Book of Common Prayer
Guds kärlek är gränslös
1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.
3 Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!
4 Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.
5 Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.
6 Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.
7 Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.
8 Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.
9 Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.
10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.
11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.
12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.
13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.
14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.
15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.
16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.
17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.
18 Han är nära dem som ärligt söker honom.
19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.
20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.
21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
Lov och pris till Herren
25 Herre, jag vill prisa och lova ditt namn, för du är min Gud. I din fullkomliga trofasthet har du fullföljt dina planer, precis som du förutsa!
2 Du förvandlar rika städer till grushögar. Befästningar har du lagt i ruiner. Vackra palats i fjärran länder har försvunnit och kommer aldrig mer att byggas upp.
3 Därför darrar mäktiga folk inför dig, och grymma regimer ska lyda dig och upphöja ditt namn.
4 Men för de fattiga, Herre, är du en tillflykt i stormen, en skugga i hettan och ett skydd mot obarmhärtiga människor, som likt en störtskur slår mot lerväggen.
5 Som ett hett och torrt land får svalka av molnen, så ska du kyla ner de väldiga nationernas högmod.
6 Här på berget Sion i Jerusalem ska Herren, härskarornas Gud, ordna ett gästabud för alla nationer, en underbar fest med god mat och utsökta viner och kött av bästa slag.
7 Då ska han skingra det mörka moln, den dödens svepning, som täcker jorden.
8 Han ska för alltid göra slut på döden. Herren Gud ska torka bort alla tårar och avvända det hån och förakt som riktas mot hans folk och land. Herren har talat, och han ska också göra detta!
9 På den dagen ska man säga: Det här är vår Gud, den som vi trodde och väntade på. Nu är han äntligen här. Låt oss vara glada!
13 När rådet såg hur frimodiga Petrus och Johannes var, och att de tydligen var vanliga arbetare utan högre bildning, blev de förvånade. De förstod nu vad gemenskapen med Jesus hade betytt för dem.
14 Och rådet kunde knappast ifrågasätta undret, eftersom mannen som de hade botat stod bredvid dem.
15 Därför skickade de ut dem ur rådssalen för att rådgöra med varandra.
16 Vad ska vi göra med de här männen? frågade de varandra. Vi kan inte neka till att de har gjort ett stort under, och alla i Jerusalem känner till det.
17 Men vi kanske kan hindra dem från att sprida sina idéer. Vi säger till dem att om de gör något sådant en gång till, så kommer det att gå illa för dem.
18 Därefter kallade de in dem igen och befallde dem att aldrig mer tala om Jesus.
19 Men Petrus och Johannes svarade: Är det rätt att lyda er i stället för Gud?
20 Vi kan inte låta bli att tala om allt det underbara vi såg Jesus göra och hörde honom säga.
21 Rådet varnade dem då en gång till. Men till sist lät de dem gå, eftersom de inte visste hur de skulle straffa dem utan att det ledde till oroligheter. Alla lovprisade nämligen Gud för det underbara som hade hänt.
22 En man hade blivit botad efter att ha varit lam i fyrtio år.
De troende ber om frimodighet
23 Så snart de var fria sökte Petrus och Johannes upp de andra lärjungarna och berättade för dem vad rådet hade sagt.
24 Sedan förenade sig alla de troende i denna bön:Herre, du har skapat himlen och jorden och havet och allt som är i det.
25-26 Du talade för länge sedan genom vår förfader kung David, din tjänare, och sa genom den helige Ande: 'Varför rasar hedningarna mot Herren, och varför planerar de dåraktiga folken sina sammansvärjningar mot den allsmäktige Guden? Jordens kungar förenar sig för att kämpa mot honom, mot hans smorde Son!'
27 Det är vad som händer här i staden just nu. Kung Herodes och landshövdingen Pontius Pilatus och alla romarna, och hela Israels folk, alla har de förenat sig mot Jesus, din smorde Son, din helige tjänare.
28 De låter sig inte hejdas av något. Du har redan sagt att detta skulle ske.
29 Och nu, Herre, hör deras hotelser och hjälp oss som tror på dig att föra vittnesbördet vidare.
30 Visa din makt och låt helanden och under ske i din helige tjänare Jesu namn.
31 Efter denna bön skakade huset där de var samlade, och de fylldes alla av den helige Ande och predikade Guds ord med frimodighet.
16 Snart är jag borta och ni ser mig inte längre. Men det dröjer inte länge förrän ni får se mig igen.
Jesus uppmanar lärjungarna att be i hans namn
17-18 Vad talar han om? frågade lärjungarna. Han säger ju att snart är han borta och sedan att vi ska få se honom igen. Och vad menar han med 'att gå till Fadern?' Vi vet inte vad det betyder.
19 Jesus märkte att de ville fråga om något så han sa: Ni frågar er vad jag menar?
20 Världen kommer att glädja sig över vad som ska hända mig, och ni kommer att gråta. Men er gråt ska plötsligt vändas i underbar glädje när ni ser mig igen.
21 Det blir som när en kvinna föder barn. Så fort barnet är fött glömmer hon smärtan, och hon känner djup lycka över att en människa är född till världen.
22 Ni sörjer nu, men jag ska se er igen, och då kommer ni att bli glada, och ingen kan ta den glädjen från er.
23 Då behöver ni inte fråga mig om någonting. Ni kan gå direkt till Fadern, och han ska ge er vad ni ber om därför att ni använder mitt namn.
24 Ni har inte försökt det förut, men börja nu. Be i mitt namn så ska ni få, och er glädje ska bli fullkomlig.
25 Vad jag vill säga er har jag hitintills förklarat med exempel, men den tid ska komma när detta inte längre är nödvändigt, utan jag kan tala öppet till er, utan bilder och omskrivningar och låta er veta allt om Fadern.
26 Då kan ni be i mitt namn och vända er direkt till honom. Och jag behöver inte be Fadern besvara era önskemål,
27 för Fadern själv älskar er innerligt därför att ni älskar mig och tror att jag kom från Fadern.
28 Ja, jag kom från Fadern till världen och ska lämna världen för att återvända till Fadern.
29 Äntligen talar du i klartext, sa lärjungarna, och inte i gåtor.
30 Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver ha någon som lär dig någonting. Därför tror vi att du kommer från Gud.
31 Tror ni verkligen det? svarade Jesus.
32 Men den stund kommer, ja, den är faktiskt redan här, när ni ska skingras och återvända var och en till sitt och lämna mig ensam. Men inte ens då ska jag vara ensam för Fadern är med mig.
33 Jag har sagt er allt detta för att ni ska ha frid i era hjärtan och sinnen. Här på jorden kommer ni att möta många sorger och bedrövelser, men var vid gott mod för jag har segrat över världen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®