Book of Common Prayer
Klagosång under landsflykten
137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.
2 I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,
3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.
5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.
7 Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.
8 Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9 Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!
En bön om räddning och befrielse
144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.
2 Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.
3 Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?
4 Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.
6 Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.
7 Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.
8 De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!
9 För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,
10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.
11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.
12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
22 Herren skapade mig för länge sedan, innan han skapade något annat.
23 Sedan tidernas början finns jag. Jag existerade innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan haven blev till, när det ännu inte fanns några vattenkällor, och
25 innan bergen och kullarna blev till.
26 Ja, jag var där innan Gud skapade jorden med dess åkrar.
27-29 Jag var med när han bredde ut himlarna och lät källorna i havens djup flöda fram, när han stakade ut horisonten och molnen uppstod. Jag var med när han satte gränserna för haven och gav dem befallning att inte överskrida dem. Jag var med när han lade jordens grund. Ja, jag fanns alltid vid hans sida,
30 som ett litet barn. Jag var hans ständiga glädje, och jag lekte och skrattade i hans närvaro.
31 Vad lycklig jag var över det han hade skapat - hela vida världen och hela människosläktet!
32 Ni unga män, lyssna därför till mig! Följ mina råd och ni ska bli lyckliga!
33 Lyssna till mina råd och bli visa! Förkasta dem inte!
34 Lycklig är den människa som är så ivrig att vara tillsammans med mig, att hon dagligen står vid min grind eller väntar utanför dörren till mitt hus!
35 Den som finner mig finner nämligen livet och blir älskad av Gud.
36 Men den som föraktar mig skadar sig själv, och hans sår kan inte läkas. De som hatar mig visar att de älskar döden.
1 Från Paulus, Jesu Kristi budbärare, som är utsänd av Gud för att berätta om det eviga liv som Gud har lovat alla dem som tror på Jesus Kristus.
2 Till Timotheos, min käre son.Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Far, och Jesus, vår Herre.
Var trogen i din uppgift
3 Om du bara visste hur mycket jag tackar Gud för dig, Timotheos. Jag ber för dig dag och natt att Gud ska välsigna dig med sitt överflöd. Honom vill jag tjäna med allt jag är och har, precis som mina förfäder har gjort.
4 När jag tänker på dina tårar vid avskedet, längtar jag efter dig och det skulle glädja mig oerhört att få träffa dig igen.
5 Jag vet hur innerligt och uppriktigt du tror på Herren, precis som din mamma Eunike och din mormor Lois gör. Jag är övertygad om att din tro är lika stark nu som tidigare.
6 Därför uppmanar jag dig att låta den nådegåva som finns hos dig få blomma ut. Du fick den när jag lade händerna på dig och välsignade dig.
7 Den helige Ande, som är Guds gåva till oss, känner ingen rädsla utan fyller oss med kraft, kärlek och självövervinnelse.
8 Därför behöver du inte vara rädd eller blyg för att berätta för andra om Herren, eller skämmas för att jag som är din vän nu sitter i fängelse för Kristus. Du kommer att vara beredd att lida med mig för Herren, för han ska ge dig kraft.
9 Det är han som har frälst oss och valt ut oss för denna heliga uppgift, inte för att vi förtjänar det utan därför att det ingick i hans plan långt innan världen skapades. Han ville visa sin kärlek och nåd till oss genom Kristus.
10 Och nu när Jesus Kristus har kommit, har allt detta blivit klart för oss. Han bröt dödens makt och genom tron på honom blir vi odödliga och får del av det eviga livet.
11 Och Gud har valt ut mig att vara hans sändebud och gett mig i uppdrag att berätta och undervisa om dessa goda nyheter.
12 Det är därför som jag får lida här i fängelset. Men jag har inte tappat modet, för jag vet vem jag tror på, och jag är säker på att han helt och fullt kan skydda och bevara allt som han har anförtrott åt mig, ända tills han kommer tillbaka.
13 Håll fast vid det jag har lärt dig, särskilt i fråga om tron och kärleken i Jesus Kristus, och ta det som ett mönster för en sund undervisning.
14 Den helige Ande bor i oss. Bevara med hans hjälp den dyrbara gåva som han gav dig.
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Några greker, som kommit till Jerusalem för att vara med om påskfirandet,
21 besökte Filippos, han som var från Betsaida och sa: Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.
22 Filippos talade om det för Andreas, och de gick tillsammans till Jesus för att berätta det för honom.
23-24 Jesus svarade att tiden var inne att han skulle återvända till sin härlighet i himlen, och han tillade: Jag måste dö precis som vetekornet faller i jorden och dör. Om jag inte dör kommer jag att förbli ensam som ett enda sädeskorn. Men min död kommer att skapa många nya vetekorn, en rik skörd av nya liv.
25 Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som utan förbehåll ger det till Gud ska vinna det och få evigt liv.
26 Men om dessa greker vill bli lärjungar till mig, så säg till dem att de ska komma och följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Och om de följer mig ska Fadern ära dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®