Book of Common Prayer
Sätt mig på prov, Herre
26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!
2 Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,
3 för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!
4 Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.
5 Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.
6 Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.
7 Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.
8 Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.
9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!
11 Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!
12 Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
28 Medan han talade hördes en röst från himlen: Kung Nebukadnessar, lyssna! Detta är till dig: Du regerar inte längre över detta rike.
29 Du ska tvingas lämna palatset och bo tillsammans med djuren ute på fälten och äta gräs som en oxe under sju år, tills du äntligen inser att Gud delar ut människors riken åt den han själv väljer.
30 I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev driven ut ur sitt palats och fick äta gräs som en oxe, och hans kropp blev våt av daggen. Hans hår växte och blev så långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.
31 När sju år hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade och tillbad den högste Guden och ärade honom som förblir i evighet och vars rike varar från släkte till släkte.
32 Människorna på jorden är ingenting i jämförelse med honom. Han gör vad han vill med både himlens krafter och jordens alla folk. Ingen kan hindra honom eller säga: 'Vad menar du med att göra på det sättet?'
33 När jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min makt och härlighet och mitt rike. Mina rådgivare och tjänstemän kom tillbaka till mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare.
34 Jag, Nebukadnessar, prisar nu och ärar himlens kung, allas domare, som bara gör det som är rätt och riktigt. Han har makt att krossa alla högmodiga!
Kärleken kommer från Gud
7 Kära vänner, låt oss visa varandra kärlek, för kärleken kommer från Gud. Och de som är kärleksfulla och vänliga visar att de är Guds barn och att de håller på att lära känna honom ännu bättre.
8 Men om en person inte är kärleksfull och vänlig, visar det att han inte känner Gud - för Gud är kärlek.
9 Gud visade hur mycket han älskar oss genom att sända sin ende Son till denna onda värld för att ge oss evigt liv genom hans död.
10 Denna handling visar oss vad verklig kärlek är. Det är inte att vi älskar Gud, utan att han älskar oss och har sänt sin Son som ett offer för våra synder.
11 Kära vänner, eftersom Gud har älskat oss så mycket, borde vi också verkligen älska varandra.
12 Ingen har sett Gud, ändå bor han i oss, när vi älskar varandra, och hans kärlek inom oss växer sig ständigt starkare.
13 Och han har gett oss sin egen helige Ande som ett bevis på att vi lever med honom och han med oss.
14 Dessutom har vi med våra egna ögon sett vad vi nu berättar för hela världen: att Gud sände sin Son som hela världens Frälsare.
15 Den som tror och säger att Jesus är Guds Son har Gud boende i sig och lever med Gud.
16 Vi vet hur mycket Gud älskar oss för vi har lärt känna hans kärlek och vet att det är sant när han talar om för oss att han älskar oss. Gud är kärlek, och den som lever i kärleken lever med Gud, och Gud lever i honom.
17 Och när vi lever med Kristus, växer vår kärlek och blir allt mer fullkomlig. Därför kan vi lugnt möta honom på domens dag och redan nu glädjas åt att han älskar oss, och vi älskar honom.
18 I fullkomlig kärlek finns det inte plats för ångest eller rädsla. De drivs undan av kärleken. Om vi fortfarande är rädda och osäkra har vi inte fullt förtroende för den som älskar.
19 Vi kan inte älska utan att Gud först älskar oss, och vi tar emot hans kärlek.
20 Om någon säger: Jag älskar Gud, och fortsätter att hata sin bror, så ljuger han, för om han inte älskar sin bror, som han har framför sina ögon, hur kan han då älska Gud, som han aldrig har sett?
21 Och Gud själv har sagt att man ska älska inte bara Gud utan också sin bror.
Jesus undervisar med stor auktoritet
31 Sedan återvände han till Kafarnaum i Galileen och predikade i synagogan där varje lördag.
32 Också där gjorde hans ord djupt intryck, för människorna kände att det var Gud själv som talade genom hans ord.
33 En gång när han undervisade i synagogan började en man, som var besatt av en ond ande, att ropa:
34 Ge dig iväg härifrån! Vi vill inte ha något med dig att göra, Jesus från Nasaret. Du har kommit för att göra slut på oss. Jag vet vem du är, Guds helige Son.
35 Jesus avbröt honom. Tig! sa han till anden. Lämna honom! Inför allas ögon kastade den onde anden mannen till golvet och for sedan ut ur honom utan att skada honom mer.
36 Alla blev förskräckta och frågade sig: Vad är det i den här mannens ord som gör att till och med de onda andarna lyder honom?
37 Och ryktet om honom spred sig som en löpeld.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®