgift är att kalla syndare till gemenskap med Gud. Jag vänder mig inte till dem som redan känner Gud.
Frågor om fastan och sabbaten
33 Nästa anklagelse från deras sida var att Jesu lärjungar inte fastade utan i stället festade. Johannes döparens lärjungar fastar och ber ständigt, sa de, och det gör också fariseernas. Men varför dricker dina lärjungar vin och äter god mat?
34 Jesus frågade: Fastar lyckliga människor? Får bröllopsgästerna gå hungriga när de är på fest tillsammans med brudgummen?
35 Men det kommer en tid då brudgummen ska dödas. Då kommer de inte att vilja äta.
36 Sedan använde Jesus denna bild: Ingen river sönder ett okrympt tyg för att göra lappar till gamla kläder av det. Tyget blir ju förstört och inte heller kläderna blir ordentligt lagade.
37 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för det nya vinet spräcker de gamla skinnen och förstör dem, så att vinet rinner ut.
38 Nytt vin måste hällas i nya vinsäckar.
39 Men ingen som druckit av det gamla vinet tycks vilja ha av det nya. Det gamla vanliga är bäst, säger man.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®