Book of Common Prayer
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Den gudlöse får ingen ro
1-2 Hör hit, mitt folk: Ni svär trohet mot Herren utan att mena ett ord av det, och ni skryter över att bo i den heliga staden och påstår att ni är beroende av Israels Gud.
3 Gång på gång talade jag om för er vad som skulle hända i framtiden. Mina ord var knappt mer än uttalade, när jag plötsligt gjorde precis som jag hade sagt.
4 Jag vet hur hårda och envisa ni är. Era nackar är hårda som järn, och era pannor är som gjorda av koppar.
5 Det var därför jag för så länge sedan talade om vad som skulle ske, så att ni inte skulle kunna säga: Min avgud gjorde det. Min husgud gav befallning om det!
6 Ni har hört mina förutsägelser och sett dem gå i uppfyllelse, men ni vägrar erkänna det. Nu ska jag låta er få reda på sådant som jag inte nämnt tidigare, hemligheter som ni aldrig hört.
7 Ni ska inte kunna säga: Det här har vi vetat hela tiden!
8 Ja, jag ska tala om något för er som är helt nytt. Jag vet så väl vilka förrädare ni är, upprorsmakare från barnaåren, helt opålitliga.
9 Men för min egen skull, och för att ära mitt namn, ska jag hålla tillbaka min vrede och inte utplåna er.
10 Jag renade er i prövningarnas ugn, men fann inget silver. Ni har inget gott i er.
11 Men för min egen skull, ja, just för min egen skull, ska jag rädda er undan min vrede och inte förgöra er, för att inte hedningarna ska säga att deras gudar har besegrat mig. De ska inte få någon ära från mig.
1-2 Från Paulus och alla de andra kristna här.Till församlingarna i Galatien.Jag har inte blivit utsänd som apostel av någon människa eller grupp av människor. Jag fick min kallelse från Jesus Kristus själv och från Gud, Fadern, som uppväckte honom från de döda.
3 Jag önskar er all frid och välsignelse från honom och från Herren Jesus Kristus.
4 Han dog för våra synder, enligt Guds, vår Fars, plan, och räddade oss från den onda värld vi lever i.
5 All ära tillhör Gud i tid och evighet. Amen.
Galaterna är lurade
6 Jag är förvånad över att ni så snart vänder er bort från Gud, som i sin kärlek och nåd har erbjudit er att dela det eviga liv som han ger genom Kristus. Ni följer redan en annan väg till himlen, en som i själva verket inte alls går dit.
7 För det finns ingen annan väg än den som vi har visat er. Ni håller på att bli lurade av några som förvränger sanningen om Kristus.
8 Jag önskar att Guds förbannelse skulle drabba var och en, mig själv inberäknad, som predikar någon annan väg till frälsning än den som vi har förkunnat för er. Ja, även om en ängel kommer från himlen och förkunnar ett annat budskap, så må han vara förbannad i evighet.
9 Ja, jag upprepar att om någon predikar något annat evangelium än det ni redan har tagit emot, så ska Guds förbannelse vila över honom.
10 Ni måste förstå att jag inte försöker ställa mig in hos er genom vackert tal och smicker. Nej, jag försöker att lyda Gud. Om jag bara ville hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna vara Kristi tjänare.
Paulus får en speciell uppgift
11 Kära vänner, jag försäkrar er att den väg till himlen som jag predikar om inte är byggd på människors idéer eller drömmar.
12 Mitt budskap kommer nämligen från ingen mindre än Jesus Kristus, som själv har talat om för mig vad jag ska säga. Ingen annan har undervisat mig.
13 Ni vet ju hur skoningslöst jag när jag levde enligt den judiska lagen förföljde de kristna och gjorde allt vad jag kunde för att utrota dem.
14 Jag var en av de mest fanatiska judar i min egen ålder som fanns i landet när det gällde den judiska tron. Jag försökte så långt det var möjligt att följa alla de gamla buden och föreskrifterna i min religion.
15 Men så hände något! Redan innan jag var född hade nämligen Gud utvalt mig att bli hans egendom, och i sin godhet och nåd gav han mig uppgiften
16 att gå till främmande folk och berätta den goda nyheten om Jesus, Guds Son.När detta hände gav jag mig inte genast iväg för att diskutera det med andra.
17 Jag reste inte till Jerusalem för att rådgöra med dem som blivit apostlar före mig. Nej, jag gav mig ut i Arabiens öknar och återvände så småningom direkt tillbaka till staden Damaskus.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
21 När Jesus hade farit över med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara omkring honom på stranden.
22 Då kom en man, som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan på platsen, och föll förtvivlad ner vid hans fötter
23 och bad honom bota hans lilla dotter.Hon håller på att dö, sa han. Jag ber dig, kom och lägg dina händer på henne så att hon blir frisk igen.
24 Jesus gick med honom följd av en väldig folkmassa som trängde på.
25 I folksamlingen fanns en kvinna, som i tolv år lidit av inre blödningar.
26 Hon hade plågats mycket under åren och behandlats av många läkare. Hon hade använt alla sina pengar för att bli frisk, men hade inte blivit bättre utan snarare sämre.
27 Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde försiktigt vid hans kläder.
28 Hon tänkte nämligen: Om jag bara kan röra vid hans kläder kommer jag att bli frisk.
29 Och så snart hon hade rört vid honom, stannade blödningen av och hon visste att hon var frisk.
30 Jesus kände genast att helande kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om och frågade: Vem rörde vid mina kläder?
31 Hans lärjungar sa till honom: Här tränger folk på från alla håll och så frågar du vem som rörde vid dig!
32 Men han såg sig omkring för att få veta vem det var som hade gjort det.
33 Kvinnan blev förskräckt, och när hon förstod vad som hänt henne kom hon darrande fram och föll ner vid hans fötter och talade om vad hon hade gjort.
34 Då sa Jesus till henne: Dotter, din tro har botat dig. Gå i frid. Du är fri från din sjukdom.
35 Medan han fortfarande talade med henne kom några med bud från Jairos hem att det var för sent - hans dotter hade dött, och det var ingen idé längre att Jesus kom.
36 Men Jesus som hörde vad de sa, sa till Jairos: Var inte rädd! Tro bara på mig.
37 Så bad Jesus folkskaran bli kvar på platsen och tillät inte någon att följa med honom till Jairos hem utom Petrus och Jakob och Johannes.
38 När de kom fram såg Jesus att det rådde stor förvirring i hemmet. Alla grät och klagade utan att kunna behärska sig.
39 Då gick han in till dem och sa: Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover bara!
40 Då hånskrattade de åt honom, men han bad dem alla att lämna huset. Sedan tog han med sig flickans mor och far och sina tre lärjungar och gick in i rummet där hon låg.
41-42 Han tog henne vid handen och sa till henne: Res dig upp, min lilla flicka! Och flickan som var tolv år gammal reste sig upp och började gå omkring i rummet. Hennes föräldrar blev utom sig av förvåning,
43 men Jesus förbjöd dem att berätta vad som hänt. Sedan sa han åt dem att ge henne något att äta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®