Book of Common Prayer
Räddad från en säker död
1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.
4 Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.
5 Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.
7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.
9 Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:
10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?
11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!
12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.
13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!
2 Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?
3 Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!
4 Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.
5 Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!
22 Herren gav dessa bud till var och en av er. Han gav dem ur elden och ur molnet och ur det djupa mörkret på berget Sinai. Dessa var de enda bud han gav er vid det tillfället, och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
23 Men när ni hörde den starka rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamledare till mig
24 och sa: 'I dag har Herren, vår Gud, visat oss sin härlighet och makt. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu vet vi att en människa kan tala med Gud och få leva,
25 men vi kommer nog att dö om han talar till oss igen.
26-27 Denna fruktansvärda eld kommer att sluka oss. Var finns den människa som kan höra Guds röst, som vi har gjort, inifrån elden och leva? Men gå du och lyssna till vad Gud säger och kom sedan och berätta det för oss. Vi ska lyssna och lyda.'
28 Herren gick med på ert önskemål och sa till mig: 'Jag har hört vad folket sa till dig, och jag går med på det.
29 Tänk om de alltid kunde vara inställda på att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom!
30 Gå och säg till dem att återvända till sina tält.
31 Sedan kan du komma tillbaka och ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla mina bud, och du ska undervisa folket. De kommer sedan att följa mina bud i det land som jag ger dem.'
32 Då sa Mose till folket: Ni måste följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er, och hans stadgar in i minsta detalj, och vandra den väg han har stakat ut åt er.
33 Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.
13 Utan att vara rädda säger vi vad vi tror, och litar på att Gud tar hand om oss, precis som psalmisten gjorde när han sa: Jag tror, och därför talar jag.
14 Vi vet att samme Gud, som förde Herren Jesus Kristus tillbaka från de döda, också kommer att föra oss till liv igen tillsammans med Jesus och ställa oss tillsammans med er inför honom.
15 Våra lidanden tjänar ert bästa. Ju fler av er som vinns för Kristus, desto fler kan tacka för hans stora godhet och desto mer kommer Herren att förhärligas.
16 Det är därför som vi aldrig ger upp. Även om våra kroppar bryts ner av döden, så växer vår inre styrka i Herren för varje dag.
17 Våra svagheter och lidanden är egentligen ganska små och ska inte vara så länge. Ändå kommer denna korta tid av svårigheter att leda till Guds rikaste välsignelser för oss under hela evigheten.
18 Vi tänker inte på det vi upplever just nu, till exempel svårigheterna runt omkring oss, utan vi ser fram emot himlens glädje, som vi ännu inte har upplevt. Svårigheterna ska snart vara förbi. Men glädjen som väntar kommer att räcka i evighet.
Vår jordiska kropp har begränsningar
5 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att byta ut ett väl använt tält mot ett nytt hus. Det ska bli vårt hem för evigheten och det är byggt av Gud själv och inte av människohänder.
2 Vi blir ofta trötta på vår jordiska kropp. Det är därför som vi längtar efter den dag när vi ska få himmelska kroppar. Det blir som att ta på sig nya kläder.
3 För vi ska inte bli som andar som saknar kropp.
4 Vår nuvarande kropp får oss att sucka och stöna, men trots det så kan vi inte tänka oss att dö och bli utan kropp. Nej, vi vill bli överklädda med den nya kroppen så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.
5 Och det är också vad Gud förberett för oss, och som en garanti och ett förskott på det som ska komma har han gett oss den helige Ande.
6 Nu kan vi lugnt se fram emot att få nya kroppar. Vi förstår också att vårt tält här på jorden inte är vårt riktiga hem.
7 Det är genom att tro och inte genom att se som vi vet att detta är sant.
8 Och vi är inte rädda för att lämna denna kropp och dö, för då kommer vi hem till Herren.
9 Vi vill leva så att vi gläder honom, vare sig vi redan är hos honom eller på väg hem till honom.
10 För vi måste alla ställas inför Kristus för att dömas, och våra liv kommer att granskas av honom. Var och en kommer att få vad han har gjort sig förtjänt av under sitt jordiska liv, gott eller ont.
Den rike och den fattige
19 Det var en gång en rik man, sa Jesus, som var mycket välklädd och som var dag levde i stor lyx.
20 En dag kom en sjuk tiggare som hette Lasaros till hans dörr.
21 När han låg där och hoppades att han skulle få av resterna som blev över från den rike mannens bord kom hundarna och slickade hans öppna sår.
22 Slutligen dog tiggaren och fördes av änglarna till den plats där inget lidande mera finns. Den rike mannen dog också och blev begravd.
23 När han slog upp sina ögon var han i dödsriket, och han plågades svårt. Långt borta såg han Lasaros vid Abrahams sida.
24 'Fader Abraham
25 Men Abraham sa till honom: 'Min son , kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig medan Lasaros inte hade någonting. Nu är han här för att tröstas och du för att plågas.
26 Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.'
27 Då sa den rike mannen: 'Fader Abraham, var snäll och skicka honom då
28 till mina fem bröder för att varna dem för detta helvete, så att de inte kommer hit när de dör.'
29 Men Abraham sa: 'Skriften har gång på gång varnat dem. Dina bröder kan lyssna till Mose och profeterna.'
30 Den rike mannen svarade: 'Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, kommer de att ändra sig!'
31 Men Abraham sa: 'Om de inte vill lyssna till Mose och profeterna, så kommer de inte att lyssna ens om någon kommer tillbaka från de döda.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®