Book of Common Prayer
Psalm 5
Morgonbön under förföljelse
1 För sångmästaren, till nehilót,[a] en psalm av David.
2 Lyssna till mina ord, Herre!
Ge akt på mina suckar!
3 Hör mig när jag ropar om hjälp,
du min konung och min Gud,
ty till dig ber jag.
4 Herre, om morgonen hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.
5 Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet,
den som är ond får ej bo hos dig.
6 De övermodiga består inte inför dina ögon,
du hatar alla ogärningsmän.
7 Du förgör dem som talar lögn,
Herren avskyr de blodtörstiga och falska.
8 Men jag får gå in i ditt hus
genom din stora nåd.
Jag får tillbe i din fruktan,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 Herre, led mig genom din rättfärdighet
för mina förföljares skull.
Gör din väg jämn för mig.
10 Ty vad deras mun talar kan ingen lita på,
deras inre är fördärv,
en öppen grav är deras strupe
och sin tunga gör de hal.
11 Förklara dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall.
Driv bort dem för deras många synders skull,
ty de är upproriska mot dig.
12 Men låt alla som flyr till dig
få glädja sig.
I evighet skall de jubla,
ty du beskyddar dem.
I dig skall de fröjdas
som älskar ditt namn.
13 Ty du, Herre, välsignar den rättfärdige,
du omger honom med nåd som med en sköld.
Psalm 6
Bön och bönhörelse i djup nöd
1 För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit.[b] En psalm av David.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös,
hela mig, Herre,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Min själ är mycket förskräckt.
Herre, hur länge?
5 Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker ingen på dig,
vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är trött av mitt suckande,
var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.
8 Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.
9 Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty Herren har hört min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 Alla mina fiender kommer på skam
och blir mycket förskräckta,
plötsligt viker de tillbaka med skam.
Psalm 10[a]
Klagan över de ogudaktigas övermod
1 Varför, Herre, står du så långt borta
och gömmer dig i nödens tider?
2 Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida.
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär,
den girige välsignar han och föraktar Herren.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud,
i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
5 Framgångsrika är alltid hans vägar,
dina domar går högt över hans blickar,
han fnyser åt alla sina ovänner.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag skall inte vackla,
aldrig skall någon olycka drabba mig."
7 Hans mun är full av förbannelse,
av svek och förtryck,
under hans tunga finns olycka och elände.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna,
i hemlighet vill han döda den oskyldige,
hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhåll på hemlig plats,
som ett lejon i sitt snår.
Han ligger i bakhåll för att gripa den svage,
han griper honom och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner,
han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta:
"Gud kommer inte ihåg det,
han har gömt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Stå upp, Herre!
Lyft din hand, o Gud,
glöm inte de svaga.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta
att du inte frågar efter det?
14 Du ser det,
du ger akt på olycka och jämmer
för att ta det i din hand.
Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,
du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den gudlöses arm
och gå till rätta med de ondas ogudaktighet,
så att du inte finner den mer.
16 Herren är konung alltid och för evigt,
hednafolken utrotas ur hans land.
17 Du, Herre, hör de förtrycktas längtan,
du ger deras hjärtan mod,
du vänder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse och förtryckte rätt.
Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.
Psalm 11
Förtröstan på Herren, den Rättfärdige
1 För sångmästaren, av David.
Till Herren har jag tagit min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel till ditt berg.
2 Se, de ogudaktiga spänner bågen,
de har lagt sin pil på strängen
för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3 När grundvalarna rivs upp,
vad kan då den rättfärdige uträtta?"
4 Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar
människors barn.
5 Herren prövar den rättfärdige,
men den ogudaktige och den som älskar våld,
dem hatar hans själ.
6 Han skall låta glödande kol och svavel regna över de ogudaktiga,
en glödhet vind är den kalk de får att dricka.
7 Ty Herren är rättfärdig,
han älskar rättfärdighet.
De rättrådiga skall se hans ansikte.
19 Så gick de båda till dess att de kom till Betlehem. När de kom fram till Betlehem, kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: "Är det inte Noomi?" 20 Men hon sade till dem: "Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara,[a] för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig.
21 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig då Noomi? Herren har vittnat mot mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig."
22 Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började.
Rut plockar ax på Boas åker
2 Noomi hade en släkting på sin mans sida, en mäktig man av Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. 2 Moabitiskan Rut sade till Noomi: "Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon som ser till mig med välvilja." Hon svarade henne: "Ja, gå, min dotter." 3 Då gick hon i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det föll sig så att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.
4 Boas kom just då dit från Betlehem. " Herren vare med er", hälsade han skördemännen. De svarade honom: " Herren välsigne dig." 5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: "Vem tillhör den där unga kvinnan?" 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: "Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet."
8 Då sade Boas till Rut: "Hör på mig, min dotter: Gå inte och plocka ax på någon annan åker och gå inte heller härifrån, utan håll dig till mina tjänstekvinnor här. 9 Se efter var skördemännen arbetar på åkern och följ efter dem. Jag har förbjudit mina tjänare att röra dig. Om du blir törstig, så gå till krukorna och drick av det som mina tjänare öser upp." 10 Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: "Varför har du sett till mig med välvilja och tar dig an mig, fast jag är en främling?" 11 Boas svarade henne: "Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, hur du har lämnat din far och din mor och ditt fädernesland och följt med till ett folk som du inte kände förut. 12 Herren skall löna dig för vad du har gjort. Ja, full lön skall tillfalla dig från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att finna tillflykt under hans vingar." 13 Hon sade: "Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor."
18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande.
Jesus botar en kvinna på sabbaten
10 En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. 11 Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12 När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", 13 och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. 14 Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten." 15 Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den? 16 Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?" 17 Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln