Book of Common Prayer
Bön om hjälp mot lögnare
120 En pilgrimssång[a].
Jag ropar till Herren i min nöd,
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från falska tungor!
3 [b]Vad ska han ge dig,
och vad mer ska du få,
du falska tunga?
4 [c]Krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol[d].
5 Ve mig som bor i Mesheks land,
som lever bland Kedars hyddor![e]
6 Länge nog har min själ bott
bland dem som hatar frid.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord
är de redo till strid.
Hjälpen kommer från Herren
121 [f]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 [h]Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 [i]Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 [j]Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.
7 [k]Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.
8 [l]Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [m]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [o]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [p]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Med blicken på Guds nåd
123 En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till dig,
du som tronar i himlen.
2 Som tjänarnas ögon
ser till sin herres hand,
som tjänarinnans ögon
ser till sin husfrus hand,
så ser våra ögon
till Herren vår Gud
till dess han förbarmar sig
över oss.
3 [q]Förbarma dig, Herre,
förbarma dig över oss,
för vi har fått nog av allt förakt.
4 [r]Vår själ har fått nog
av de säkras hån
och de stoltas förakt.
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [s]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [t]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [u]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 [v]En pilgrimssång.
De som förtröstar på Herren
är som Sions berg.
Det rubbas inte,
det står fast för evigt.
2 [w]Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 [x]Ondskans spira[y] ska inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga
inte ska sträcka sina händer
efter orätt.
4 Herre, gör gott mot de goda,
mot dem som har ärliga hjärtan!
5 [z]Men dem som viker av
på krokiga vägar
ska Herren föra bort
tillsammans med förbrytare.
Frid över Israel!
Från tårar till jubel
126 [aa]En pilgrimssång.
När Herren lät Sions fångar
komma åter,[ab]
då var det som om vi drömde.
2 [ac]Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel,
då sade man bland folken:
"Herren har gjort stora ting
med dem!"
3 Ja, Herren har gjort stora ting
med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
som strömmarna i Negev[ad]!
5 [ae]De som sår med tårar
ska skörda med jubel.
6 [af]Gråtande går de
och bär sitt utsäde,
jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Allt beror på Herrens välsignelse
127 [ag]En pilgrimssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves.
2 [ah]Förgäves går ni tidigt upp
och sent till vila,
ni som äter mödans bröd.
Detsamma ger han sina vänner
när de sover.[ai]
3 [aj]Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt är en lön.
4 Som pilar i hjältens hand
är barn man får vid unga år.
5 Lycklig är den man
vars koger är fyllt med dem.
De behöver inte skämmas
när de går till rätta med fiender
i porten.
Jerusalems fall på grund av trolöshet
21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden,[a] kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: ”Staden har fallit.” 22 (A) På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.
23 Herrens ord kom till mig: 24 ”Människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet! 25 (B) Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet? 26 (C) Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?
27 (D) Så ska du säga till dem: Så säger Herren Gud: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna ska falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet ska jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor ska dö genom pest. 28 Jag ska göra landet öde och tomt och dess stolta makt ska upphöra. Israels berg ska läggas öde, så att ingen går fram där. 29 Då ska de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla avskyvärda ting de har gjort.
30 Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör vad det är för ett ord som kommer från Herren. 31 (E) De kommer till dig som de brukade och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar kärleksord[b] med munnen, men deras hjärtan strävar efter oärlig vinst. 32 Och se, du är för dem som en som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem. 33 (F) Men när det kommer – och se, det kommer – då ska de inse att en profet har varit ibland dem.”
2 (A) Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan[a] inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige[b]. 2 (B) Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
3 (C) Vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud. 4 (D) Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 (E) Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 (F) Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.
7 (G) Mina älskade, det jag skriver till er är inte ett nytt bud, utan ett gammalt bud som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har hört. 8 (H) Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Det förverkligas i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser. 9 (I) Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är fortfarande kvar i mörkret. 10 (J) Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom[c] som leder till fall. 11 (K) Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.
Som får utan herde
35 (A) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 (B) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. 38 (C) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."
Jesus sänder ut de tolv
10 (D) Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2 Detta är namnen på de tolv apostlarna[a]: först Simon som kallas Petrus[b] och hans bror Andreas[c], sedan Jakob, Sebedeus son[d], och hans bror Johannes[e], 3 Filippus[f] och Bartolomeus[g], Tomas[h] och tullindrivaren Matteus[i], Jakob, Alfeus son[j], och Taddeus[k], 4 Simon seloten[l] och Judas Iskariot[m], han som skulle förråda honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation