Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
30 Ingen, hur smart eller välutbildad han än är, eller vilken insikt han än har, kan stå emot Herren.
31 Förbered dig gärna grundligt för drabbningen, men segern kommer från Herren!
22 Om du måste välja, välj då ett gott namn hellre än stora rikedomar, för det är bättre att ha ett gott rykte än silver och guld.
2 Både den rike och den fattige är lika inför Herren, för han har skapat dem båda.
3 Den förståndige förutser olyckan och sätter sig i säkerhet. Den tanklöse rusar bara rakt fram, och får sedan ångra det.
4 Verklig ödmjukhet och respekt för Herren ger en människa rikedomar, ära och ett långt liv.
5 Den väg som den lömske slagit in på är fylld av faror och törnen. Den som älskar livet måste hålla sig borta från den.
6 Undervisa barnen redan i unga år hur de ska leva, så vet de det hela livet.
4 Därför uppmanar jag dig med största allvar inför Gud och inför Jesus Kristus, som en dag ska döma levande och döda, när han kommer för att upprätta sitt rike:
2 Var alltid ivrig att predika Guds ord så fort du får en möjlighet, både när det passar sig och när det inte passar sig. Tillrättavisa och bestraffa människor när det behövs, och uppmuntra dem att göra det som är rätt. Och undervisa dem alltid med stort tålamod i Guds ord.
3 Det kommer nämligen en tid när människor inte kommer att lyssna till sanningen. I stället kommer de att gå runt och leta efter lärare som bara förkunnar sådant som de själva vill höra.
4 De kommer inte att vilja lyssna till vad Guds ord säger och utan att ens reflektera följer de de mest fantastiska idéer.
5 Du måste hålla dig vaken och se upp för alla dessa faror. Var inte rädd för att lida för Herren. Led andra till Kristus! Lämna inget ogjort av det du är satt att göra.
6 För egen del kommer jag inte att finnas här till din hjälp så länge till. Min tid är på väg att rinna ut och min dödsstund närmar sig.
7 Länge och intensivt har jag kämpat den goda kampen för min Herre, och i allt har jag varit trogen mot honom. Men nu är den kampen snart över, jag har sprungit mitt lopp och får vila.
8 En segerkrans väntar på mig i himlen. Herren, den rättfärdige domaren, ska på den stora dag då han kommer tillbaka ge mig den som ett tecken på att jag har nått målet och för alltid tillhör honom. Detta gäller inte bara mig, utan alla som med iver ser fram emot hans återkomst.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
21 I samma ögonblick blev Jesus upprörd i sitt innersta och ropade: Ja, det är sant, en av er kommer att förråda mig!
22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena.
23 Jag satt närmast Jesus vid bordet och eftersom jag var hans närmaste vän, bad
24 Petrus mig fråga honom vem det var som skulle begå denna fruktansvärda handling.
25 Jag vände mig därför till Jesus och frågade: Herre, vem är det?
26 Han svarade: Det är den som jag ger det här brödstycket som jag nu doppar i skålen.Och när han hade gjort det gav han det till Judas, Simon Iskariots son.
27 Och från det ögonblicket hade Satan Judas helt i sitt våld. Då sa Jesus till honom: Gör det som du har i sinnet, men gör det snart.
28 Ingen av de andra vid bordet förstod vad Jesus menade.
29 Några trodde att han bad honom att gå ut och köpa det man behövde för högtiden eller att ge något till de fattiga, eftersom Judas hade hand om pengarna.
30 Judas reste sig omedelbart och gick ut i natten.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®