Book of Common Prayer
Två sätt att leva.
1 Lyckliga är de som inte följer ogudaktiga människors råd eller är tillsammans med syndare som inte bryr sig om Gud.
2 De är i stället glada över att kunna göra det Gud vill. Dag och natt tänker de på hans lag och funderar över hur de bättre ska kunna följa den.
3 De är som träd som växer vid flodstranden. De bär god frukt och deras löv vissnar aldrig. De lyckas med allt de gör.
4 Men så är det inte för syndarna! De skingras som agnar för vinden.
5 De kan inte känna sig säkra på domens dag och ska inte få vara bland de rättfärdiga.
6 Herren vakar ständigt över alla gudfruktiga människors planer och vägar, men de gudlösa är på väg mot domen.
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
På flykt men ändå räddad
1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och
3 många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.
4 Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.
5 Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.
6 Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.
7 Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.
8 Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.
9 Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!
Gud beskyddar mig
1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!
3 Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?
4 Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.
5 Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!
6 Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.
7 Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!
8 Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.
9 När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.
Den som gräver en grop ...
1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!
3 Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,
5 om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.
6 Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.
7 Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.
8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.
10 Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.
11 Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.
12 Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.
13 Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,
14 och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.
15 Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.
16 De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.
17 Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!
18 Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.
10 Lyssna, ni Israels ledare, ni män av Sodom och Gomorra, som jag nu tänker kalla er! Lyssna till Herren! Hör vad han säger till er:
11 Jag är trött på alla era offer. Jag har fått nog av brännoffer, av bockar och av det feta från gödda djur. Jag har ingen glädje av blodet från tjurar, lamm och getter.
12-13 Vem vill ha era offer, när ni inte sörjer över era synder? De brännoffer ni ger mig stinker i näsan. Era heliga högtider vid nymåne och sabbat, era särskilda fastedagar, ja, era frommaste sammankomster är rena bedrägeriet! Jag vill inte ha något med detta att göra!
14 Jag hatar alltsammans och tål inte se det.
15 Från och med nu kommer jag inte längre att lyssna, när ni sträcker upp era händer mot himlen och ber till mig. Inte ens om era böner är många kommer jag att lyssna, för era händer är täckta med blod från oskyldiga offer.
16 Se till att ni blir rena! Låt mig slippa se vad ni har för er. Sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda, det som är rätt och rättvist. Uppmuntra de förtryckta, ställ upp för faderlösa och änkor!
18 Kom och låt oss göra upp med varandra! Det spelar ingen roll hur svåra fläckarna efter era synder är. Jag kan ta bort dem och göra er rena som nyfallen snö. Även om era synder är blodröda kan jag göra er vita som ull!
19 Om ni bara låter mig hjälpa er och gör som jag säger, ska ni få njuta av det bästa som landet kan ge er!
20 Men om ni fortsätter att vända er bort och vägrar att höra på mig, kommer era fiender att döda er. Jag, Herren, har talat.
1 Från Paulus, Silvanus och Timotheos.Till församlingen i Thessalonike och alla er som tillhör Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid från Gud önskar vi er.
Paulus berömmer församlingen i Thessalonike för deras tro
2 Vi tackar alltid Gud för er alla och ber alltid för er.
3 När vi ber till vår Gud och Far för er, kommer vi alltid ihåg er kärlek och hur den har visat sig i konkreta handlingar, och hur ivrigt ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska komma tillbaka.
4 Kära bröder, vi vet att Gud har valt ut er och att han älskar er,
5 för när vi kom till er med de goda nyheterna, avfärdade ni dem inte som meningslöst prat. Nej, ni lyssnade med stort intresse. Det som vi berättade grep er verkligen, för den helige Ande övertygade er om att det vi sagt var sant. Och ni vet att våra liv ytterligare bevisade sanningen i vårt budskap.
6 Därför kom ni att följa det exempel som vi och också Herren har visat er. Ni tog nämligen emot vårt budskap med glädje i den helige Ande, trots de förföljelser och bekymmer det vållade er.
7 Sedan blev ni själva ett föredöme för alla de andra kristna i Makedonien och Achaia.
8 Och nu har Herrens ord förts vidare av er till andra människor runt omkring, långt bortom Makedoniens och Achaias gränser. För vart vi än kommer, träffar vi människor som berättar om er tro på Gud. Själva behöver vi inte säga någonting.
9 Allesammans talar om hur ni välkomnade oss, och hur ni vände er bort från era avgudar och till Gud, så att den levande och sanne Guden nu är er ende Herre.
10 Och man berättar om hur ni ser fram emot att hans Son, Jesus, ska återvända från himlen, honom som Gud förde tillbaka till livet. Han är den ende som kan rädda oss från Guds fruktansvärda vrede över synden.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
20 En av de följande dagarna när Jesus undervisade och predikade de goda nyheterna i templet, kom plötsligt översteprästerna tillsammans med några andra religiösa ledare och rådsmedlemmar fram till honom.
2 De krävde att få veta vilken rätt han hade att driva ut affärsmännen ur templet.
3 Jag ska ställa en fråga till er innan jag svarar, sa han.
4 Vem sände Johannes till att döpa? Var det Gud, eller var det människor?
5 De diskuterade saken inbördes och sa till varandra: Om vi säger att det var Gud, så är vi fångade i en fälla, för då kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
6 Men om vi säger att det var människor kommer folket att överfalla oss, för de är övertygade om att han var en profet.
7 Därför svarade de: Det vet vi inte.
8 Då sa Jesus: I så fall tänker inte heller jag svara på er fråga.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®