Book of Common Prayer
En bön för kungen
1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!
3 Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.
4 Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.
5 Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.
6 Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!
7 Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.
8 Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.
9 Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!
10 Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!
Kungen som segrar
1-2 Herre, kungen är glad över din styrka! Han jublar högt över att du har låtit honom segra.
3 Du har gett honom vad han innerst inne ville, allt vad han bett dig om.
4 När du satte honom på tronen, gav du honom framgång och lycka. Du satte en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han bad om ett långt, innehållsrikt liv, och du har gett honom det han önskade. Hans livsdagar sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din seger har du gett honom ära och beröm. Du har gjort honom hög och mäktig. Du har skänkt honom evig lycka.
7 Du har gett honom glädjen att ständigt få vara i din närhet.
8 Eftersom kungen litar på Herren och är beroende av hans orubbliga kärlek ska han aldrig stappla eller falla.
9 Med din hand, Herre, ska du fånga dina fiender, ja, alla som hatar dig.
10-11 När du visar dig, kommer din förtärande eld att förgöra dem. Du ska utrota dessa människor
12 som gör uppror mot dig, Herre. De kommer inte att lyckas.
13 De ska vända sig om och fly, när de ser hur dina pilar riktas mot dem.
14 Ta emot vår lovsång, Herre, för all din härliga makt! Vi vill sjunga om dig och fira din stora seger.
Både kung och präst
110 Herren sa till min herre, kungen: Sätt dig på min högra sida och regera. Jag ska besegra dina fiender, och de ska böja sig inför dig.
2 Herren har gjort dig till kung och i Jerusalem står din tron. Därifrån ska din makt utgå och du ska regera över alla dina fiender.
3 När du ställer upp din här kommer ditt folk frivilligt till dig, klädda i heliga kläder. Som daggen om morgonen kommer de unga männen, fulla av ungdomlig kraft.
4 Herren har gett ett löfte och kommer inte att bryta det. Han har sagt att du ska vara präst för all framtid, precis som Melki-Sedek.
5 Gud står vid din sida. På sin vredes dag ska han slå ner många kungar.
6 Han ska döma folken och slagfälten ska vara fyllda av lik.
7 Men själv ska han bli styrkt och uppfriskad av att dricka ur vattenkällorna vid vägen och därigenom segra.
Räddad från döden
116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.
4 Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!
5 Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!
6 Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.
7 Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.
8 Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.
9 Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.
10-11 Jag fortsatte att tro på honom även när jag var modlös och sa: Nu vet jag varken ut eller in, och man kan inte lita på någon.
12 Men vad kan jag nu göra för Herren som tack för allt han gjort för mig?
13 Jo, vid offermåltiden ska jag lyfta upp min bägare med vin för han har räddat mig.
14 Inför allt Guds folk vill jag visa att jag håller vad jag lovat.
15 Herren beskyddar alla som älskar honom, för de är dyrbara i hans ögon och han vill inte deras död.
16 Herre, du har befriat mig från mina bojor, och jag tjänar dig precis som min mor gjorde.
17 Därför vill jag ge dig ett tackoffer, och jag ska med hög röst bekänna att du är min Herre.
18-19 Här i templets förgårdar i Jerusalem, inför allt ditt folk, ska jag infria allt jag lovade inför dig. Halleluja!
Lova Herren alla länder!
117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,
2 för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!
Vatten ur klippan
17 Nu lämnade folket på Guds befallning öknen Sin och vandrade i etapper till Refidim. Men när de kom fram dit, fanns det inte något vatten att dricka.
2 Då började folket bråka med Mose. Ge oss vatten! gnällde de.Sluta nu, sa Mose. Tänker ni sätta Guds tålamod på prov igen?
3 Men plågade av sin törst fortsatte de att klaga. Varför förde du oss ut ur Egypten, så att vi skulle behöva dö här med våra barn och vår boskap?
4 Då frågade Mose Herren: Vad ska jag göra? De är ju färdiga att stena mig.
5-6 Herren sa till Mose: Tag med dig de äldste i Israel och för ut folket till berget Horeb. Du ska ha din stav i handen. Jag ska möta dig där vid klippan. Slå på den med din stav, samma stav som du slog på Nilens vatten med. Då ska vatten komma fram, så att alla kan få dricka! Mose gjorde som han hade blivit tillsagd, och vatten strömmade ut ur klippan.
7 Mose kallade platsen Massa, som betyder frestelse. Ibland har den kallats Meriba, som betyder bråk, för det var där folket bråkade med Gud och frestade honom genom att säga: Tänker Herren ta hand om oss eller inte?
8 Vid Refidim kom amalekiterna emot dem.
9 Mose beordrade då Josua att kalla samman en grupp män till strid.Mose sa till honom: I morgon kommer jag att stå på bergets topp med Guds stav i min hand.
10 Josua och hans män gick alltså ut för att besegra amalekiterna. Under tiden gick Mose, Aron och Hur upp på berget.
11 Så länge Mose orkade hålla upp staven i sina händer hade Israel övertaget, men när han lät händerna sjunka ryckte amalekiterna fram.
12 Till slut blev Mose så trött i armarna att han inte orkade hålla staven längre. Då rullade Aron och Hur fram en sten som han kunde sitta på, och sedan stod de på var sin sida om honom och höll upp hans armar ända till solnedgången.
13 Resultatet blev att Josua och hans män besegrade amalekiterna!
14 Herren sa till Mose: Skriv ner det här i en bok, så att man alltid kan minnas det, och övertyga Josua om att jag ska utplåna varje spår av Amalek.
15-16 Och Mose byggde ett altare där och kallade det: Herren är mitt segerbanér.Låt oss höja Herrens banér! sa Mose. Herren ska strida mot Amalek, från generation till generation.
Visa kärlek även under lidande
7 Tidens ände är snart inne. Be därför med allvar och eftertanke.
8 Och viktigast av allt: fortsätt att visa varandra kärlek, för kärleken täcker över många av era fel.
9 Visa gästfrihet och klaga inte över det extra arbete som det medför.
10 Gud har gett var och en av er speciella gåvor. Se till att ni använder dem till att hjälpa varandra och till att förmedla Guds nåd och välsignelse till andra människor i alla dess former.
11 Är du kallad till att predika? Tala då Guds ord till andra. Är du kallad att hjälpa andra? Gör det med all den kraft och energi som Gud ger, så att Gud blir förhärligad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och makten i evigheternas evighet. Amen.
12 Kära vänner, bli inte förvirrade eller förvånade när ni möter de svåra prövningar som ligger framför er, för det är inte något ovanligt som händer er.
13 Var i stället glada, för dessa prövningar ska göra er till Kristi medbröder i hans lidande. Då ska ni efteråt med glädje få dela hans härlighet den dag då han kommer igen.
14 Förlora inte er glädje när man förbannar och förolämpar er för att ni är kristna, för när det händer kommer Guds Ande att fylla er med sin härlighet.
15 Låt mig inte få höra att någon av er är i svårigheter på grund av mord, stöld, bråk eller för att ha snokat i andra människors angelägenheter.
16 Men det är ingen skam att lida för att man är en kristen. Prisa Gud för förmånen att få tillhöra Kristi familj och bära hans namn.
17 Nu är det dags för domen, och den måste börja bland Guds egna barn. Om till och med vi som är kristna måste dömas, vilket fruktansvärt öde väntar då inte dem som aldrig har trott på Herren!
18 Om de rättfärdiga med knapp nöd blir frälsta, hur ska det då gå för de gudlösa?
19 Om ni därför lider enligt Guds vilja, bör ni fortsätta att göra det som är rätt och lita på den Gud som skapade er, för han kommer aldrig att överge er.
16 Snart är jag borta och ni ser mig inte längre. Men det dröjer inte länge förrän ni får se mig igen.
Jesus uppmanar lärjungarna att be i hans namn
17-18 Vad talar han om? frågade lärjungarna. Han säger ju att snart är han borta och sedan att vi ska få se honom igen. Och vad menar han med 'att gå till Fadern?' Vi vet inte vad det betyder.
19 Jesus märkte att de ville fråga om något så han sa: Ni frågar er vad jag menar?
20 Världen kommer att glädja sig över vad som ska hända mig, och ni kommer att gråta. Men er gråt ska plötsligt vändas i underbar glädje när ni ser mig igen.
21 Det blir som när en kvinna föder barn. Så fort barnet är fött glömmer hon smärtan, och hon känner djup lycka över att en människa är född till världen.
22 Ni sörjer nu, men jag ska se er igen, och då kommer ni att bli glada, och ingen kan ta den glädjen från er.
23 Då behöver ni inte fråga mig om någonting. Ni kan gå direkt till Fadern, och han ska ge er vad ni ber om därför att ni använder mitt namn.
24 Ni har inte försökt det förut, men börja nu. Be i mitt namn så ska ni få, och er glädje ska bli fullkomlig.
25 Vad jag vill säga er har jag hitintills förklarat med exempel, men den tid ska komma när detta inte längre är nödvändigt, utan jag kan tala öppet till er, utan bilder och omskrivningar och låta er veta allt om Fadern.
26 Då kan ni be i mitt namn och vända er direkt till honom. Och jag behöver inte be Fadern besvara era önskemål,
27 för Fadern själv älskar er innerligt därför att ni älskar mig och tror att jag kom från Fadern.
28 Ja, jag kom från Fadern till världen och ska lämna världen för att återvända till Fadern.
29 Äntligen talar du i klartext, sa lärjungarna, och inte i gåtor.
30 Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver ha någon som lär dig någonting. Därför tror vi att du kommer från Gud.
31 Tror ni verkligen det? svarade Jesus.
32 Men den stund kommer, ja, den är faktiskt redan här, när ni ska skingras och återvända var och en till sitt och lämna mig ensam. Men inte ens då ska jag vara ensam för Fadern är med mig.
33 Jag har sagt er allt detta för att ni ska ha frid i era hjärtan och sinnen. Här på jorden kommer ni att möta många sorger och bedrövelser, men var vid gott mod för jag har segrat över världen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®