Book of Common Prayer
45 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.
2 Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
3 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
4 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
5 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
6 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
7 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.
10 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
11 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,
12 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.
14 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,
15 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.
16 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.
17 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.
18 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.
47 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
2 Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.
3 Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.
4 Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.
5 Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
6 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.
7 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.
8 Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.
9 Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.
10 Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.
48 En sång, en psalm av Koras söner.
2 Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
4 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
5 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
6 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
7 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
8 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
9 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
10 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
11 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
13 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
14 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
15 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.
2 Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se en man som hade ett mätsnöre i sin hand.
2 Då frågade jag: »Vart går du?» Han svarade mig: »Till att mäta Jerusalem, för att se huru brett och huru långt det skall bliva.»
3 Då fick jag se ängeln som talade ned mig komma fram, och en annan ängel kom emot honom.
4 Och han sade till denne: »Skynda åstad och tala till den unge mannen där och säg: 'Jerusalem skall ligga såsom en obefäst plats; så stor myckenhet av människor och djur skall finnas därinne.
5 Men jag själv, säger HERREN, skall vara en eldsmur däromkring, och jag skall bevisa mig härlig därinne.'»
6 Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, säger HERREN, I som av mig haven blivit förströdda åt himmelens fyra väderstreck, säger HERREN.
7 Upp, Sion! Rädda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
8 Ty så säger HERREN Sebaot, han som har sänt mig åstad för att förhärliga sig, så säger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som rör vid eder, han rör vid hans ögonsten):
9 »Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte för sina forna trälar; och I skolen så förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig.»
10 Jubla och gläd dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer för att aga min boning i dig, säger HERREN.
11 Och då skola många hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till dig.
12 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem.
13 Allt kött vare stilla inför HERREN; ty han har stått upp och trätt fram ur sin heliga boning.
14 Och skriv till Laodiceas församlings ängel: »Så säger han som är Amen, den trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse:
15 Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm.
16 Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.
17 Du säger ju: 'Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet'; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.
18 Så råder jag dig då att du köper av mig guld som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.
19 'Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.' Så gör nu bättring med all flit.
20 Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
21 Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.
22 Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna. svenska översättningen återgives med den sannfärdige, i den hebreiska grundtexten är amen.
32 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
33 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.
34 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
35 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
36 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
37 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
38 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;
39 och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
40 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.
41 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.
42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.
43 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.
44 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.