Book of Common Prayer
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Guds tempel och Davids kungahus
1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:
3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.
6 Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.
7 Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.
8 Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.
9 Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.
10 Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,
11 för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!
12 Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!
13 Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.
14 Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.
15 Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.
16 Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.
17 Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.
18 Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.
När bröder bor tillsammans
133 Vad underbart och skönt det är när bröder kan bo tillsammans i harmoni.
2 Det är lika välgörande som doften av den dyrbara olja, som hälldes i håret på prästen Aron och som sedan rann ner i hans skägg, ända till kraglinningen.
3 Denna gemenskap är lika uppfriskande som daggen på berget Hermon eller på Sions sluttningar. Ja, Guds välsignelse vilar över bröder som lever tillsammans i frid. Han ger dem ett liv utan slut.
En lovsång om natten
134 Kom och sjung lovsång till Herren, ni som tjänar honom i templet varje natt.
2 Lyft upp era händer i bön och prisa Herren i hans tempel.
3 Herren, som skapade himmel och jord, välsignar dig från berget Sion.
Herren är större än andra gudar
1-2 Halleluja! Prisa Herren, ja, låt hans folk prisa honom då de står på templets förgårdar.
3 Ja, prisa Herren, för han är god! Sjung om hans underbara namn,
4 för Herren har utvalt Jakobs efterlevande och gjort hela Israel till sin personliga egendom.
5 Jag vet hur stor Herren är, ja, han är mycket större än någon annan gud.
6 Han gör vad han vill både i himlen och på jorden och i de djupa haven.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten, han sänder blixt och regn och han sänder ut stormvindarna från sina väldiga förråd.
8 I Egypten dödade han det äldsta barnet i varje familj och allt förstfött bland djuren.
9 Han utförde väldiga under och tecken inför Farao och hans folk.
10 Han besegrade många folk och utrotade mäktiga kungar,
11 Sihon, amoreernas kung, Og, Basans kung och Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder som en gåva till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet. Generation efter generation kommer att minnas dig.
14 Du kommer att se till att inget ont sker ditt folk och du förbarmar dig över alla som tillhör dig.
15 Andra folks gudar är bara föremål av guld och silver, som människor gjort med sina händer.
16 De har munnar som inte kan tala, och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra, och de kan inte ens andas.
18 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
19 Israel, prisa Herren! Ni Arons överstepräster, prisa hans namn!
20 Ni präster av Levis stam, prisa Herren! Prisa hans namn, alla ni som fruktar honom och litar på honom.
21 Prisa Herren på berget Sion, för där i Jerusalem står hans tempel. Prisa Herren! Halleluja!
Domen ska gå också över Jerusalem
3 Ve det orena och syndfulla Jerusalem, den grymma och ondskefulla staden!
2 I sin stolthet vill hon inte ens lyssna till Herrens röst. Ingen kan säga något till henne, för hon vägrar att ta emot rättelse. Hon litar inte på Herren, hon söker inte Gud.
3 Hennes ledare är som rytande lejon som jagar efter byte och försöker roffa åt sig allt de kan. Hennes domare är som hungriga vargar. De jagar i skymningen, och i gryningen finns inte ett spår kvar av det byte de fällt under natten.
4 Hennes profeter är lögnare som söker sitt eget, hennes präster orenar templet med sin olydnad mot Guds lagar.
5 Men Herren är där inne i staden, och han gör inget orätt. För var dag blir hans rättvisa mer uppenbar, men ingen frågar efter den. De ogudaktiga har ingen skam i kroppen.
6 Jag har utrotat många folk och rivit ner deras fästen. Jag har lämnat deras gator övergivna och deras städer ödelagda utan en enda överlevande som kan berätta vad som hänt.
7 Jag tänkte: 'Nu ska de väl lyssna till mig och ta vara på mina varningar så att jag inte behöver slå dem på nytt'. Men nej! Hur mycket jag än straffade dem, fortsatte de på sina ogudaktiga vägar.
8 Men Herren säger: Ha tålamod! Snart kommer den dag då jag ska stå upp och anklaga dessa ogudaktiga folk. För jag har beslutat mig för att samla alla kungariken på jorden och tömma min vrede över dem. Hela jorden ska förgöras i min heliga vredes eld.
En dag av hopp ska komma
9 Vid den tiden ska jag ge folken ett rent språk, så att alla kan tillbe Herren tillsammans och tjäna honom sida vid sida.
10 De som bor långt bortom floderna i Etiopien ska komma med sina offer och be mig att bli deras Gud igen.
11 Då ska ni inte längre behöva skämmas, och ni ska inte längre göra uppror mot mig, för jag ska utrota alla stolta och högmodiga människor bland er. Det ska inte finnas någon stolthet eller något högmod på mitt heliga berg.
12 De som blir kvar är de ödmjuka som litar på Herrens namn.
13 Den kvarleva som återstår av Israel kommer inte att synda, ljuga och bedra. De ska leva i frid och ro, lägga sig till vila i trygghet och ingen ska kunna skrämma dem.
Var goda föredömen
11 Kära vänner, ni är bara gäster här. Eftersom ert verkliga hem är i himlen, uppmanar jag er att hålla er borta från denna världens ondska och själviskhet som påverkar och skadar er.
12 Tänk på hur ni uppträder bland dem som inte tror, för även om de är misstänksamma mot er och angriper er nu, kommer de till slut att prisa Gud för era goda gärningar, när Kristus återvänder.
13-14 Underordna er alla lagar och rättsregler, för Herrens skull, och lyd regering och myndigheter. Gud har ju utsett deras företrädare till att straffa alla som handlar orätt och till att hedra dem som handlar rätt.
15 Det är Guds vilja att ert föredömliga sätt att leva ska tysta ner dem som dåraktigt fördömer det glada budskapet om Kristus, utan att känna till vad det kan göra för dem, eftersom de aldrig har känt dess kraft.
16 Ni är fria från lagen, men det innebär inte att ni är fria att göra det som är orätt. Utnyttja i stället er frihet så att ni alltid gör Guds vilja.
17 Visa respekt för alla. Älska de kristna överallt. Frukta Gud, och visa respekt för regering och myndigheter.
18 Ni som är slavar måste respektera era ägare och göra vad de säger till er - inte bara om de är vänliga och goda utan också om de är hårda och orättvisa.
19 Om ni ärligt försöker göra Guds vilja när ni lider orättvist står ni under hans särskilda omsorg.
20 Naturligtvis har ni inget beröm att vänta om ni visar tålamod när ni straffas för era egna felsteg. Men om ni handlar rätt och får lida för det, och visar tålamod under lidandet, då behagar ni Gud.
21 Sådant lidande är en del av den uppgift som Gud har gett er. Kristus, som led för er, är ert föredöme. Följ i hans fotspår.
22 Han syndade aldrig, och aldrig kom ett oöverlagt ord över hans läppar.
23 När han led, hotade han inte med att ge igen. Han lämnade saken åt honom som alltid dömer rättvist.
24 Han bar själv bördan av våra synder i sin egen kropp när han dog på korset, för att vi skulle bli befriade och i fortsättningen kunna leva rättfärdigt. Hans sår har läkt våra!
25 Ni gick bort från Gud, precis som får som går vilse, men nu har ni återvänt till er herde och beskyddare, som ser till att ni är trygga och skyddade från alla angrepp.
Liknelsen om den generöse arbetsgivaren
20 Här följer en annan berättelse som också är en bild av himmelriket: En man, som hade en stor egendom, gick tidigt en morgon ut för att anställa arbetare till sina skördefält.
2 De kom överens om dagspenningen och männen gick sedan ut till arbetet.
3 Några timmar senare gick mannen ut igen och fick då se några andra män stå arbetslösa på torget.
4 Han skickade iväg också dem till fälten och lovade att han vid dagens slut skulle betala dem vad som var rimligt.
5 Vid middagstid och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem på kvällen var han i staden igen och såg då ytterligare några män som stod där sysslolösa. Han frågade dem: 'Varför har ni inte arbetat på hela dagen?'
7 'Därför att ingen har anställt oss
8 När kvällen kom bad mannen sin kamrer att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, och då börja med dem som kom sist.
9 När de män som börjat arbeta klockan fem tog emot sin betalning, fick var och en en hel dagslön.
10 När därför männen som anställts först kom för att få sin lön, trodde de att de skulle få mycket mer. Men de fick också samma belopp.
11-12 Då började de protestera: 'De här karlarna har bara hållit på en timme och ändå betalar du dem lika mycket som oss. Och vi som arbetat hela dagen i den brännande hettan.'
13 'Min vän
14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön.
15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina pengar? Och varför blir ni så arga över att jag är så generös?'
16 Så ska de sista bli de första och de första de sista.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®