Book of Common Prayer
Omgiven av lögnare
120 I mina svårigheter ropade jag till Gud om hjälp, och han hjälpte mig!
2 Herre, befria mig från alla lögnare och bedragare!
3 Ni lögnare, hur tror ni att ni ska kunna undgå Guds straff?
4 Nej, han ska straffa er med skarpa pilar och bränna er med glödande kol.
5-6 Att bo bland er är värre än att bo bland Meseks och Kedars folk. Alltför länge har jag bott bland folk som hatar fred.
7 Jag, däremot älskar freden, men så fort jag talar om den börjar ni strida.
Herren beskyddar oss
121 Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?
2 Min hjälp kommer ifrån Herren, som har skapat himmel och jord.
3-4 Han kommer aldrig att tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.
5 Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig.
6 Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.
7 Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.
8 Han vakar över dig när du kommer och när du går. Ja, han ska bevara dig för evigt.
Fred för Jerusalem
122 Jag blev glad när man sa till mig: Kom, så går vi till Herrens tempel.
2 Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.
3 Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.
4 Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.
5 Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.
8 Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.
9 Må det också bli fred för Herrens tempels skull!
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
Vi är fria!
124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,
2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.
4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.
6 Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!
8 Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 De som litar på Herren står fasta som berget Sion och kan aldrig rubbas.
2 Liksom bergen omger och skyddar Jerusalem, så omsluter och beskyddar Herren sitt folk.
3 Ogudaktiga härskare ska inte längre regera över vårt land, det land som Gud gav till våra förfäder. Då kunde det gå så illa att de lockade de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda, mot alla som är uppriktiga och ärliga.
5 Men de som viker av från den rätta vägen ska du förgöra tillsammans med alla andra förbrytare. Låt Israel få leva i stillhet och fred!
Herren befriade oss
126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!
3 Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.
4 Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!
5 De som sår med tårar ska få skörda med glädje.
6 Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.
Herren välsignar alla
127 Om inte Herren bygger huset, är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta. Om inte Herren skyddar staden, står vaktposten förgäves på sin plats!
2 Det är meningslöst att släpa och slita från tidiga morgonen till sena kvällen, för Gud ger dem som älskar honom vad de behöver, också när de sover.
3 Också barn är en gåva från Gud. Med dem belönar han alla som älskar honom.
4 En ung mans söner är som skarpa pilar i händerna på en krigare.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med sådana pilar. När fienderna anklagar honom och drar honom inför rätta står hans söner upp för honom.
Landet ska läggas öde
21 Under det tolfte året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en av dem som flytt från Jerusalem och berättade följande för mig: Staden har fallit.
22 Men Herrens hand hade kommit över mig kvällen innan, och han hade botat mig så att jag på nytt kunde tala när mannen kom med nyheterna.
23 Sedan kom detta budskap till mig:
24 Du människa, de utspridda rester av Juda som bor i ruinstäderna säger nu: 'Abraham var en ensam man, och ändå fick han hela landet! Vi är många, så vi borde kunna få det tillbaka!'
25 Men Herren Gud säger: Ni har ingen styrka, för ni gör det som är ont. Ni äter kött med blodet i. Ni tillber avgudar och ni dödar. Tror ni att jag tänker låta er få landet?
26 Mördare! Avgudadyrkare! Äktenskapsbrytare! Skulle ni få landet för er själva?
27 Säg så här till dem: Herren Gud säger: Så sant jag lever ska de som bor bland ruinerna stupa i strid. De som bor ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i befästningar och grottor ska dö av pest.
28 Jag ska låta landet bli ödelagt, och det ska bli slut på Israels högfärd och makt. Israels bergsbyar ska bli så öde och övergivna att ingen ska vilja vandra genom dem.
29 När jag har ödelagt landet på grund av folkets synd, ska de förstå att jag är Herren.
30 Du människa, dina landsmän viskar bakom din rygg. De pratar om dig i husen och viskar om dig vid dörrarna och säger: 'Kom, nu ska vi ha roligt! Vi går och hör efter vad Herren har att säga till oss!'
31 De kommer som om de vore uppriktiga och menade allvar, och de sitter framför dig för att lyssna, men de har ingen tanke på att göra vad jag säger till dem. De talar så vackert om att älska Herren, men i sina hjärtan är det pengar de älskar.
32 Du har blivit som en som roar med sång och spel, en underhållare att lyssna till utan att fästa avseende till innehållet i hans budskap.
33 Men när alla dessa fruktansvärda saker händer dem - och de kommer att hända - då ska de förstå att en profet har varit bland dem.
2 Mina kära barn, jag berättar detta för er för att ni ska hålla er borta från synden. Men om ni syndar, finns det någon som ber för er inför Fadern. Hans namn är Jesus Kristus, den ende som är alltigenom god och som helt gör Guds vilja.
2 Det var han som tog straffet för våra synder på sig och förde oss in i gemenskap med Gud. Genom honom får vi förlåtelse för våra synder, och inte bara vi, utan hela världen.
3 Hur kan vi vara säkra på att vi tillhör honom? Jo, genom att hålla hans bud. Försöker vi då verkligen göra vad han vill att vi ska göra?
4 Någon kanske säger: Jag är kristen. Jag är på väg till himlen. Jag tillhör Jesus. Men om han inte gör vad Jesus har sagt att han ska göra, är han en lögnare.
5 Den däremot som lyder hans ord lever ett liv genomlyst av Guds kärlek. Så kan ni alltså veta om ni är kristna eller inte.
6 Den som säger att han är kristen måste leva som Kristus gjorde.
7 Kära bröder, det är inte något nytt bud jag skriver till er om. Det är ett gammalt bud, som ni alltid har haft, ända från början. Ni har hört det förut.
8 Ändå är det nytt, för genom Jesus och hans exempel blev det verklighet och så är det också i era liv. När vi älskar varandra försvinner mörkret i våra liv, och det nya ljuset från livet i Jesus Kristus har börjat lysa.
9 Den som säger att han vandrar i det ljuset men hatar sin kristne bror, han är fortfarande kvar i mörkret.
10 Men den som älskar sin kristne bror vandrar i ljuset och kan se hur han går och behöver inte snubbla i mörkret och falla i synd.
11 Den som hatar sin kristne bror vandrar däremot omkring i andligt mörker och vet inte vart han går, för mörkret har förblindat honom så att han inte kan se vägen.
Jesus uppmanar lärjungarna att be om arbetare
35 Jesus vandrade omkring och besökte alla städer och samhällen i området. Han undervisade i de judiska synagogorna och spred de goda nyheterna om riket. Och överallt dit han kom botade han människor från alla slags sjukdomar.
36 När han såg alla dem som följde efter honom, kände han medlidande med dem. De visste inte vad de skulle göra eller vart de skulle vända sig för att få hjälp. De var som får utan herde.
37 Skörden är stor men arbetarna är så få, sa han till lärjungarna.
38 Be därför den som har ansvaret för skördearbetet att han skickar ut fler arbetare på åkrarna.
Jesus sänder ut de tolv
10 Vid den tiden kallade Jesus till sig sina tolv lärjungar och gav dem fullmakt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar.
2 Här följer namnen på dessa tolv: Simon (som senare kom att kallas Petrus), Andreas (Petrus bror), Jakob och Johannes (söner till Sebedaios),
3 Filippos, Bartolomaios, Tomas, Matteus (skatteindrivaren), Jakob (Alfaios son), Taddaios,
4 Simon (en medlem av seloternas revolutionära parti) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®