Book of Common Prayer

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁷ I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.

⁸ Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.

⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.

¹⁰ Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.

¹¹ Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.

¹² Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.

¹³ Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.

¹⁴ Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!

¹⁵ Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.

¹⁶ Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.

¹⁷ Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.

¹⁸ Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.

¹⁹ De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.

²⁰ Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.

Den gode herden

^1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.

³ Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.

⁴ Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.

⁵ Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!

⁶ Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

² När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

³ Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

⁴ Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

⁵ När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

⁶ utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

⁷ Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

⁸ Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

⁹ Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

¹⁰ Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

¹¹ Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

¹² Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

¹³ Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

¹⁴ Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

¹³ En dag under skördetiden, när David bodde i Adullams grotta och filisteerna var vid Refaimsdalen, fick han besök av tre män som alla var bland de trettio förnämsta av Davids män.

¹⁴ David var just då inne i befästningen, och filisteerna i Betlehem.

¹⁵ David råkade säga: Jag längtar så efter det goda vattnet från brunnen vid stadsporten!

¹⁶ Då bröt sig de tre männen genom filisteernas linjer, hämtade upp vatten ur brunnen och tog det med till David. Men han vägrade att dricka det. I stället hällde han ut det inför Herren.

¹⁷ Nej, min Gud, utropade han. Jag kan inte dricka det! Dessa tre män har riskerat sina liv, och detta kunde ha varit deras blod! Sådana var Davids hjältar!

Se upp för falska ledare

^1-2 Från er äldste, Johannes, till den församling som är bland Guds utvalda, och till alla er, mina kära älskade barn i församlingen. Alla vi som känner sanningen älskar er. Den knyter oss samman med eviga band.

³ Gud, Fadern, och hans Son Jesus Kristus, ska välsigna oss med stor nåd och frid och med sanning och kärlek.

⁴ Jag är så glad över att jag har träffat några av er och förstått att ni lever som man bör och följer sanningen och lyder Guds bud.

⁵ Och nu, kära vänner, vill jag allvarligt påminna er om det bud som Gud gav oss redan från början, och som ni väl känner till. Låt oss inte glömma bort att älska varandra.

⁶ Om vi älskar Gud, kommer vi att göra allt vad han ber oss om. Och han har från början sagt till oss att älska varandra.

⁷ Se upp för falska ledare. Det finns många av dem, och de tror inte att Jesus Kristus kom till jorden som en mänsklig varelse, med en kropp som vår. Sådana människor är emot sanningen och emot Kristus.

⁸ Se till att ni inte blir lika dem och förlorar den lön som ni och jag har arbetat så hårt för att få. Se till att ni får er fulla belöning från Herren.

⁹ Om ni kommer bort från Kristi undervisning, förlorar ni nämligen gemenskapen med Gud, men om ni är trogna Kristi lära, så har ni gemenskap med både Fadern och Sonen.

¹⁰ Om någon kommer för att undervisa er och inte tror på det som Kristus lärde, bjud honom då inte ens in i era hem. Uppmuntra honom inte på något sätt.

¹¹ Om ni gör det blir ni delaktiga i hans ondska.

Slutord

¹² Jag skulle egentligen vilja säga mycket mer, men jag vill inte göra det i detta brev, för jag hoppas att snart kunna hälsa på er. Då kan vi tala vidare och glädjas över att vi får vara tillsammans.

¹³ Er systerförsamling och alla Guds barn här sänder tillsammans med mig sina hälsningar.Johannes

Jesus förvandlar vatten till vin

2 Två dagar senare var Jesu mor Maria gäst vid ett bröllop i staden Kana i Galileen,

² och Jesus och hans lärjungar var också inbjudna.

³ Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut. Maria gick då till Jesus och berättade det för honom.

⁴ Varför kommer du och säger det till mig, svarade han. Än har inte tiden kommit då jag ska träda fram offentligt.

⁵ Trots det sa hans mor till tjänarna: Gör precis som han säger.

⁶ I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring hundra liter var.

^7-8 Jesus bad tjänarna att fylla dem med vatten. När detta var gjort sa han: Häll upp lite och ge det till hovmästaren.

⁹ Hovmästaren smakade på vattnet som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det - kallade han på brudgummen.

¹⁰ Det här är ett utsökt vin, sa han. Du gör minsann inte som alla andra. I vanliga fall serverar ju värden det bästa vinet först, och när alla så småningom är belåtna tar man fram det sämre. Men du har sparat det bästa till sist.

¹¹ Med detta under i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och det gjorde att hans lärjungar trodde att han verkligen var Messias.