Book of Common Prayer

Herren är god mot sitt folk

106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.

² Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?

³ Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.

⁴ Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!

⁵ Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.

⁶ Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.

⁷ De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.

⁸ Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.

⁹ Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!

¹⁰ På så sätt räddade du dem från deras fiender.

¹¹ Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.

¹² Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.

¹³ Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,

¹⁴ utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.

¹⁵ Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.

¹⁶ De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.

¹⁷ Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.

¹⁸ Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.

^19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.

^21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.

²³ Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.

²⁴ Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.

²⁵ I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.

²⁶ Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,

²⁷ och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.

²⁸ Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.

²⁹ Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.

³⁰ Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.

³¹ För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.

³² Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.

³³ På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.

³⁴ De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.

³⁵ I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk

³⁶ och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.

^37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.

³⁹ Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.

⁴⁰ Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.

^41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.

⁴³ Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.

⁴⁴ Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.

⁴⁵ Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.

⁴⁶ Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.

⁴⁷ Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.

⁴⁸ Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!

22 Israels folk tågade sedan till Moabs slätter och slog läger öster om floden Jordan, mitt emot Jeriko.

^2-3 När kung Balak i Moab, Sippors son, fick veta hur många de var och vad de hade gjort mot amoreerna blev han och hans folk mycket uppskrämda

⁴ och rådgjorde omedelbart med ledarna i Midjan.Denna väldiga hop kommer att förtära oss som en oxe äter ängens gräs, utropade de.

Bileam får i uppdrag att förbanna Israel

^5-6 Kung Balak skickade då budbärare till Bileam, Beors son, som bodde i sitt fädernesland Petor, i närheten av floden Eufrat. Han vädjade till Bileam att komma och hjälpa dem.En väldig massa människor har kommit från Egypten. De tycks vara oräkneliga, och nu har de slagit läger mitt emot mig, förklarade han. Kom och förbanna dem åt mig, så att jag kan driva ut dem ur mitt land. Nu är de för starka för mig! Jag vet nämligen vilka oerhörda välsignelser som kommer över dem du välsignar, och att de som du förbannar går under.

⁷ Budbärarna tillhörde de främsta ledarna i Moab och Midjan. De kom till Bileam beredda att betala honom och förklarade noga vad det var Balak ville.

⁸ Stanna kvar här över natten, sa Bileam, så ska jag i morgon tala om för er vad det är Herren vill att jag ska säga.De gjorde som han föreslagit.

⁹ Den natten kom Gud till Bileam och frågade honom: Vad är det för män som du har hos dig?

¹⁰ De har kommit från kung Balak i Moab, svarade Bileam.

¹¹ Kungen säger att en väldig massa människor har kommit från Egypten och slagit läger vid hans gräns, och han vill att jag genast ska ge mig i väg och förbanna dem för att han sedan lättare ska kunna besegra dem.

¹² Gör inte det! sa Gud till honom. Du ska inte förbanna dem, för jag har välsignat dem!

¹³ Följande morgon sa Bileam till budbärarna: Gå hem igen. Herren tillåter mig inte att göra det ni bett mig om.

¹⁴ Kung Balaks sändebud återvände då utan honom och rapporterade att han vägrat att komma med.

¹⁵ Men Balak försökte igen, och denna gång sände han en större delegation med ännu mer framstående män än de som varit med i den första gruppen.

^16-17 De kom till Bileam med följande budskap:Kung Balak vädjar till dig att komma. Han lovar att du ska bli mycket ärad och få vad du än begär. Säg bara vad du vill ha! Du måste komma och förbanna detta folk åt oss.

¹⁸ Men Bileam svarade: Om han så gav mig sitt palats fyllt med silver och guld kunde jag ändå inte göra något mot Herrens befallning.

¹⁹ Men stanna kvar här i natt, så att jag kan få reda på om Herren vill tillägga något till vad han tidigare sagt.

²⁰ Den natten talade Herren till Bileam: Eftersom de har vädjat till dig kan du gå med dem, men se till att du inte säger något annat än det jag befaller.

Bileams åsna talar

²¹ På morgonen sadlade Bileam sin åsna och gav sig i väg tillsammans med männen.

¹² Låt inte längre synden härska över era dödliga kroppar, och ge inte efter för dess syndiga drifter.

¹³ Se till att ni inte blir ondskans redskap som används till synd, utan ge er själva helt åt Gud med hela er kropp, för ni har återvänt från döden, och ni vill vara redskap i Guds händer och användas för hans goda syften.

¹⁴ Synden behöver aldrig mer vara er herre. Nu är ni ju inte längre bundna vid en lag som gör er till slavar, utan ni är fria under Guds generösa godhet och nåd.

Fri att lyda

¹⁵ Betyder detta att vi kan hålla på och synda utan att oroa oss över det? Naturligtvis inte!

¹⁶ Förstår du inte att du kan välja din egen herre? Du kan välja synden och dö, eller också lydnaden och bli frikänd. Den som du ger dig åt blir din herre, och du blir hans slav.

¹⁷ Gud vare tack, att trots att ni en gång valde att vara syndens slavar nu med hela hjärtat lyder vad Gud har lärt er.

¹⁸ Nu är ni fria från er gamle herre, synden, och har blivit slavar åt er nye herre, rättfärdigheten.

¹⁹ Jag använder bilden av slavar och herrar, eftersom den är lätt att förstå. På samma sätt som ni brukade vara slavar under alla slags synder, måste ni nu låta er själva bli slavar under allt som är rätt och bli förvandlade.

²⁰ När ni var slavar under synden brydde ni er inte om vad som var gott eller inte.

²¹ Och vad blev resultatet? Ja, i alla fall inget som var gott, för nu skäms ni till och med att tänka på de saker som ni brukade göra, för alltsammans leder till död.

²² Men nu är ni fria från syndens makt och är Guds slavar, och hans godhet mot er förvandlar er och leder till evigt liv.

²³ Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Jesus rensar templet

¹² Sedan gick Jesus in i templet och drev ut köpmännen och välte omkull myntväxlarnas bord och stånden där man sålde duvor.

¹³ Skriften säger att mitt tempel ska vara en böneplats, förklarade han. Men ni har gjort det till ett tillhåll för tjuvar.

¹⁴ Nu kom både blinda och lama fram till honom i templet, och han botade dem.

¹⁵ Men när översteprästerna och de andra judiska ledarna såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: Gud välsigne Davids son, blev de upprörda och frågade honom: Hör du vad barnen ropar?

¹⁶ Ja, svarade Jesus. Läser ni inte Skriften? Där står det ju: 'Till och med små barn ska lovprisa honom!'

¹⁷ Sedan återvände han till Betania, och stannade där över natten.

Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst

¹⁸ När han på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig.

¹⁹ Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara löv. Då sa han till trädet: Du ska aldrig mer bära frukt! Och omedelbart vissnade fikonträdet.

²⁰ Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?

²¹ Då sa Jesus till dem: Om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra detta med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till Oljeberget: 'Flytta dig ut i havet' och det kommer att göra det.

²² Ni kan få vad som helst som ni ber om i er bön om ni tror.