Book of Common Prayer
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
13 Herren säger: Eftersom detta folk säger att det är mitt men inte lyder mig, och eftersom deras gudsdyrkan bara är tomma ord,
14 ska jag hämnas på dessa skrymtare och låta deras visaste rådgivare stå där som dårar.
15 Ve över dem som försöker dölja sina planer för Gud och försöker hålla honom utanför det de tänker göra! Gud kan inte se oss, säger de för sig själva. Han vet inte vad som är på gång!
16 Men hur dum får man vara? Är inte krukmakaren större än den lerkruka han gjort? Inte ska väl det som är skapat säga till Skaparen: Du gjorde mig inte! Inte kan väl krukan säga till krukmakaren: Du kan ingenting!
17 Snart, och det kommer inte att dröja länge, ska Libanons skogar bli åkermark och åkermark bli skogar.
18 På den dagen ska de döva kunna höra ord som läses ur en bok, och i sitt mörker ska de blinda se mina planer.
19 De ödmjuka ska än en gång bli fyllda av glädje från Herren, och de fattiga ska fröjdas i den Helige i Israel.
20 Brottslingar ska försvinna, gycklarnas skara ska upplösas och alla de som varit med i sammansvärjningar ska dödas.
21 Den våldsamme som slagits för minsta orsak, den som legat på lur för att slå ner domaren som fällt honom, och de som svurit falskt i domstolen ska alla utrotas.
22 Därför säger Herren, han som befriade Abraham: Mitt folk ska inte längre darra av skräck och inte längre skämmas.
23 När de ser de barn jag ger dem, ska de glädjas i mitt namn och prisa den Helige i Israel och stå fyllda av vördnad för honom.
24 De som farit vilse ska tro sanningen, och de som klagat ska vara villiga att låta sig undervisas.
22 Det fanns inget tempel i staden, för överallt i den bad man till Herren Gud Allsmäktig och till Lammet.
23 Och staden behövde varken sol eller måne, för Guds och Lammets härlighet lyser över den.
24 I detta ljus ska folken på jorden leva, och världens härskare ska komma till staden med sina rikedomar.
25 Och eftersom det inte finns någon natt kommer portarna aldrig att stängas - de står alltid öppna.
26 Allt dyrbart och härligt som folken äger ska föras dit.
27 Och inget ont ska tillåtas att komma dit in, ingen som är omoralisk eller ohederlig, utan bara de vars namn är skrivna i Lammets bok.
Floden med livets vatten
22 Och han visade mig floden med livets vatten, klart som kristall, som kom från Guds och Lammets tron och
2 flöt fram i mitten av huvudgatan. På var sida floden växte livets träd, som bar tolv skördar frukt om året och ger skörd varje månad. Bladen användes som läkemedel av alla folk.
3 Det kommer inte att finnas någon ondska i staden, för Guds och Lammets tron ska stå där, och hans tjänare ska tillbe honom.
4 Och de ska se hans ansikte, och hans namn ska stå skrivet på deras pannor.
5 Det kommer inte att finnas någon natt där, och ingen behöver lampor eller solens ljus - för Herren Gud ska vara deras ljus, och de ska regera i evigheternas evigheter.
Maria besöker Elisabet
39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria upp till den stad i Judeens berg där Sakarias bodde för att hälsa på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsningsord sparkade barnet till i henne av glädje, och hon blev fylld av helig Ande.
42 Hon blev så glad att hon ropade högt till Maria: Gud har utvalt dig framför alla andra kvinnor, och ditt barn är förutbestämt för Guds särskilda välsignelse.
43 Vilken ära för mig att min Herres mor kommer på besök.
44 I samma ögonblick som du kom in och hälsade på mig och jag hörde din röst, gick det som en stöt av glädje genom barnet i mig!
45 Du trodde att Gud skulle göra vad han har sagt, och därför har han gett dig denna underbara välsignelse.
46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!
47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.
50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.
51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.
52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.
55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.
56 Maria stannade hos Elisabet i omkring tre månader och återvände sedan hem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®