Book of Common Prayer
Psalm 119[a]
Den gudfruktiges tröst i Herrens ord
Alef
1 Saliga är de som vandrar i fullkomlighet,
de som lever efter Herrens undervisning.
2 Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söker honom,
3 de som inte gör det som är orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har givit dina befallningar
för att de skall hållas med all kraft.
5 O, att mina vägar vore rätta,
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte komma på skam
när jag tänkte på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
8 Dina stadgar vill jag hålla,
överge mig aldrig!
Beth
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
När han håller sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta,
låt mig inte fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta
för att jag inte skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, Herre!
Lär mig dina stadgar!
13 Med mina läppar förkunnar jag
alla domslut från din mun.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
Gimel
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren i din undervisning.
19 Jag är en främling på jorden,
dölj inte dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad
av ständig längtan efter dina domslut.
21 Du straffar de övermodiga, de förbannade,
dem som far vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 Om än furstar sitter och rådslår mot mig
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Psalm 12
Klagan över den växande ondskan
1 För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
2 Fräls, Herre, ty de fromma är borta,
de trofasta har försvunnit från människors barn.
3 De talar lögn, den ene med den andre,
med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
4 Herre, utrota alla hala läppar,
den tunga som talar stora ord.
5 De säger:
"Genom vår tunga är vi starka,
våra läppar hjälper oss,
vem är herre över oss?"
6 "Eftersom de svaga utsätts för våld
och de fattiga klagar,
vill jag nu gripa in", säger Herren,
"jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter."
7 Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner på jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.
8 Du, Herre, skall bevara dem,
du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
9 Runt omkring drar ogudaktiga fram,
när uselhet prisas av människors barn.
Psalm 13
Under djup ångest
1 För sångmästaren. En psalm av David.
2 Hur länge, Herre, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
3 Hur länge skall jag oroas i min själ
och ängslas i mitt hjärta dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
4 Se till mig och svara mig, Herre, min Gud!
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
5 Låt inte min fiende säga:
"Jag blev honom för stark"
och mina ovänner glädja sig när jag vacklar.
6 Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta jublar över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.
Psalm 14
De gudlösas dårskap
1 För sångmästaren, av David.
Dårarna säger i sitt hjärta:
"Det finns ingen Gud."
Onda och avskyvärda är deras gärningar,
det finns ingen som gör det goda.
2 Herren blickar ner från himlen
på människors barn
för att se om det finns någon förståndig,
någon som söker Gud.
3 Men alla har avfallit,
alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
inte en enda.
4 Förstår de ingenting,
alla dessa ogärningsmän,
de som äter mitt folk som om de åt bröd
och som inte åkallar Herren.
5 Där grips de av förfäran,
ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
6 Den betrycktes råd hånar ni,
ty Herren är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom frälsning för Israel!
När Herren gör slut på sitt folks fångenskap,
då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
17 Bättre en bit torrt bröd och ro
än ett hus fullt av festmat och kiv.
2 Klok tjänare får råda över odåga till son,
och dela arvet med bröderna.
3 Degeln prövar silvret och ugnen guldet,
Herren prövar hjärtan.
4 En ond människa lyssnar till onda tungor,
en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
5 Den som hånar den fattige smädar hans skapare,
den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
6 Barnbarn är de gamlas krona,
barnens stolthet är deras fäder.
7 Stora ord passar ej dåren,
än mindre lögnaktigt tal en furste.
8 Mutan är som en lyckosten i givarens ögon,
vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler synd främjar kärlek,
den som river upp en sak splittrar nära vänner.
10 En förebråelse tar mer på den förståndige
än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill blott ont,
en grym budbärare skall sändas mot honom.
12 Hellre möta en björn som mist sina ungar,
än en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont,
från hans hus skall olyckan inte vika.
14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka,
ge därför efter innan striden bryter ut.
15 Den som frikänner en brottsling
och den som fördömer en rättfärdig
är båda styggelser för Herren.
16 Vad hjälper pengar i dårens hand,
kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
17 En väns kärlek består alltid,
en broder föds för att hjälpa i nöd.
18 Utan förstånd är den som ger handslag
och går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar synd älskar strid,
den som gör sin port hög söker sin undergång.
20 Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka,
den som har en oärlig tunga faller i olycka.
Människorna i de sista dagarna
3 Det skall du veta att i de sista dagarna[a] skall det komma svåra tider. 2 Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
6 Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär 7 och som ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen. 8 Liksom Jannes och Jambres[b] satte sig upp emot Mose, står dessa män emot sanningen. Det är människor med ett fördärvat sinne. Deras tro håller inte provet. 9 Men de kommer inte längre att ha någon framgång. Deras galenskap skall bli uppenbar för alla, liksom fallet blev med Jannes och Jambres.
I apostelns efterföljd
10 Men du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, 11 under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå, och ur alla har Herren räddat mig. 12 Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. 13 Men onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.
14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Jesus tvättar sina lärjungars fötter
13 Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
2 De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom. 3 Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud. 4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter?" 7 Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det." 8 Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." 9 Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!" 10 Jesus svarade: "Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla." 11 Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att de inte alla var rena.
12 När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. 16 Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Jesus förutsäger Judas förräderi
18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig. [a] 19 Jag säger detta till er redan nu, innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är. 20 Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln