Book of Common Prayer
97 Vad jag älskar ditt ord! Jag tänker på det hela dagen.
98 Det gör mig klokare än mina fiender.
99 Ja, när jag tänker på dina bud gör de mig visare än mina lärare.
100 De gör mig till och med visare än gamla människor med sin livserfarenhet.
101 Jag har inte lyssnat till orättfärdiga förslag, för jag vill fortsätta att vara lydig mot ditt ord.
102-103 Jag kan inte vända mig bort från vad du har lärt mig. Smaken av dina ord är sötare än honung.
104 Eftersom bara dina lagar kan ge mig vishet och förstånd, är det inte att undra på att jag avskyr all slags falskhet.
105 Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla.
106 Jag har lovat att göra allt det som du fastställt i ditt ord.
107 Jag är plågad till det yttersta, men låt mig behålla livet, som du har lovat!
108 Ta emot mitt tack som ett offer och tala om din vilja för mig!
109 Mitt liv hänger på en skör tråd, men trots det tänker jag inte sluta upp att följa dina lagar.
110 De ogudaktiga har satt ut sina fällor för mig längs vägen, men jag tänker inte gå några omvägar.
111 Dina lagar är en skatt, som jag kommer att vara glad över i all framtid.
112 Jag har bestämt mig för att följa dem tills jag dör.
113 Herre, jag avskyr dem som inte vet om de ska lyda dig eller inte. Men jag älskar din lag.
114 Du är den som beskyddar mig och försvarar mig, och dina löften är mitt enda hopp.
115 Försvinn, ni människor som vill göra mig illa! Försök inte hindra mig från att lyda Guds befallningar!
116 Herre, du har lovat att låta mig leva! Låt det aldrig få sägas att Gud svek mig!
117 För mig i säkerhet för mina fiender. Då kan jag fortsätta att följa dina lagar.
118 Men du förkastar alla som förkastar dina lagar. Och den som vill föra dig bakom ljuset bedrar sig bara själv.
119 De ogudaktiga är som slagg, som man kastar bort. Inte undra på att det bästa jag vet är att följa dina lagar!
120 Hela jag ryser av fruktan inför dig. Jag är rädd för dina domar.
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
19-20 Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt.Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: För Herren och för Gideon!
21 Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.
22 I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.
23 Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.
24 Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.
25 Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.
Gideon straffar dem som svikit
8 Men ledarna för Efraims stam var arga och besvikna på Gideon. Varför skickade du inte bud på oss, när du gav dig iväg för att strida mot midjaniterna? frågade de.
2-3 Gideon svarade: Gud lät er ta de midjanitiska generalerna Oreb och Seeb till fånga! Vad har jag gjort som kan jämföras med det? Det som ni gjorde i stridens slutskede är mycket mer betydelsefullt än vad vi gjorde i början!Med dessa ord lyckades Gideon få ledarna att lugna sig.
4 Gideon gick nu över Jordan med sina tre hundra män. Trots att alla var mycket trötta, förföljde de fortfarande fienden.
5 Han bad de styrande i Suckot om proviant för männen. Vi har blivit trötta av att förfölja Seba och Salmunna, midjaniternas kungar, förklarade han.
6 Ni har ju inte tagit dem till fånga än! svarade ledarna i Suckot. Om vi nu ger er mat och ni sedan misslyckas, kommer de tillbaka och dödar oss.
7 Då varnade Gideon dem: När Herren låtit oss få tag i dem, ska jag komma tillbaka och slita sönder er med törnen och tistlar från öknen.
8 Därefter drog han upp till Penuel och bad att få mat där, men han fick samma svar.
9 Han sa då: När jag återvänder i triumf ska jag riva ner detta torn.
10 Just då befann sig kung Seba och kung Salmunna i Karkor med de 15.000 man som återstod av armén. Detta var allt som fanns kvar av midjaniternas allierade arméer från östern. Över 120.000 man hade redan dödats.
11 Då gick Gideon runt dem på karavanvägen öster om Noba och Jogbena och överraskade den midjanitiska armén med ett anfall.
12 De båda kungarna flydde, men Gideon förföljde dem och tog dem till fånga och utplånade hela hären.
Petrus predikar i templet
12 Petrus såg sitt tillfälle och talade till folkskaran. Israelitiska män, sa han, vad är det för märkvärdigt med detta? Och varför ser ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet fått den här mannen att börja gå?
13 Det är ju Abrahams, Isaks och Jakobs och alla era förfäders Gud, som har ärat sin tjänare Jesus genom att göra detta. Jag talar om den Jesus, som ni förkastade inför Pilatus, trots Pilatus beslut att släppa honom fri.
14 Ni ville inte att han skulle släppas, denne helige, rättfärdige man. I stället krävde ni att en mördare skulle friges.
15 Och ni dödade livets Herre, men Gud förde honom tillbaka till livet. Johannes och jag är vittnen till detta faktum, för efter det att ni dödat honom såg vi honom livs levande!
16 Den här mannen har blivit botad genom Jesu namn, och ni vet hur lam han var förut. Det är tron på Jesu namn, den tro som Gud har gett oss, som har gjort att denne man nu är fullkomligt frisk.
17 Kära bröder! Jag förstår att vad ni gjorde med Jesus, det gjorde ni i okunnighet. Och detsamma kan sägas om era ledare.
18 Men Gud lät det profeterna sagt gå i uppfyllelse, nämligen att Messias måste genomgå detta lidande.
19 Ångra er och ändra er inställning till Gud och vänd om till honom. Då ska han rena er från era synder och
20 låta den tid komma då han vänder sig till er och sänder Jesus, er Messias, till er.
21-22 Han måste nämligen stanna kvar i himlen tills den tid kommer, när Gud ska låta allt som man förutsa för länge sen bli verklighet. Mose sa till exempel: 'Herren Gud ska låta en profet som liknar mig komma till er. Lyssna noga till allt han säger er.
23 Den som inte lyssnar på honom kommer att gå förlorad.'
24 Samuel och alla profeterna talade allesammans om vad som händer i dag.
25 Ni är dessa profeters barn. Guds löften till våra förfäder, att hela världen ska bli välsignad genom judarna, gäller också er. Det var det löfte som Gud gav åt Abraham.
26 Och så snart som Gud hade gjort sin tjänare levande igen, sände han honom först till er israeliter för att välsigna er när ni vänder om från era synder.
Johannes döparen utropar Jesus som Messias
29 Dagen därpå såg Johannes Jesus komma och då ropade han: Se, där kommer Guds lamm, som tar bort alla människors synd.
30 Han är den som jag talade om när jag sa: 'Snart kommer en man som fanns före mig. Han står långt över mig.'
31 Jag visste inte på förhand vem han var, men min uppgift är att döpa i vatten och göra honom känd för Israels folk.
32 Sedan beskrev Johannes hur han hade sett den helige Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över Jesus.
33 Jag visste inte att det var just han, sa Johannes igen, men då Gud sände mig för att döpa, sa han till mig: 'När du ser den helige Ande sänka sig ner och stanna kvar över någon, så vet du att han är den som döper i helig Ande.'
34 Jag såg det hända med denne man, och därför kan jag vittna om att han är Guds Son.
De första lärjungarna
35 Nästa dag stod Johannes tillsammans med två av sina lärjungar på samma ställe när Jesus kom gående förbi.
36 Johannes följde honom med blicken och sa sedan: Se, där är Guds lamm!
37 När de båda lärjungarna hörde det följde de efter Jesus.
38 Jesus vände sig då om och såg att de följde honom. Vad vill ni? frågade han dem.Herre, svarade de, var bor du?
39 Kom och se efter, sa han. Då gick de med honom till den plats där han bodde, och stannade hos honom från klockan fyra på eftermiddagen till kvällen.
40 En av dessa män var Andreas, Simon Petrus bror.
41 Det första Andreas gjorde var att gå ut och leta reda på sin bror Petrus. Då han fann honom sa han: Vi har funnit Messias! Messias betyder Kristus.
42 Och han tog Petrus med sig till Jesus.Jesus såg ett ögonblick på Petrus och sa: Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Petrus. Det betyder klippan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®